Småländska

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Småländska är en dialekt av svenskan som traditionellt talas i Småland. Dialekten kännetecknas av en stark uppdelning kring vart och ett av de traditionella "små landen". Således är småländskan som talas i Tjust i nordöstra delen av Småland ganska väsensskild från den småländska som talas längst i sydväst, i Finnveden och mot de gamla östdanska landskapen där uttalet i vissa stycken kan vara väldigt likt skånska. Landskapet är splittrat mellan den gamla gränsindelningen till Skåne och övriga Sverige och har historiskt varit en oländig gränsbygd, varför språkutvecklingen påverkats starkt av inflytande från centralsvenskan och av inflytande från skånskan. Uppdelningen av landskapet i Linköpings stift och Växjö stift har historiskt haft stort inflytande på dialekterna.

Innehåll

Typiska drag i småländska

  • Tungrots-r upp till Jönköping för att sedan åt öster mynna ut i Kalmarsund omkring Oskarshamn och tungspets-r mot öst, i norr är fördelningen tungspets-r och tungrots-r enligt götaregeln. I likhet med östgötska förekommer i nordöstra Småland uttalandet av -r som engelskt -w, framförallt i området som lyder under Linköpings stift och som historiskt genom kyrkans inflytande påverkats starkt av östgötskan.
  • Vokalisering förekommer i nästan hela Kronobergs län, exempelvis mor > moe, moå och moa
  • I vissa delar av Jönköpings län och då främs i Sävsjö, Nässjö och Vetlanda kommun faller r bort i de flesta ord. Detta gör t.ex. att ordet bort istället uttalas bått. Det beror på att de har tungspets -r och då sammansmälter det med t, s, l och n-ljud
  • I hela Småland bevaras t i bestämd form neutrum, t.ex. huset, medan supinum 'brunnit' i Kalmar län kan uttalas 'brunne' eller 'brunnet'.
  • Kronobergs län har kvar uttalet av n i husen och solen, i norra Kalmar län och hela Jönköpings län säger man husa och sola. I södra delen av Kalmar län slutar feminina substantiv i singularis bestämd form på -an, t.ex. broan, solan, åan.
  • Konsonanterna k, p och t har försvagats till g, b och d mellan vokaler i sydvästra Småland, så att t.ex. orden 'kaka', 'rapa' och 'gata' blir 'kaga', 'raba' och 'gada'.[1]
  • Konsonanten g efter främre vokal: g blir j, t.ex. väj 'väg', höj 'hög'.[1]
  • Konsonanten g efter bakre vokal: I sydväst uttalas hage som hae eller have, i nordväst blir uttalet hawe och i övrigt haje.[1]
  • I Kronobergs län (utom i sydväst) uttalar man hagen som "haojen".
  • I söder kan man få bortfall av g, framförallt mellan o och u, ex. ljuga > jua
  • Småländskan har ganska stor frånvaro av tjockt l. Det visar på att småländskan är ett sydligt mål. Men tjockt l förekommer i nordöstra Småland.
  • Det finns diftongering och monoftongering.
  • I Kalmar län finns uttalen fisk och syster medan det söderut och västerut i länet även kan uttalas fesk och söster
  • Nästan hela Småland har bevarad -de form på ex. kastade, men det finns även former som kastede och kaste.
  • I norra Kalmar län har -a försvagats till -e i kaste 'kasta' och änge 'ängar'.[1]

Se som exempel på lokala skillnader inom småländskan kalmaritiska.

Språkexempel efter vissa områden

Många platser har en mycket särpräglad utveckling av småländskan medan andra delar mest har en blandning av olika typer av dialektdrag inom småländskan. Nedan anges ett urval av områden där dialekten är mycket tydligt särpräglad och relativt lätt att skilja från andra dialekttyper av småländska.

Höglandssmåländskan

I de östra delarna av Jönköpings län, det område som av tradition brukar kallas Småländska höglandet, talas en dialekt vilken har många egna och typiska drag vilket gör den lätt att urskilja. Det mest tydliga draget i dialekten är den näst intill totala avsaknaden av bokstaven r, i de fall den går att ersätta med s t n och l. Detta gör att språket får en mycket läspande ton, främst då s ersätter r t.ex. blir ordet förstå istället fösstå och försäkra fösäkra. I de fall där r inte kan ersättas med någon av de ovannämnda bokstäverna uttalas de istället "typiskt småländskt", det vill säga skorrande.

Tungans placering i munnen har en stor betydelse för hur dialekten låter och i de södra delarna av höglandet ligger tungan mycket långt fram i munnen när man talar. Detta gör att dialekten som främst talas i Sävsjö kommun och även de västra delarna av Vetlanda kommun kan uppfattas mycket sluddrig och läspande vilket kan göra den svår att förstå. Det finns även fördomar om att människor som talar med tungan långt fram i munnen skulle vara dummare och mindre intelligenta, vilket kan vara en last för dem som talar dialekten.

Tjustsmåländskan

Tjustsmåländskan är den dialektform som talas av de boende i den forna lagsagan Tjust i nord-östra delarna av Småland, idag främst Västerviks kommun.

Denna dialektform är mycket speciell då den nästan totalt saknar många av de drag som förknippas med småländska, som t.ex. skorrande r. Istället liknar denna dialekt mycket östgötskan med runda r och utdragna vokaler. Den har dock fortfarande vissa drag som den delar med vissa andra typer av småländska till exempel det läspande ljud som görs när vissa r-ljud uttalas (se höglandssmåländska ovan). Dessa ljud skiljer sig dock lite från höglandssmåländskans då de uttalas med mycket djupa tungrörelser istället för höglandssmåländskans tungspetsläspande. Ett annat typiskt drag för tjustsmåländskan är det ch-ljud som ofta ersätter s-ljud, t.ex. uttalas förstås på tjustsmåländska föchtåch. Detta dialektdrag kommer troligtvis västerifrån, från Kisa och Rimforsa i Östergötland.

Referenser

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 Nationalencyklopedin, band 17, s. 5
Personliga verktyg
På andra språk