Från Rilpedia

Denna artikel behandlar parken i Göteborg, för tätorten i Håbo kommun, se: Slottsskogen, Håbo kommun

---

Slottsskogen är en 137 hektar stor park strax sydväst om Göteborgs centrum. Parken har fått sitt namn eftersom den anlades i en skog som under flera hundra år hörde till det kungliga slottet Älvsborg som låg några kilometer bort vid Göta älv.

Innehåll 1 Allmän beskrivning 2 Sportfaciliteter 3 Historik 4 Fornminnen 5 Externa länkar 6 Referenser 6.1 Noter 6.2 Källor

Allmän beskrivning

Slottsskogen sträcker sig från Masthugget i norr till Slottsskogsvallen i söder och ungefär lika brett från Majorna och Kungsladugård i väster och Linnéplatsen och Änggården i öster. Stora delar av parken ligger på Stigbergsåsen som går från norr till söder; öster om denna ligger stora gräsplaner som samlar mycket folk om somrarna, blandat med små kullar och dammar; väster om åsen ligger Majvallen och Azaleadalen.

Förutom naturområden och gräsplaner finns flera djurhägnader uppe på åsen. I en dal på mittersta delen av åsen finns säldammen på östra sidan och en damm för Humboldtpingviner och ett fågelhus på västra sidan. Uppe på åsens mittersta del finns en samling med djurhägn som heter "djurgårdarna": där finns en del däggdjur och en del fåglar. På östra sidan av åsen, star ovanför Björngårdsvillan ligger ett "barnens zoo" där barn kan leka med tamdjur. Slottsskogen är en öppen park och därmed tillgänglig dygnet runt och avgiftsfri.

Göteborgs naturhistoriska museum ligger i nordöstra Slottsskogen, på en höjd ovanför Linnéplatsen. På Stigbergsåsen nära Masthugget i norr ligger Observatoriet.

Den svenska scoutrörelsens fader, Ebbe Lieberath, fick ett monument i Slottsskogen invigt den 14 november 1959. Hedersgäst var hans dotter Rigmor Tholin.^[1]

Slottsskogens högsta punkter hittas vid Stora utsikten, där observatoriet (tidigare vattentornet) står placerat, med med 86 meter över havet och berget norr om Bragebacken med 73 m.ö.h.^[2]

Sportfaciliteter

Det finns en strandvolleybollplan, en minigolfbana och en frisbeegolf-bana. I södra delen av Slottsskogen finns även en skidbacke, det före detta backhoppningstornet Bragebacken från 1902 och ett utsiktstorn som bjuder på en fantastisk utsikt över Göteborg.

För fotboll och andra utrymmeskrävande sysselsättningar finns idrottsplatsen Majvallen i de västra delarna vid Majorna och Dalens lekfält i sydväst. Majvallen är en fotbollsplan med gräs, hemmaplan för Göteborgs FF, Masthuggets BK och Pushers BK. Dalens lekfält är några stora grusplaner främst använda för fotbollsträning som ligger i anslutning till Slottsskogsvallens idrottsanläggningar. I södra hörnet ligger Slottsskogsvallen, klassisk arena för fotboll och friidrott.

Historik

Slottsskogen har haft många namn, och officiellt har den kallats både Sundshagen, Sundzmarcken och Änggårdsskogen, innan det nuvarande namnet blivit tillräckligt inarbetat. På en karta av Kietel Classon år 1655 sägs: "Uthij Desse ängar, Bärgh och Ekeskogz backar pläga Diurran haffwa sina Säkre Parker, och orter at gå uthi och kallas Sunnshagen."
Även namnet Slottsskogen har dock gamla anor, och som Eric Cederbourg skrev i sin Göteborgsskildring 1739: "synes det hafwa sitt ursprung af Gamla-Elfsborg Slott, emedan denna ägendom går i wäster in till detta Slott." Där underhölls dovhjortar sedan medeltiden, och år 1579 hämtades dovhjortar från England, troligen för att förbättra stammen i den gamla "konungzparken". År 1624 vände sig stadens råd till Gustav II Adolf med en anhållan att få dispositionsrätt över området. Ett utdrag ur kungens svar lyder: "Såsom af Borgerskapet begäres at dem må efterlåtas med deras Hustrur och Barn om Sommartijd förlusta sig uti Engegårds Skog: Så will H:s K. M:t dem sådant icke förment Hafwa, allenast de ikke der hugga neder Skogen och fälla djur, eller bruka någon annan motwillighet."

