Richard Hobert

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Richard Hobert, född 1 december 1951 i Kalmar, Kalmar län är en svensk manusförfattare, kompositör och filmregissör.

Hobert studerade vid Lunds universitet 1970-1973. Efter studierna arbetade han som journalist och skrev flera radiopjäser. År 1974 blev han regiassistent inom radio, scenteater och tv. Han regidebuterade i tv 1978 med dramadokumentären Gänget. Debatten kring filmen gjorde att den visades i tv fyra gånger under två veckor (SVT 1 och SVT 2 september - oktober 1978.)

Hoberts konstnärliga genombrott kom drygt två år senare, i januari 1981, med författaren Morris Wests drama Kättaren (engelska: The Heretic) om 1500-talsmunken Giordano Brunos kamp mot katolska kyrkan. I sin tv-iscensättning gjorde Hobert den historiska pjäsen till ett drama mitt i samtiden som speglade den polske frihetskämpen Lech Walesas kamp mot den sovjetiska kommunistiska överhögheten.

Under 1980-talet regisserade Hobert ett flertal tv-pjäser och tv-filmer efter både andras och egna manuskript. Två av dessa var tv-långfilmer som ingick i kriminalserien Skånska mord som utgick från autentiska brott: Esarparen (med Ernst-Hugo Järegård) och Yngsjömordet (med Mimmo Wåhlander).

Därefter skrev och regisserade han för Sveriges Television Sommarens tolv månader, Ålder okänd och Den femtonde hövdingen. Samtliga blev mycket uppmärksammade och flerfaldigt internationellt prisbelönta.

Sveriges Television var också med och producerade långfilmssviten De sju dödssynderna, av vilka de två första hade premiär 1993 och 1994 och den sjunde och sista år 2000. "De Sju Dödssynderna" är det mest omfattande filmprojektet i svensk filmhistoria. Filmerna har tre generationer ur en svensk familj som kärna . Varje berättelse är avslutad, men sedd i följd utgör filmerna både en familjekrönika och en samtidsskildring av det svenska 1990-talet. I sviten ingick Glädjekällan, Händerna, Höst i paradiset, Spring för livet, Ögat, Där Regnbågen slutar och Födelsedagen. Filmerna är av olika genrer: tragikomedi, komedi, politiskt drama, thriller och musikal. Filmerna och flera utav de medverkande blev flerfaldigt nominerade och Guldbagge-belönade. Bland dessa finns: Sven Lindberg, Sven-Bertil Taube, Göran Stangertz och Pernilla August. För första filmen Glädjekällan erhöll Richard Hobert,vid Guldbaggegalan 1994, "Ingmar Bergman-Priset" med Bergmans personliga motivering: "Ett mästerverk" Såväl Glädjekällan som flera av de övriga filmerna blev också flerfaldigt internationellt prisbelönta.

Alla älskar Alice, den första fristående filmen efter sviten, blev Hoberts hittills största publiksuccé. Filmen, om en skilsmässa sedd ur ett barns perspektiv, utsågs till "Bästa Europeiska Film" vid Hollywood International Filmfestival 2002.

Hoberts följande film blev en besvikelse för många. Kärleksdramat Tre solar utspelades i medeltidsmiljö men med en modern kvinna-man-problematik vilket han ansågs ha misslyckats med att berätta trovärdigt.

Redan året efter Tre solar kom han emellertid tillbaka med Harrys döttrar, med Amanda Ooms och Lena Endre i huvudrollerna. Dramat, om två systrars och mödrars inbördes kamp sedan en av dem förlorat sitt nyfödda barn, mottogs allmänt som en kraftfull come-back och som en av Hoberts allra bästa filmer.

I februari 2008 skrev och regisserade han egna pjäsen Security på Kungliga Dramatiska Teaterns sidoscen Elverket, ett politiskt kärleksdrama som fick allt ifrån lysande till mycket kritiska recensioner.

Richard Hobert är sedan 2000 gift med skådespelerskan Lena Endre.