Från Rilpedia

Kontrollstämpel avser stämpel inslagen i föremål av ädelmetall som garant för att den legering som föremålet är tillverkad av uppfyller i lag angivna kriterier.

Innehåll 1 Sverige 1.1 Äldre bestämmelser 1.2 Nyare bestämmelser 1.3 Årsbokstäver 1.4 Renhetskrav 1.5 Tennstämpling 2 Storbritannien 3 Tyskland 4 Frankrike 5 Se även 6 Bibliografi och referenser 6.1 Noter 7 Externa länkar

Sverige

Långt tillbaka har i Sverige funnits föreskrifter om att föremål av ädel metall skulle åsättas en märkning som garanterade metallens äkthet. Redan 1485 stadgades att guldsmedsmästarna skulle sätta sina initialer eller sitt bomärke på föremålet som bevis. 1596 utvidgades detta i städerna Vadstena och Linköping med att föremålen dessutom skulle förses med stadens stämpel. Efter hand spreds kravet om stadsstämpel till hela Sverige.

I Stockholm användes först stadens krona som stämpel, men 1689 ändrades detta till bilden av stadens skyddshelgon, S:t Erik.Den stadsstämpeln för Stockholm används än idag.

Kontrollen av varans äkthet gjordes av skråets ålderman eller någon annan av skrået utsedd betrodd mästare. Denne måste dessutom godkännas av stadens myndigheter. För undersökningen av metallhalten, proberingen, skavdes med en gravstickel några spån bort från föremålet på något undanskymt ställe. Spånen analyserades sen med olika metoder, så att halten kunde bestämmas. Skavspåren syns som en våglinje eller sågtandlinje, en eller annan centimeter lång. Denna linje kallas åldermannaranka. Om någon probering lämnade in ett föremål med för låg halt av den ädla metallen, slogs föremålet sönder. Vid uppenbart medvetet fusk förverkades föremålet, och fuskaren kunde ådra sig straff. Underhaltiga importerade föremål, måste utföras ur riket.

Enligt en kunglig stadga 1752—12—07 övertog staten ansvaret för kontrollen, och då ersattes åldermannarankan med riksstämpeln Tre kronor  inom en trekantig ram med starkt rundade hörn, den s k kattfoten. Om man utesluter falsarium bör alltså ett föremål av ädel metall och försett med åldermannaranka, men utan kattfot, vara tillverkat senast 1752.

I Stockholm bestämdes 1689 att de ädla föremålen skulle förses med en tredje stämpel visande en bokstav, som angav tillverkningsåret, årsbokstaven. Man började med A, fortsatte med B  nästa år o s v. Detta bruk spred sig snabbt till andra städer, som också började med A, men med ett annat begynnelseår. När hela alfabetet var förbrukat började man om från A, men tillfogade i den andra serien en tvåa efter bokstaven. (A1, B1  o s v förekommer alltså inte.) Kronologin blev således olika för olika städer, och det är därför inte helt enkelt att bestämma åldern för föremål märkta med de tidigare bokstäverna i alfabetet. För Stockholm finns dock vissa ledtrådar. När man började med A 1689 använde man versaler i skrivstil t o m Z. I andra serien övergick man till gemena bokstäver i frakturstil.

Äldre bestämmelser

I Sverige gällde att 1 karat guld kan indelas i 12 grän (singularis gran), vilket innebär att rent guld motsvarar 24 x 12 = 288 grän. För silver räknas med att 1 lod motsvarar 18 grän; rent silver har då lödigheten 16 x 18 = 288 grän. Rent guld och rent silver får med detta räknesätt samma antal grän (288) trots att 1 gran guld inte innebär samma finhalt som 1 gran silver. Förvirrande, men kanske praktiskt i något sammanhang.

I andra länder än Sverige förekom i äldre tider en mängd olika underindelningar av karat och lod, samma förvirring som det var för längdmått, volymer, vikter, myntslag etc. Detta gör att det är en grannlaga uppgift att bedöma litteraturuppgifter och att göra rättvisa jämförelser av finhalter hos föremål med ursprung från olika länder.

