Wilhelm Erik Svedelius

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Vilhelm Erik Svedelius)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Wilhelm Erik Svedelius, född 5 maj 1816 i Köping, död 26 februari 1889 i Uppsala. Ledamot av Svenska Akademien 1864 - 1889, stol 7. Statsvetare, professor skytteanus, historiker. Svedelius var den som införde statsvetenskapen som självständigt ämne till Sverige.

Wilhelm Erik Svedelius föddes i Köping som son till kontraktsprosten Jacob Michael Svedelius och hans hustru Anna Wilhelmina Svedelius. Släkten, som ursprungligen kommer från Rättvik, hade en lång rad präster, och härstammade från kapellanen Daniel Andreae Dalecarlius, verksam under 1500-talet. Fadern blev senare kyrkoherde i Leksand.

1831 skrevs Wilhelm Erik Svedelius in vid Uppsala universitet, där han blev doktor 1839. Året därefter blev han docent i statskunskap, vilket han förblev i tio år. Sedan fick han tjänst som adjunkt i historia och statistik och hade samtidigt periodvis professuren i historia. Han blev 1856 utsedd till professor i historia vid Lunds universitet, och var kvar där tills han 1862 erhöll den skyttanska professuren i Uppsala. Svedelius var rektor vid Uppsala universitet 1868-1869.

1858 blev han medlem av Vitterhetsakademien, 1864 i Svenska akademien, 1870 av Vetenskapsakademien. 1864 erhöll han Litteris et Artibus. 1879 utsågs han till jur.hedersdoktor i Köpenhamn.

Hans rykte som lärd kom med hans stora arbete: statsskickens historia. Hans handbok Anteckningar för akademiska examina i statskunskap (1868-69), var länge normen för disciplinen. Andra betydande verk är Om statsrådets ansvarighet (1856), Studier i Sveriges statskunskap (1875), Representationsreformens historia (1889), samt minnesteckningar över ledamöter i Svenska akademien och Vetenskapsakademien.

Han beskrivs som en etiker som slog vakt om protestantiska och humanistiska ideal. Sina studenter hade han ett personligt förhållande till, och tog rollen som hjälpare och mentor. Han gifte sig aldrig för han "saknade fallenhet för vällustens utsväfvningar", och ägnade sig i stället fullt ut åt vetenskapen. Med åren blev hans tilltagande tankspriddhet legendarisk, och ämne för flera anekdoter.

Bland mera personligt färgade skrifter finns Afsked från studenterne (1882) och hans postumt utgivna memoarer Anteckningar om mitt förflutna lif.


Företrädare:
Olof Wingqvist
Skytteanska professuren
1862–1882
Efterträdare:
Oscar Josef Alin
Företrädare:
Carl August Hagberg
Svenska Akademien,
Stol nr 7

1864-1889
Efterträdare:
Nils Fredrik Sander
Företrädare:
Carl Wilhelm Böttiger
Inspektor vid Västmanlands-Dala Nation i Uppsala
1866–1882
Efterträdare:
Edward Clason
Företrädare:
Olof Matthias Theodor Rabenius
Uppsala universitets rektor
1868-1869
Efterträdare:
Carl Benedict Mesterton


Källor

  • Ann-Marie Ahlberg, Svenska Män och Kvinnor 7 (Sthlm 1954)
Personliga verktyg