Hyraxar
Från Rilpedia
| ?Hyraxar | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Underklass: | Moderkaksdjur Placentalia |
| Ordning: | Hyraxar Hyracoidea |
| Familj: | Procaviidae Thomas, 1892 |
|
|
|
| §Hyracoidea Auktor: Huxley, 1869 |
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hyraxar (Hyracoidea), även känd som dassar, är en ordning i djurklassen däggdjur. Ordningen är närmast släkt med elefanter och sjökor och har ungefär samma storlek som en kanin. Hyraxar finns i Afrika och Mellanöstern.
Innehåll |
Kännetecken
De arter som förekommer inom ordningen idag är jämförelsevis små. Kroppslängden ligger mellan 30 och 60 centimeter. Svansen är särskilt liten och oftast gömd i pälsen; maximalt blir den 3 centimeter lång. Hyraxar når en vikt på upp till 3,5 kilogram. De har en kraftig kroppsform. Pälsens färg varierar, beroende på art, mellan ljus- och mörkbrun. På djurens rygg finns en körtel som är omgiven av päls med annan färg. Körtelns funktion är inte utredd.[källa behövs] En vidspridd förklaring är att sekretet används för att känna igen olika individer.
Hyraxar har en kort nos, korta öron och korta extremiteter. Vid de främre extremiteterna har de fyra tår som sluter i ett slags hovar. De bakre extremiteterna har tre tår, och den mellersta av dessa är försedd med en lång böjd klo, medan de andra två har hovar. Trots allt går de inte på dessa hovar utan på de nakna fotsulorna som hålls fuktiga med hjälp av sekret. Med hjälp av sina muskler kan de skapa vakuum under foten som gör det lättare att klättra på branta klippor och liknande.
Utvecklingshistoria och systematik
Hyraxar är en mycket gammal djurgrupp. Den första kända familjen i ordningen, Pliohyracidae, uppkom under tidig eocen. I den efterföljande epoken, oligocen var hyraxar den dominerande gruppen bland växtätande däggdjur i Afrika, och de levde även i andra delar av världen. Det fanns arter som var små som möss och andra som var stora som mindre noshörningar. Flera taxa existerade fram till pliocen men redan vid slutet av oligocen var många arter utdöda, då de inte var lika framgångsrika som moderna däggdjur. De sista exemplaren av familjen Pliohyracidae dog ut för två miljoner år sedan.
Familjen Procaviidae, som idag utgör den enda gruppen i ordningen, uppkom i Afrika under miocen. Det finns inga fossil från andra kontinenter. Under pleistocen var några arter (till exempel Gigantohyrax) tre gånger så stora som dagens hyraxar.
Systematik
Yttre systematik
De först zoologerna som forskade om hyraxar räknade dessa djur som gnagare. Redan under 1800-talet upptäcktes att hyraxar efter kroppsbyggnaden är närmare relaterad till hovdjur. Senare listades ordningen tillsammans med elefantdjur och sirendjur i djurgruppen Paenungulata. Fram till idag är de flesta zoologerna ense om att dessa tre grupper är släkt med varandra. Trots detta publiceras även i nyare tider andra uppfattningar. Till exempel skrev Prothero och Schoch 1989 att hyraxar är en underordning till uddatåiga hovdjur. De grundade sin teori främst på morfologiska kännetecken av fossila hyraxar.[1]
Nya undersökningar av de nämnda djurgruppernas DNA bekräftade tesen att Paenungulata är en monofyletisk grupp.