För guld gällde åren 1664—1834 enligt Kungl Myntordningen , bekräftat av 1752 års Control-Stadga,  tre standardklasser för kvaliteten:

• dukatguld,  23 karat 5±1 grän (281/288 = 976 ‰), resten silver. (Dukat var ett mynt som präglades fram till 1868; 1 dukat var värd 8 kronor)
• pistolettguld,  20 karat 4 grän, (244/288 = 847 ‰) (pistol är namnet på ett gammalt mynt)
• kronguld,  18 karat 4 grän, (220/288 = 764 ‰)

Enligt K  Commerce-collegii Circulaire 1758—11—05 kunde dock för "kontrollhaltigt och stämpeltillåtligt dukatguld" mot dubbel stämpelavgift dispens ges för halter ner till 23 karat 3 grän (279/288 = 967 ‰).

För att bringa ordning i denna oreda tog staten 1754 över kontrollstämlingen av guld, silver och tenn, och kattfoten, som består av lilla riksvapnet Tre Kronor i en trepassformad sköld infördes som opartisk kontrollstämpel. 1759 infördes årsbeteckningen, och Statens tillsynsmyndighet i dessa frågor, Kungl Kommerskollegium föreskrev att f o m 1759 skulle sammanlagt 5 instämplingar göras i följande ordning:

• Tillverkarens namn (får vara i förkortad form)
• Kattfoten
• För guldföremål halten i karat, t ex 23K
• Stämpel med symbol för tillverkningsorten
• Årsstämpel med samma bokstavsserier enhetligt inom hela landet med A = 1759.

Bokstaven J används inte p g a förväxlingsrisk med I. (För övrigt har vissa tider I  och J  ansetts vara samma bokstav.) Bokstäverna W, Å, Ä och Ö används inte heller. Samma system för årsmärkning används fortfarande i Sverige och gäller såväl för föremål tillverkade här som för i landet sålda importerade föremål av ädel metall. I landsorten skulle stämpelbara föremål inlämnas till ortens rådman.

Genom stadgan 1752 inrättades Kontrollverket,  lydande under finansdepartementet, med uppgift att övervaka probering och stämpling av guld-, silver- och tennföremål. Till dess det nya ämbetsverket hunnit inrättas skulle Kommerskollegium fortsätta den tillsyn av kontrollstämplingen man sen tidigare hade ansvar för. Kontrollverkets föreståndaren, kontrolldirektören, jämte en kontrollör och en assistent skulle utses av Kungl Maj:t. (1829—1876 var Kontrollverket förenat med Kungliga Myntverket, som senare blev Mynt- och justerngsverket.)

Samma årsmärkningssystem används för tennföremål. För föremål av platina, guld och silver används latinska alfabetets versaler för årsbokstaven, för tennföremål frakturstil.

En stämpel NS  betyder nysilver, vilket innebär att föremålet är tillverkat av oädel metall, men försilvrat med äkta silver. Detta nysilver ska inte förväxlas med den legering som också kallas nysilver. Tidigare kunde föremålet ha tillverkats av mässing, vilket gör att det lyser gult på slitna ställen där försilvringen nötts bort. För sådana föremål, som kommer i kontakt med mat, t ex bordsbestick, är synlig mässing direkt olämplig ur hälsosynpunkt, då mässingens korrosionsprodukter är mer eller mindre giftiga. Bättre kvalitet erhålls om grundmaterialet är av "vit metall", t ex legeringen alpacka, vilket ord då ofta stämplas in efter NS-stämpeln. Eftersom undermetallen är vit syns inte avskavda ställen så tydligt, och för alpacka finns inga betänkligheter ur hälsosynpunkt.

Som motsats till nysilver kallas ibland föremål av gediget äkta silver gammalt silver. 