Uppsynen över växtlighet och djur utövades av en skogs- och djurväktare, vilken en bit in på 1700-talet hade titeln hejderidare. Den förste av dessa ämbetsmän hette Arfued Skogvaktare eller Skytte ( verksam 1621-1636). Han och hans efterträdare bodde på Engiegårdh (Änggården), strax öster om skogen. Hejderidaren hade bland annat till uppgift att skydda skogen, framför allt ekarna, mot olovlig fällning. Särskilt mot slutet av 1600-talet förekom mycket skogsstölder i Slottsskogen, eftersom skogstillgången var dålig i göteborgstrakten. I Slottsskogens lövskog ingick på 1700-talet omkring 7 200 ekar. En av de mera nitiska skogvaktarna var en man vid namn Per Hwijtlock, som 1694 åtalade samtliga boendes på "Maijerna wid gambla Elfsborg, hwilka sortera under ladugården".

Skogen var en del av kungsladugården till Älvsborgs slott och användes tidvis som djurgård. Ägandet av skogen överfördes några gånger till staden Göteborg men det gick tillbaka till kungsladugården igen. I samband med att Majorna införlivades med Göteborg 1868 kom Slottsskogen i stadens ägo. Den som starkt bidrog till detta var landshövdingen i Göteborgs och Bohus län, Albert Ehrensvärd. Några år innan hade han skrivit till regeringen och påpekat att staden med sitt växande befolkningsantal "borde ha en egen park där gemene man kunde vandra och förströ sig". I ett kungligt brev av den 1 februari 1867 överläts Älvsborgs ladugård med tillhörande områden, till staden. År 1870 fördes frågan om Slottsskogens planerande på tal i stadsfullmäktige av den kände majbon, musikdirektören och orgelbyggaren John Nicolaus Söderling.

I november 1874 beslutade stadsfullmäktige att låta det planerade parkområdet omfatta Stora och Lilla Malmgården, Malmgårdsängen och Trädgården. En styrelse tillsattes, som den 19 december samma år hade sitt första sammanträde under ordförandeskap av grosshandlare A. W. Lewgren. År 1874 anslogs 38 000 kronor till parkens anläggande, och på våren 1875 startade arbetet med att förvandla Slottskogen till en parkanläggning. Parken öppnades för allmänheten 1876, och det officiella namnet var då Slottsskogsparken.
År 1891 hade kostnaderna vuxit till 238 000 kronor, varav 130 000 från Renströmska fonden och resten genom stadens andel och vinst i brännvinshandeln.

Parken utvidgades 1893 åt öster, då även ett antal mindre sjöar anordnades.^[3]

I början av 1900-talet hade Slottsskogen en driftig överträdgårdsmästare som hette Thure Ohlson. Han byggde ut djurgårdarna, fågeldammarna och anlade Säldammen omkring 1907. Pengar till anläggningen skänktes av James Keiller, Götaverkens grundare.

Den första Bragebacken invigdes 1902 och även här var Thure Ohlson initiativtagare, den ersattes 1924 av den nuvarande.

Vid infarten från Linnéplatsen, låg tidigt en lång smal byggnad av trä, snarlik en repslagarbana, som användes till äggkläckningsanstalt.

Namnet Dufvas backe kommer av spelmannen Johannes Dufva som med sin fiol stod för underhållningen vid dansbanan "ovanför restaurationslokalen", som stod klar 1887.

Fornminnen

Vid den norra kanten av planen framför Utsiktstornet i Slottsskogen, ligger två stora stenblock av gnejs, till vänster. I blockens jämna yta syns tre stycken grunda skålgropar i det närmast belägna blocket och åtta stycken i det bortre. Stenarna har ursprungligen legat vid Vattugatan i Masthugget, där de påträffades år 1932.^[4]

Externa länkar

• Slottsskogen - Landet i staden
• Grundaren August Kobb och Slottsskogen

Referenser

Noter

1. ↑ Panorama 60 - en bokfilm från Bonniers Folkbibliotek, red. Per-Erik Lindorm, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1960 s.35
2. ↑ Föreningen Linnégatan (1944), s. 44.
3. ↑ Göteborg under 300 år, Carl Lagerberg & Otto Thulin, Medéns Bokhandels AB, Wald. Zachrissons Boktryckeri, Göteborg 1923 s. 212
4. ↑ Sägner och fornminnen från Göteborg, Arne Tidland & Göran Larsson, Tidslands Förlag, Göteborg 1957 s.70 + s.86

Källor

• En liten bok om Slottskogen (1944) utgiven av Föreningen Linnégatan, Rundqvists Boktryckeri
• Bengt A Öhnander (1990) Göteborg berättar mer, Tre Böcker Förlag AB, ISBN 91-7029-059-8