Från Rilpedia

Royal Suédois, 'kungliga svenskar', var ett rekryterat regemente i fransk tjänst, vars officerskår till stor del utgjordes av svenskar.

Det fanns även ett regemente i svensk tjänst med detta namn, som uppsattes 1813 i Pommern (Wolgast) av fransmän och italienare och som i slutet av året räknade 6 kompanier, formerade på en bataljon, även kallad italiensk-fransyska bataljonen.

Bakgrund

Under 1700-talet ansågs det önskvärt att officerare tillbringade en del av sin utbildningstid i ett främmande lands armé. Även de meniga kom ofta från en rad länder, då det inte var ovanligt att tillfångatagna soldater eller legoknektar som inte fick sold gick över till fienden. Av de kontinentala stormakterna var det just Frankrike som Sverige hade bäst kontakter med, efter att Frankrike stött Sverige ekonomiskt under trettioåriga kriget.

Historik

Vid ett slag i Fleurus 1690 i Pfalziska tronföljdskriget i Belgien mellan Ludvig XIV:s Frankrike och den augsburgska ligan, bestående av England, Holland, Österrike, Spanien och Sverige togs omkring 500 svenska soldater som stått under holländsk ledning till fånga. De erbjöds enligt tidens sed att träda i fransk tjänst. Tillräckligt många gjorde så för att ett infanteriregemente kunde inrättas, även om de rådde brist på officerare. 1694 utsågs Erik Sparre till överste vid regementet, vilket inledde en lång period där regementet leddes av den utflyttade, franska grenen av denna ätt.

Hedersnamnet 'Royal Suédois' fick man 1742 efter att i strider vid Prag ha visat sig lojalt. Dessutom fick man andra materialla fördelar som tillkom ett kungligt reglemente. Under Nordamerikanska frihetskriget deltog man i strider på den europeiska kontinenten, i synnerhet ett misslyckat angrepp på Gibraltar som falerade då pumpsystemet på de specialtillverkade pråmar man använde inte fungerade.

1783 köpte sig Axel von Fersen d.y. positionen som överste över regementet, vilket inte alls var ovanligt vid denna tid. Axels far, Fredrik Axel von Fersen, hade dessutom tidigare tjänstgjort med framgång i samma regemente. När Axel d.y. två år senare anslöt sig till dessa 'kungliga svenskar' var en tredjedel av officierarna av svensk härkomst, men bara 4 av 1 000 soldater.

Den franska revolutionen ledde till att utländska regementen blev allt mindre välsedda. 1791 bytte regementet namn till 9:e linjeregementet, men vid det laget var det inte många svenskar kvar. Sist ut blev Hans Henrik Sköldarm, som gav sig av i februari 1792.

Källor

• Beckman, Margareta. Under fransk fana! Royal Suédois - svenskt regemente i fransk tjänst 1690-1791. Stockholm, 1995.
• Nordisk familjebok, andra upplagan, Stockholm 1916
• Nilsson, Torbjörn: Guide till Sveriges historia i Europa, Wahlström & Widstrand, 2002. ISBN 91-46-18494-5.