Nyare bestämmelser

1974 kom en ny lag, som reglerar kontrollstämplingen, varvid viss anpassning gjordes till internationella föreskrifter. Karatstämpeln ersattes med halten uttryckt i promille, vilket innebär att exv följande likheter med viss avrundning gäller:

• 18 karat = 750 ‰ (exakt)
• 20 karat = 833 ‰ avrundat till 840 ‰
• 23 karat = 958 ‰ avrundat till 975 ‰

I de två sista fallen blir det alltså en viss kvalitetshöjning jämfört med tidigare mått.

För silver blir den nya undre gränsen 830 ‰, s k verksilver,  vilket är nära lika den tidigare undre gränsen 13¹/₄ lod, som avrundat motsvarar 828 ‰. Detta är en internationell anpassning för att underlätta import. En ny gräns 925 ‰ har tillkommit för sterling silver. Dessa halter, angivna med siffror, stämplas omedelbart efter S-stämpeln. ^{[Ifrågasatt uppgift]}

Den internationella anpassningen har också inneburit att sedan 1988—07—01 får finhalter ända ner till drygt 14 karat (585 ‰) kallas äkta guld. ^{[Ifrågasatt uppgift]}

Not I litteraturen förekommer en del förvirrande uppgifter om undre gränsen för silvers finhalt: Det enligt förordning fastställda värdet 13 lod 4 grän kan ha avrundats på olika vis, t ex till 13 ¹/₄ eller 13 lod jämnt.

För platinaföremål ersätts S-stämpeln med P,  även här på en sexkantig sköld. En standardhalt för platina är 950 ‰. Platina har stämplats på detta sätt i Sverige sedan 1925.

Sedan 1975 godtas i Sverige den internationella vågstämpeln som ersättning för kattfoten. Vågstämpeln utgörs av en symbol i form av en stiliserad balansvåg, som omger de siffror, som anger halten i promille.

Ortsmärket sätts numera omedelbart efter tillverkarstämpeln.

Kontrollstämpling är obligatorisk för guldföremål som väger mer än 1 g. För silverföremål gällde tidigare gränsen 15 g; numera är kontrollstämpling av silverföremål frivillig. Kontrollen överfördes från Mynt- och justeringsverket till Statens Provningsanstalt  (1993 privatiserad och omdöpt till Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB)  eller dess auktoriserade ombud, som kallas proberare.  ^{[Ifrågasatt uppgift]}

Tillverkarstämpeln skall vara registrerad i särskild ordning, och denna jämte finhaltstämpeln är obligatoriska. Ortmärke och årsstämpel ska finnas i mån av plats. För att få erforderliga kontrollstämplar har tillverkaren att, så länge registreringen ska gälla, till Staten årligen betala en kontrollavgift enligt fasställd taxa, vilket naturligtvis blir inbakat i priset för den vara som slutligen säljs. ^{[Ifrågasatt uppgift]}

Av praktiska skäl kan de obligatoriska stämplarna inte sättas på varje del, som ingår i ett ädelmetallföremål, t ex varje länk som ingår i en halskedja. Det räcker då att de obligatoriska stämplarna finns på ett ställe, t ex på en halskedjas spänne. Tillverkaren garanterar då med sin stämpel, ansvarsstämpeln  att alla ingående delar uppfyller kraven enligt den stämpling som finns på bara ett ställe. Tillverkaren slår in bara en del av de obligatoriska stämplarna, och proberaren slår in resten efter godkänt prov.

Proberarna går mycket omsorgsfullt tillväga. Exempelvis har det hänt att ett silverarbete underkänts därför att enbart sprinten i ett gångjärnförsett lock inte höll samma halt som resten av föremålet.

