Från Rilpedia

?Klipphyrax Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Underklass:	Moderkaksdjur Placentalia
Ordning:	Hyracoidea
Familj:	Hyraxar Procaviidae
Släkte:	Procavia
Art:	Klipphyrax P. capensis
Vetenskapligt namn
§Procavia capensis Auktor: Pallas, 1766
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Klipphyrax, klippdasse eller klippgrävling (Procavia capensis) är en art i familjen hyraxar och den enda arten i släktet Procavia.

Innehåll 1 Kännetecken 2 Levnadssätt 3 Systematik 4 Referenser 4.1 Tryckta källor 4.2 Noter

Kännetecken

Djuret är ungefär lika stor som en tamkanin och lever i torra och klippiga områden av Afrika och västra Asien. Vikten för vuxna individer ligger mellan 2 och 4,5 kilogram. Pälsens färg varierar med olika sorters brun. Angående kroppsbyggnaden kan klippdassen jämföras med pipharar eller murmeldjur men de är inte närmare släkt med varandra. Anatomin visar alla kännetecken som är typiska för hyraxar. Den har ett slags hovar vid de främre extremiteterna och en körtel på ryggen som täcks av päls i annan färg. Vid de bakre fötterna finns tre tår och den mellersta av dessa är utrustad med en klo. De andra två tårna bär liksom tårna vid framfötterna hovar. Att djuret är släkt med elefanter och sjökor syns tydligast vid två tänder i övre käken som växer hela tiden. Dessa tänder är böjda i en halvcirkel. Klipphyraxens svans är barra en stump.

I samband med Mammalian Genome Project blev artens genom kartlagd och offentliggjord.^[2]

Levnadssätt

Klipphyraxen lever i grupper av ungefär 50 individer. Den är aktiva på dagen och kan snabb röra sig på klippor. Vid fara söker djuret skydd i bergssprickor eller andra gömställen. Vid kyligt väder eller regn stannar de vanligen i sina bon. Över natten blir kroppstemperaturen ungefär 4°C lägre för att spara energi. Därför börjar de dagen med att solbada innan de sysslar med andra uppgifter.

Klipphyrax är en växtätare och klättrar ibland på träd för att hämta födan. Sitt vätskebehov tillfredställer de vanligen med vattnet som finns i födan men de dricker även ur pölar när dessa finns. I motsats till flera andra växtätare behöver de inte mycket tid för upptagandet av födan.

Kolonierna består av en eller flera familjer som ledas av en hanne. Varje familj består annars bara av honor och deras ungar. Familjerna har nästan ingen kontakt med varandra trots att de lever tät bredvid varandra. Om en könsmogen hanne skulle råka komma in i reviret av en annan familj jagas den bort av alfadjuret. Dessutom blir unga hannar som nådd könsmognaden bortjagad av fadern. Honor har inga avgränsade territorier och därför byter de ibland grupp. I varje familj finns en eller flera individer som håller vakt och som varnar gruppen för fiender.

Till klipphyraxens fiender räknas bland annat leoparder, schakaler, manguster, vesslor och rovfåglar. Om klipphyraxen inte lyckas att rymma biter mot fienden. På så sätt kommer de ibland fri och har möjlighet att springa till ett säkert ställe.

I vissa afrikanska stater jagas klipphyraxar för köttets och pälsens skull. Dessutom önskar några bönder att populationen ska minskas då djuret skulle vara en konkurrent för får och andra boskapsdjur. Djurrättsaktivister menar däremot att denna konkurrens utmålas överdriven.

I Sydafrika kallas djuret vanligen för Rock Dassie (Dussy).

Systematik

De flesta zoologerna räknar alla populationer av klipphyrax till samma art, Procavia capensis. Den har ett påfallande stort utbredningsområde som sträcker sig över nästan hela Afrika och delar av västra Asien.

Men det finns även andra uppfattningar. Till exempel skiljer Meester och Setzer 1977 i verket The Mammals of Africa mellan fem arter:

• Procavia capensis, södra och sydöstra Afrika.
• Procavia welwitschii, Angola och Namibia.
• Procavia johnstoni, centrala Afrika.
• Procavia ruficeps, västra och nordvästra Afrika.
• Procavia syriaca, östra Afrika, Egypten och västra Asien.

En del forskare bekräftade denna indelning, andra listade ett mindre antal arter och även förteckningar med mer än fem arter förekommer.

1991 utfördes av Prinsloo och Robinson en molekylärgenetisk undersökning av klipphyraxen och enligt denna studie finns redan två arter i Sydafrika. En ny bedömning av artens systematik är alltså att vänta.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 21 januari 2009.

Tryckta källor

• H. Hahn: Von Baum-, Busch und Klippschliefern, den kleinen Verwandten der Seekühe und Elefanten. Unveränderter Nachdruck der 1. Auflage von 1959. Westarp-Wissenschaften, Hohenwarsleben 2004, ISBN 3894326808 (Die Neue Brehm-Bücherei. Band 246).
• J. Meester, H. W. Setzer: The Mammals of Africa. An Identification Manual. Smithosnian Institution, Washington 1977, ISBN 0874741165.
• P. Prinsloo, T. J. Robinson: Geographic mitochondrial DNA variation in the rock hyrax, Procavia capensis. In: Molecular Biology and Evolution. Band 9, S. 447–456.
• M. Wallis: Mammalian genome projects reveal new growth hormone (GH) sequences. Characterization of the GH-encoding genes of armadillo (Dasypus novemcinctus), hedgehog (Erinaceus europaeus), bat (Myotis lucifugus), hyrax (Procavia capensis), shrew (Sorex araneus), ground squirrel (Spermophilus tridecemlineatus), elephant (Loxodonta africana), cat (Felis catus) and opossum (Monodelphis domestica). In: General and Comparative Endocrinology. 155(2), 2008, S. 271–279 (sammanfattning).

Noter

1. ↑ Procavia capensis på IUCN:s rödlista, auktor: Barry, R. et. al. (2008), besökt 12 fabruari 2009.
2. ↑ Lista över kartlagda genom (engelska)