Ewert Wrangel

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ewert Wrangel (1863-1940). Ytterligare foto av Wrangel finns i artikeln Sällskapet CC.

Ewert Henrik Gabriel Wrangel, född den 20 november 1863 i Stockholm, död den 20 februari 1940 i Lund var en svensk professor och litteratur- och konsthistoriker. Han var son till översten, krigshistorikern och tonsättaren Erik Fredrik Wrangel (1816-96) samt bror till generalen och chefen för kustartilleriet Herman Wrangel.

Wrangel avlade studentexamen i Lund 1882 och inskrevs därefter vid Lunds universitet där han blev fil kand 1884, fil lic 1888 och disputerade för doktorsgraden 1889. Året innan hade han utnämnts till docent i estetik och litteraturhistoria och efterträdde 1899 Henrik Schück som professor i estetik, litteratur- och konsthistoria. Då professuren 1919 på Wrangels eget förslag delades i två övertog han den i konsthistoria med konstteori medan den andra i litteraturhistoria med poetik tilldelades Fredrik Böök. Wrangel pensionerades från professuren 1928 och efterträddes då av Ragnar Josephson.

Wrangel intresserade sig i sin forskning främst för det historiska och lärdomshistoriska, där hans verk innehåller en ytterligt rik samling av sakligt material, arkivaliskt såväl som från förstahandskällor. Jämte detta sysselsatte han sig med förkärlek med frågor tillhörande estetiken och poetiken. Esaias Tegnér och hans tid hörde, liksom Skåne, till hans favoritämnen, och tillsammans med professorskollegan Böök stod han som utgivare av en ny kommenterad upplaga av Tegnérs Samlade skrifter (1918-25).

Wrangel företog ett mycket stort antal studieresor till Belgien, Danmark, England, Frankrike, Nederländerna, Italien, Ryssland, Tyskland, Österrike, Syrien och Cypern. Han utövade ett synnerligen omfattande författarskap på alla de olika områden som tillhörde hans forsknings- och lärarverksamhet. Av hans litteratur- och kulturhistoriska samt biografiska arbeten må nämnas de i bokform utgivna Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning (1888), Skånsk dikt och visa under Carl XII:s krig (1894), Frihetstidens odlingshistoria (1895), Estetiska studier (1898), Brinkman och Tegnér (1906), Den blåögda - Ur Hilda Wijks litterära minnen (1908), Dikten och diktaren (1912), Martina von Schwerin (samma år), Tegnérska släktminnen och ungdomsbilder (1913), Tegnérs kärlekssaga (1916), Rämen och Tegnérminnet (1917), Gamla studentminnen från Lund (1918), Småländska kulturbilder (1925) och C.W.K. Gleerup och det Gleerupska förlaget (1926) samt uppsatserna Eduard von Hartmanns estetiska system i kritisk belysning (1889), Sveriges litterära förbindelser med Holland särdeles under 1600-talet (1897;i nederländsk översättning 1901), Litterära strömningar vid den sydsvenska högskolan under Thorilds tid (1908) och Ling i Lund (1913; alla dessa senare publicerade i Lunds universitets årsskrift) Goethe och Sverige (1907), Runeberg och Sverige (1904) och en mängd smärre artiklar i Samlaren, Historisk tidskrift med flera tidskrifter och periodiska publikationer.

På det konsthistoriska området skrev Wrangel Allhelgonakyrkan i Lund (1893), Rafael, hans lefnad och verk (1920) och ett stort antal smärre och större tidskriftsuppsatser. Vidare utgav han en bearbetning af H. S. Schmids Konststilarna (1897, 1905) och (tillsammans med F. Hazelius) Tidskrift för konstvetenskap (1916 ff). Han arrangerade också ett flertal utställningar inom ramen för det av universitetet och Akademiska Föreningen samförvaltade "Skånska konstmuseum".

Utöver sin författarverksamhet hörde Wrangel vidare till de universitetslärare som med början under 1890-talet deltog i de så kallade "akademiska sommarkurserna", en folkbildande föreläsningsverksamhet riktad mot bland annat folkskollärare.

Wrangel var initiativtagare till det 1918 instiftade Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund och invaldes påföljande år som ledamot i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. På ett mer lättsamt plan var han mycket engagerad i Sällskapet CC där han från 1922 och till sin död var stormästare. Som ung student var han också en av upphovsmännen till det tidiga lundaspexet Gerda (1886). Ewert Wrangel var även Inspektor för Smålands nation, Lund.

En dotter till Wrangel var gift med underrättelsechefen Thede Palm.

Källor

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).