Årsbokstäver

Årsbokstäver fr o m 1759 för föremål av platina, guld, silver och tenn

	—	2	3	4	5	6	7	8	9	10	11
A	1759	1783	1807	1831	1855	1879	1903	1927	1951	1975	1999
B	1760	1784	1808	1832	1856	1880	1904	1928	1952	1976	2000
C	1761	1785	1809	1833	1857	1881	1905	1929	1953	1977	2001
D	1762	1786	1810	1834	1858	1882	1906	1930	1954	1978	2002
E	1763	1787	1811	1835	1859	1883	1907	1931	1955	1979	2003
F	1764	1788	1812	1836	1860	1884	1908	1932	1956	1980	2004
G	1765	1789	1813	1837	1861	1885	1909	1933	1957	1981	2005
H	1766	1790	1814	1838	1862	1886	1910	1934	1958	1982	2006
I	1767	1791	1815	1839	1863	1887	1911	1935	1959	1983	2007
K	1768	1792	1816	1840	1864	1888	1912	1936	1960	1984	2008
L	1769	1793	1817	1841	1865	1889	1913	1937	1961	1985	2009
M	1770	1794	1818	1842	1866	1890	1914	1938	1962	1986	2010
N	1771	1795	1819	1843	1867	1891	1915	1939	1963	1987	2011
O	1772	1796	1820	1844	1868	1892	1916	1940	1964	1988	2012
P	1773	1797	1821	1845	1869	1893	1917	1941	1965	1989	2013
Q	1774	1798	1822	1846	1870	1894	1918	1942	1966	1990	2014
R	1775	1799	1823	1847	1871	1895	1919	1943	1967	1991	2015
S	1776	1800	1824	1848	1872	1896	1920	1944	1968	1992	2016
T	1777	1801	1825	1849	1873	1897	1921	1945	1969	1993	2017
U	1778	1802	1826	1850	1874	1898	1922	1946	1970	1994	2018
V	1779	1803	1827	1851	1874	1899	1923	1947	1971	1995	2019
X	1780	1804	1828	1852	1876	1900	1924	1948	1972	1996	2020
Y	1781	1805	1829	1853	1877	1901	1925	1949	1973	1997	2021
Z	1782	1806	1830	1854	1878	1902	1926	1950	1974	1998	2022

Exempel:

• M = 1770
• E3 = 1811
• 2006 = H11

Renhetskrav

De ädla metallerna är i ren form så mjuka att de vanligtvis inte duger i tekniska sammanhang. Genom mindre tillsatser av olika legeringsämnen förbättras de mekaniska egenskaperna, så att metallen duger för tillverkning av diverse föremål. Om tillsatserna håller sig inom bestämda gränser, får den ädla metallen, som genom tillsatserna blivit en legering, fortfarande kallas äkta. I Sverige gäller följande minsta halter för äkta vara enligt Lag (1999:779) om handel med ädelmetallarbeten:

Guld: 375 tusendelar (motsvarar 9 karat)

Platina: 850 tusendelar

Silver: 800 tusendelar

Förgyllning innebär att ett föremål där grundmaterialet inte är guld, på galvanisk väg överdras med ett tunt lager guld (elektroplätering). Ett något tjockare guldöverdrag, som kan anbringas även på icke-galvanisk väg, kallas gulddoublé.  Sådana föremål får inte förses med kontrollstämpel för guld. Är grundmaterialet silver av godkänd halt, som sedan förgyllts, kan föremålet stämplas som kontrollerat silver.

Tennstämpling

Tenn är inte ädelmetall, men kvalitetsstämplas ändå enligt gammal tradition. Myndighetskrav på metallens finhet saknas när det gäller bruksföremål i tenn, och därför är gränserna för tennhalten i olika kvalitetsklasser flytande. När det gäller rent tekniska tillämpningar, t ex lödtenn, är läget ett annat. För denna tillämpning finns av industrin utarbetade detaljerade bestämmelser för sammansättningen i tennlegeringar för olika tillämpningar.

Storbritannien

Allt sedan mitten på 1200-talet hallstämplades silver i Storbritannien. I äldsta tider måste silverföremålen sändas till London för att där stämplas med ett leopardhuvud, Leopard's Head.  1423 bemyndigades sju andra städer att kontrollera och stämpla silverföremål, och efter hand fick allt fler städer samma rättighet. Man har uppskattat att ändå bortåt 90 % av gammalt engelskt silver stämplats med Leopard's head i London. Några vanliga stadsstämplar:

• Birmingham: Ett ankare
• Chester: Ett svärd flankerat av två vetekärvar
• Dublin: En krönt harpa. (Harpan är Irlands nationalsymbol sen 1400-talet; i gamla tider lydde Irland under Englands kung.)
• Edinburgh: Från början ett slott med tre torn, senare ändrat till en tistel (Skottlands nationalblomma)
• Glasgow: Ett lejon, som står på bakbenen
• Newcastle: En sköld med två torn
• Norwich: Ett slott ovanför ett lejon
• Sheffield: En krona

Ibland har en stadsstämpel från provinsen kombinerats med Londons Leopard's Head.

