|
1917
1: (5:17) "Vart har han då gått, din vän, du skönaste bland kvinnor? Vart har din vän tagit vägen? Låt oss hjälpa dig att söka honom."
2: (6:1) "Min vän har gått ned till sin lustgård, till sina välluktrika blomstersängar, för att låta sin hjord beta i lustgårdarna och för att plocka liljor.
3: (6:2) Jag är min väns, och min vän är min, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
4: (6:3) Du är skön såsom Tirsa, min älskade, ljuvlig såsom Jerusalem, överväldigande såsom en härskara.
5: (6:4) Vänd bort ifrån mig dina ögon, ty de hava underkuvat mig. Ditt hår är likt en hjord av getter som strömma nedför Gilead.
6: (6:5) Dina tänder likna en hjord av tackor, nyss uppkomna ur badet, allasammans med tvillingar, ofruktsam är ingen ibland dem.
7: (6:6) Lik ett brustet granatäpple är din kind, där den skymtar genom din slöja.
8: (6:7) Sextio äro drottningarna, och åttio bihustrurna, och tärnorna en otalig skara.
9: (6:8) Men en enda är hon, min duva, min fromma, hon, sin moders endaste, hon, sin fostrarinnas utkorade. När jungfrur se henne, prisa de henne säll, drottningar och bihustrur höja hennes lov.
10: (6:9) Vem är hon som där blickar fram lik en morgonrodnad, skön såsom månen, strålande såsom solen, överväldigande såsom en härskara?
11: (6:10) Till valnötslunden gick jag ned, för att glädja mig åt grönskan i dalen, för att se om vinträden hade slagit ut, om granatträden hade fått blommor.
12: (6:11) Oförtänkt satte mig då min kärlek upp på mitt furstefolks vagnar.
13: (6:12) "Vänd om, vänd om, du brud från Sulem, vänd om, vänd om, så att vi få se på dig." "Vad finnen I att se hos bruden från Sulem, där hon rör sig såsom i vapendans?"
|
KJV
1: Whither is thy beloved gone, O thou fairest among women? whither is thy beloved turned aside? that we may seek him with thee.
2: My beloved is gone down into his garden, to the beds of spices, to feed in the gardens, and to gather lilies.
3: I am my beloved's, and my beloved is mine: he feedeth among the lilies.
4: Thou art beautiful, O my love, as Tirzah, comely as Jerusalem, terrible as an army with banners.
5: Turn away thine eyes from me, for they have overcome me: thy hair is as a flock of goats that appear from Gilead.
6: Thy teeth are as a flock of sheep which go up from the washing, whereof every one beareth twins, and there is not one barren among them.
7: As a piece of a pomegranate are thy temples within thy locks.
8: There are threescore queens, and fourscore concubines, and virgins without number.
9: My dove, my undefiled is but one; she is the only one of her mother, she is the choice one of her that bare her. The daughters saw her, and blessed her; yea, the queens and the concubines, and they praised her.
10: Who is she that looketh forth as the morning, fair as the moon, clear as the sun, and terrible as an army with banners?
11: I went down into the garden of nuts to see the fruits of the valley, and to see whether the vine flourished, and the pomegranates budded.
12: Or ever I was aware, my soul made me like the chariots of Amminadib.
13: Return, return, O Shulamite; return, return, that we may look upon thee. What will ye see in the Shulamite? As it were the company of two armies.
|
PR33.38
1: "Minne on mennyt rakkaasi, sinä naisista kaunein? Kunne on kääntynyt rakkaasi? Etsikäämme häntä yhdessä."
2: "Rakkaani on mennyt yrttitarhaansa, balsamilavojen luo, paimentamaan yrttitarhoissa ja liljoja poimimaan.
3: Minä olen rakkaani oma, ja rakkaani on minun - hän, joka paimentaa liljojen keskellä."
4: "Kaunis kuin Tirsa olet sinä, armaani, suloinen kuin Jerusalem, peljättävä kuin sotajoukot.
5: Käännä pois silmäsi minusta, sillä ne kiehtovat minut. Sinun hiuksesi ovat kuin vuohilauma, joka laskeutuu Gileadilta.
6: Sinun hampaasi ovat kuin lauma uuhia, pesosta nousseita, kaikilla kaksoiset, ei yhtäkään karitsatonta.
7: Kuin granaattiomena, kypsyyttään halkeileva, on sinun ohimosi huntusi takana.
8: Kuusikymmentä on kuningatarta ja kahdeksankymmentä sivuvaimoa ja nuoria naisia ilman määrää:
9: yksi ainoa on minun kyyhkyseni, puhtoiseni, äitinsä ainokainen, synnyttäjänsä valio. Neitoset hänet nähdessään kiittävät hänen onneansa, kuningattaret ja sivuvaimot ylistävät häntä."
10: "Kuka on neito, joka ylenee kuin aamunkoi, kauniina kuin kuu, kirkkaana kuin päivänpaiste, peljättävänä kuin sotajoukot?"
11: "Pähkinätarhaan minä menin katselemaan laakson vihreyttä, katsomaan, joko viiniköynnös versoo, joko kukkivat granaattipuut.
12: Aavistamattani asetti sieluni minut jalon kansani vaunuihin."
13: (6:13 # Missing?)
|
