Näbbmöss
Från Rilpedia
| ?Näbbmus | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Äkta insektsätare Eulipotyphla |
| Familj: | Näbbmöss Soricidae |
|
|
|
| §Soricidae Auktor: G.Fischer, 1817 |
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Näbbmössen (Soricidae) är en familj i ordningen Soricomorpha (tidigare Insectivora) och är ett däggdjur. De är närmast besläktade med mullvadsdjuren (Talpidae), men har ända sedan eocen anpassat sig till ett mera likformigt levnadssätt och är därför också mycket likformigt byggda.
Det finns 368 arter av näbbmöss uppdelade på 23 släkten. Dessa brukar grupperas i tre underfamiljer: Crocidurinae, Myosoricinae och Soricinae.
Några arter: vanlig näbbmus (Sorex araneus), dvärgnäbbmus (Sorex minutus), mindre dvärgnäbbmus (Sorex minutissimus), taiganäbbmus (Sorex isodon), vattennäbbmus (Neomys fodiens) och lappnäbbmus (Sorex caecutiens).
Utseende
Näbbmössen är små och har en undersätsig och muslik kroppsform samt långt utdragen och mycket rörlig nos. Svansen är, med undantag av en art i familjen, väl utvecklad. Ögonen är små, men aldrig (som hos många mullvadartade djur) hudbeklädda. Ytteröronen är ofta små. Fötterna är försedda med spetsiga klor. Pälsen är fin, tät och sammetsmjuk. Hos hannen, och för vissa arter hos båda könen, finns på ömse sidor av kroppen en körtel som utsöndrar en starkt myskdoftande vätska. Sannolikt bör denna vätskeutsöndring främst uppfattas som ett skyddsmedel mot fiender, kanske är den samtidigt en könslig stimulans. Kraniet är kägelformigt med tidigt försvinnande suturer och utan okbåge. Underkäken ledar mot tinningbenet genom en dubbel ledknapp. Bäckenhalvorna är inte förenade på buksidan. De mellersta framtänderna har fått en från alla andra däggdjur avvikande form, försedda med taggar, och är större än de tänder som sitter längre bak. De äkta kindtänderna överensstämmer närmast med mullvadarnas. I var halva av överkäken finns högst tre framtänder, en hörntand, tre oäkta och tre äkta kindtänder. I underkäkhalvorna finns nästan alltid endast en framtand, en hörntand, en oäkta och tre äkta kindtänder. Hörntänderna är alltid mycket svagt utbildade. Mjölktänderna är tillbakabildade och endast undantagsvis förkalkade. Näbbmössens tarmkanal är mycket kort, endast 2 - 3 1/2 gånger längre än huvudet och bålen tillsammans.
Beteende
Sin föda hämtar de uteslutande ur djurriket, och den utgörs av små markmöss, grodor, fiskar, insekter, maskar o.s.v. Näbbmössen är mycket aktiva och äter på ett dygn mera kött än vad deras egen kropp väger. Om de inte får mat hungrar de snabbt ihjäl. På hösten påträffas mycket ofta döda näbbmöss utan spår av yttre skada. Dessa har oftast omkommit på grund av otillräcklig näringstillgång. De är också osällskapliga och fientligt sinnade mot varandra. Lukten är fin, hörseln och i ännu mer synen är slöa. I sina rörelser är näbbmössen livliga och snabba. De vistas såväl på torr som på fuktig mark, somliga mycket i vatten. Trots att de är skickliga simmare, springer de mycket på bottnen. I lös jord gräver näbbmössen gångar. Födan söks i allmänhet ovan jord, av vissa arter i vatten. De ligger inte i vinterdvala. Man ser ofta deras spår i snön. Lätet är ett mycket fint pipande.
Näbbmössen lever i engifte. Honan föder 5 till 10 ungar, som är blinda och nakna och har öronen tillslutna. Sina bon eller tillhåll inrättar dessa djur under trädrötter, gärdsgårdar, murar, tuvor och så vidare och bäddar dem med mossa, gräs och löv.
Övrigt
Näbbmössen har en världsvid utbredning och saknas endast i Sydamerika och Australien.
Somliga djur, såsom hund, räv och mård, dödar visserligen näbbmössen, men äter dem inte. Deras svåraste fiender är antagligen vissa ugglor som, att döma av undersökningar av de bollar som dessa fåglar uppstöter, i stor utsträckning lever på näbbmöss.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