1545 införde Londons guldsmeder en stämpling med ett gående lejon som garanti att silverhalten var lika hög som på silvermynten (coin silver),  vilket innebar ca 90 % silver, resten koppar.

1697 kom en förordning, som krävde ännu högre silverhalt än coin silver, och i det sammanhanget ersatte man Leopard's Head och det gående lejonet med ett lejonhuvud plus symbolen Britannia, en behjälmad kvinna som bär en sköld och en treudd. Denna silverkvalitet kallas Britannia silver.  1999 ändrades hallmärkningsreglerna, och i samband därmed fastställdes att Britanniasilver skall hålla minst silverhalten 958 ‰.

Tyskland

I Tyskland har kontrollen av silver pågått längst, och började 1548. Kontrollstämpling av guld kom till först senare. 1667 kom en förordning att äkta silver skulle ha en halt av minst 13 lod, och guldföremål skulle hålla minst 18 karat för att få kallas äkta. I Tyskland, som ju alltid intill vår tid bestått av ett antal delstater (en federation), hanterades kontrollstämplingen på olika sätt i de skilda delstaterna. Men 1888 bestämdes att kontrollstämplingen skulle vara enhetlig i hela tyska riket på följande sätt:

• Rikskronan
• för guld en solskiva runt kronan; för silver en månskära (menisk) vid sidan av kronan
• legeringens halt, angiven i promille. Minimum för guld 585 ‰ (motsvarar lite drygt 14 karat), för silver 800 ‰ (motsvarar 12,8 lod)
• smedjans eller smedens initialer

Utöver dessa obligatoriska stämplingar kan det förekomma stadsstämplar, som antingen kan vara stadens initial eller en typisk detalj hämtad från stadens vapen som symbol för tillverkningsorten. Några vanliga stämplingar är:

• En hand = Antwerpen ^[1]
• En pinjekotte = Augsburg
• D = Dresden
• En örn = Frankfurt a M
• L = Leipzig
• Ett lindebarn = München
• N = Nürnberg
• En sköld = Wien ^[2]

Frankrike

I Frankrike kom på 1500-talet hårda regler beträffande guld- och silverhanteringen. En förordning 1543 reglerade guld- och silversmeders verksamhet samt godkända metall-legeringar.

Kontrollstämplingen skulle göras enligt följande:

• Stämpel med mästarens initialer
• Ovanför mästarstämpeln en krönt fransk lilja flankerad av två små punkter.
• Ett av mästaren valt attribut, exempelvis ett ankare, en fågel, ett hjärta, ett klöverblad, en stjärna, o s v.

Särskilt landsbygden visar stor rikedom på varierande stämpling.

Se även

• Hallstämpel
• Järnstämpel
• Karat
• Lod
• Sterling silver

Bibliografi och referenser

• Kerstin Key: Praktiska fritidsnöjen och hobbies
• Gustaf Upmark: Guld- och silversmeder i Sverige 1520—1850 , beskriver bland mycket annat mästarstämplar på svenskt silver.
• O H Dumrath: Fröléens Konversationslexikon, Kontrollverket
• [1] Sven Rinman: Bergwerkslexicon, Dukat
• [2] Sveriges Provnings- och forskningsanstalt: Ädla metaller
• [3] Meyers Konversationslexikon: Feinhalt

Noter

1. ↑ Antwerpen ligger visserligen i Belgien, men detta land har en gång ingått i Tysk-romerska riket.
2. ↑ Wien ligger visserligen i Österrike, men detta land har en gång ingått i Tysk-romerska riket.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Kontrollstämpel