Inre systematik
I ordningen hyraxar ingår idag endast en familj, Procavidae, vilken indelas i följande släkten och arter:
- Släkte: Dendrohyrax
- Sydlig träddasse eller trädhyrax, Dendrohyrax arboreus
- Västlig träddasse eller trädhyrax, Dendrohyrax dorsalis
- Släkte: Heterohyrax
- Gulprickig hyrax eller gulprickig dasse, Heterohyrax bruceii
- Släkte: Procavia
- Klipphyrax, klippdasse eller klippgrävling, Procavia capensis
Utbredning och habitat
Gulprickig dasse och klippdasse lever i torra och klippiga områden. Träddassar (Dendrohyrax) lever däremot i skogar. Utbredningsområdet ligger för alla arter i Afrika, förutom för arten klippdasse, som även finns i sydvästra Asien. De finns både i låglandet och i bergsområden upp till 4 500 meter över havet.
Levnadssätt
Dassar är mycket aktiva och snabba djur med god klättringsförmåga. Angående aktivitetstiden skiljer sig marklevande hyraxar från trädlevande. De förstnämnda är aktiva på dagen och solbadar ofta. Träddassar är aktiva på natten och lever gömda. Dessutom lever klippdassar och gulprickig dasse i grupper medan träddassar lever ensamma eller i mindre familjegrupper.
Alla arter lever uteslutande av växtdelar. Sina vätskebehov täcker de ofta med födan och behöver därför inte dricka vatten.
Deras naturliga fiender utgörs av större ormar, rovfåglar och leoparden.
Etymologi
Namnet hyrax kommer från grekiskan och hade ursprungligen betydelse näbbmus.
Hyraxar var inte sällsynta i Palestina och därför omnämns de även i bibeln (se rubrik "Kulturhistoria"). Martin Luther tolkade däremot det hebreiska ordet shaphan som kanin och därför omnämns inte hyraxar i den tyskspråkiga bibeln.
Boerna i Sydafrika kallade dessa djur för klipdassie (efter nederländska för "klippgrävlingar") som senare på engelska förkortades som dassie och på svenska blev dassar.
Kulturhistoria
Klippdassen omnämns på inte mindre än fyra ställen i 1917 års version av Bibeln, alla i Gamla testamentet:
- 3 Mos (11:4-5) "Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava klövar: kamelen, ty han idisslar väl, men har icke klövar, han skall gälla för eder såsom oren; klippdassen, ty han idisslar väl men har icke klövar, han skall gälla for eder såsom oren;"
- 5 Mos (14:7) "Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna klövar: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla väl, men de hava icke klövar, de skola gälla för eder som orena;"
Observera dock att moseböckernas påstående att klippdassen skulle vara en idisslare är felaktigt.
Klippdassen är även en karaktär i Mumindalen, en varelse som avsätter klibbiga spår efter sina tassar och gnager på vad han kommer åt. Det finska namnet på denna figur är "Tahmatassu", vilket översatt till svenska betyder "klibbtass".[2]
Referenser
Noter
- ↑ Donald R. Prothero, Robert M. Schoch: The Evolution of Perissodactyls. Oxford University Press 1990 ISBN 0-19-506039-3.
- ↑ Yvonne Bertills: Proper Names in Children’s Literature (engelska, PDF)
Webbkällor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Tryckta källor
- Martin S. Fischer: Hyracoidea. Handbuch der Zoologie, band VIII, del 58. Walter de Gruyter 1991. ISBN 3-11-012934-5
- Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press 1999 ISBN 0-8018-5789-9
- Martin S. Fischer: Die Stellung der Schliefer im phylogenetischen System der Eutheria. 1996 ISBN 3-510-61178-0
- Herbert Hahn: Von Baum-, Busch- und Klippschliefern, den kleinen Verwandten der Seekühe und Elefanten. 1959 ISBN 3-7403-0193-7
- Edward R. Ricciuti: What on Earth is a Hyrax?. Blackbirch Press 1996 ISBN 1-56711-100-9
- A. Lavergne, E. Douery & al.: Interordinal Mammalian Relationships: Evidence for Paenungulate Monophyly Is Provided by Complete Mitochondrial 12S rRNA Sequences In: Molecular Phylogenetics and Evolution okt 1996, band 6, nr. 2, s. 245-258.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Hyraxar
- Hyraxes - Biological synopsis (engelska)
