Stellan Arvidson
Från Rilpedia
Erik Stellan Åke Arvidson (född 8 november 1902 i Vänersborg, avliden 1997) var en svensk litteraturforskare och författare. och. Han var socialdemokratisk politiker med starka kopplingar till flera frontorganisationer för regimer i det kommunistiska Östeuropa.
Arvidson studerade i Lund, där han var medlem i den socialistiska Clarté-föreningen. Han disputerade 1932. 1930-1933 var han lektor i svenska vid Greifswalds universitet i Tyskland, och utvisades i samband med nazisternas tillträde till makten.
Stellan Arvidson ingick 1937 äktenskap med Margit Hedbom, och levde senare med skolpolitikern Britta Stenholm.
Innehåll |
Litterär verksamhet
Arvidson var ordförande i Sveriges författareförening (nu Sveriges Författarförbund) 1950-1965 och 1959-70 ordförande i Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Han var den drivande kraften för att inrätta statliga livstidsstipendier till författare. Arvidson skrev dikter och prosa, bland annat två böcker om Thomas Thorilds liv och gärning.
Skolpolitik
Arvidson var sekreterare i 1946 års skolkommission och ledamot i 1960 års lärarutbildningssakkunniga (SOU 1965:29). Arvidson var 1937-48 rektor för Härnösands högre allmänna läroverk och 1953-1969 för Stockholms folkskoleseminarium. 1957-1968 var han socialdemokratisk riksdagsledamot i andra kammaren.
Politiskt engagemang för kommunistiska regimer
Från 1969 till 1987 var Arvidson ordförande i det regimtrogna Förbundet Sverige-DDR och mottog flera höga östtyska utmärkelser. Han publicerade flera skrifter om DDR, bland annat som underlag för studiecirklar hos ABF. Han även utnämndes av den östtyska regimen till professor vid Greifswalds universitet, och föreläste där under 70-och 80-talet om Thomas Thorilds litteratur.
Arvidson var under lång tid aktiv i Förbundet Sverige-Sovjetunionen. Han var 1972 med om att återuppliva frontorganisationen Svenska Fredskommittén och fungerade sedan som dess ordförande i många år. När Sovjetunionen invaderade Afghanistan förklarade Arvidson att invasionen "var nödvändig för att förhindra en imperialistisk uppmarsch i landet mot Sovjet och för att försvara regimen i Kabul"[1].
Bibliografi
|
|
|
Källor
- ↑ Johnson, Anders och Käärik, Andres (red.) Husbondens röst. En kritisk granskning av den svenska kommunismen. Stockholm 1981, Akademilitteratur.