Från Rilpedia

Rütger Essén, född 19 mars 1890 i Nyköping, död 1972, fil.dr., svensk "radikalt nationell" och pronazistisk skriftställare. Aktiv i Sveriges Nationella Förbund.

Han var son till förste lantmätare Thure Essén och grevinnan Ellen Wachtmeister.

Rütger Essén tog fil.lic 1918 med en avhandling om den svenska riksdalern, och doktorerade året därpå. 1916, 1917, 1923 och 1924 var han sekreterare i olika riksdagsutskott, 1916-1917 delegat för svenska Röda korset i Ryssland, 1917-1918 vid utrikesdepartementet avdelning B, chargé d'affairs i Tokyo 1920-1921, och bland annat särskilda uppdrag i Sibirien 1922.

Medverkade redan 6 juni 1932 i första numret av Vägen Framåt, organ för Riksförbundet Det nya Sverige, vid vilken tidpunkt Essén annars var aktiv i Nationella Arbetsförbundet. Vid Arbetsförbundets uppgående i Sveriges Nationella Ungdomsförbund 1934 blev han sedan aktiv i denna organisation, där han kom att stiga i graderna. Essén deltog i uppropet i december 1937 för Riksföreningen Sverige-Tyskland, och deltog även i denna riksförenings sommarting under andra världskriget. Han stannade som 1:e vice ordförande i Sveriges Nationella Förbund efter brytningen med Per Engdahl och nysvenskarna 1941. Efter kriget fortsatte Essén som utrikesredaktör på Dagsposten.

Essén gav ut en rad böcker på så disparata förlag som Bonniers, Verdandi (Verdandis småskrifter) och "Sveriges nationella ungdomsförbunds skriftserie". Bland titlarna finner man följande:

• Stormakternas kamp om Afrika (1936)
• Sverige upplever världen : vår politiska historia från sekelskiftet till nu (1935)
• Sverige, Östersjön och östersjöpolitiken : ett svenskt utrikespolitiskt program (1930)
• Tolv samtal om tiden, folken och människorna (1932)

En rad av Esséns artiklar om den "nationella segern", liksom flera av hans böcker, sprids än idag i vissa extrema politiska grupper.