Sten Andersson
Från Rilpedia
- För den sverigedemokratiske politikern, se Sten Andersson (sverigedemokrat).
Sten Sture Andersson, (i riksdagen kallad Andersson i Stockholm), född 20 april 1923 i Katarina församling i Stockholm, död 16 september 2006 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker.
Innehåll |
Biografi
Sten Andersson var son till snickaren John Andersson och Terèse, född Lind. Han föddes på Södermalm i Stockholm och växte upp i Enskede. Efter grundskola i Skarpnäck läste han in gymnasiet på Statens aftonskola i Kungsholmens högre allmänna läroverk. Han var anställd vid Postverket 1940-45, som lärare vid ABF och som reseledare 1945-53. Efter studentexamen i april 1944 ryckte han in vid Svea livgarde. Han gick med i SSU redan 1942 och var ordförande i den lokala SSU-klubben Frihet 1945-48. Andersson studerade vid Stockholms högskola 1945-50, men tog aldrig pol. mag.-examen.
1949 blev Andersson vald till ombud till SSU-kongressen och 1951-62 var han ledamot i Stockholms stadsfullmäktige. Åren 1953-58 var han anställd av Stockholms arbetarkommun som ombudsman, respektive 1958-62 som sekreterare, med uppgift att politiskt organisera tjänstemännen i Stockholm. Efter valet 1962 blev socialdemokraternas partisekreterare Sven Aspling socialminister och Andersson valdes till hans efterträdare 1963. Han blev därmed även ledamot i partistyrelsen verkställande utskott. Andersson blev vid valet 1966 invald i riksdagens första kammare för Värmlands län (1966-70).
1969 aspirerade Sten Andersson i kulisserna till posten som partiledare men kunde inte bygga tillräckligt stöd för att på allvar konkurrera med Olof Palme[1]. 1975 valdes Andersson till ordförande i Stockholms arbetarkommun, och åren 1974-77 var han styrelseledamot i Stockholms fondbörs. Efter riksdagsvalet 1982 var han socialminister 8 oktober 1982 - 14 oktober 1985 och var bland annat ansvarig för att pensionerna kopplades till konsumentprisindex.
Den 14 oktober 1985 utnämndes han till utrikesminister. Under sin tid som utrikesminister ägnade han sig bland annat åt Israel-Palestina-konflikten och kunde odla nära kontakter med PLO:s ordförande Yassir Arafat.
Vid ett valmöte i Vasaparken i Stockholm den 4 september 1988 påstod Sten Andersson med anledning av Folkpartiets förslag till marginalskatter att folkpartiledaren Bengt Westerberg hade en "felprogrammerad hjärna": "Hur välmodulerad en hjärna än är, så hjälper det inte om den är felprogrammerad".
Under ett besök i Baltikum i november 1989 uttalade Andersson att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen. Uttalandet fick hård kritik. I sin självbiografi försvarar Andersson uttalandet och menar att Baltikum var "annekterat", och att detta ur folkrättslig synpunkt är något annat än en ockupation.
Under tiden i Enskede SSU träffade han Eivor som han gifte sig med 1950. De fick tre barn. Efter hennes bortgång 1970 gifte han om sig med Britta, som han också fick tre barn med. Sten Andersson avled av en hjärtinfarkt på sitt sommarställe Ålö i Stockholms skärgård den 16 september 2006, 83 år gammal. Han ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm i kvarter 13 med gravnummer 117.[2]
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Sten Andersson
Referenser
Tryckta källor
- Andersson, Sten: I de lugnaste vattnen, Tiden, Stockholm 1993. ISBN 91-550-3997-9.
- Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985-1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 34-35
Fotnoter
- ↑ "Låt medlemmarna rösta om ny s-ordförande" Anders Ferm, Dagens Nyheter 2006-09-26
- ↑ Stockholms stad: Sök på gravsatta i Stockholm
| Företrädare: Sven Aspling |
Socialdemokraternas partisekreterare 1962–1982 |
Efterträdare: Bo Toresson |
| Företrädare: Karin Söder |
Sveriges socialminister 1982–1985 |
Efterträdare: Gertrud Sigurdsen |
| Företrädare: Lennart Bodström |
Sveriges utrikesminister 1985–1991 |
Efterträdare: Margaretha af Ugglas |
