Sibylla av Sachsen-Coburg-Gotha

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Prinsessan Sibylla av Sverige, hertiginna av Västerbotten, vid tiden för sitt bröllop

Sibylla och Gustaf Adolf vid sitt bröllop i Coburg 1932. Brudparet omgives av bland annat Sibyllas far (längst t.v.) och det svenska kronprinsparet Gustaf Adolf och Louise.

21 september 1940; Prinsessan Sibylla och arvprins Gustaf Adolf anländer till Sjöhistoriskas utställning: "Svensk Sjömannagärning i allvarstid".

Sibylla Calma Marie Alice Bathildis Feodora, född 18 januari 1908 på slottet Friedenstein i Gotha i Sachsen-Coburg-Gotha i Tyskland, död 28 november 1972 i Stockholm, född prinsessa av Sachsen-Coburg-Gotha, samt från 1932 genom sitt gifte med arvprins Gustaf Adolf av Sverige svensk prinsessa och hertiginna av Västerbotten. Från 1965 var hon rikets första dam. Prinsessan Sibylla var mor till kung Carl XVI Gustaf.

Biografi

Prinsessan Sibylla föddes i Sachsen-Coburg-Gotha som dotter till hertig Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha (kusin med kronprinsessan Margareta av Sverige) och prinsessan Victoria Adelheid av Schleswig-Holstein-Sonderburg-Glücksburg. Prinsessan Sibylla fick sin första skolgång i hemmet, innan hon genomgick utbildning vid Alexandrinenschule i Coburg, varefter hon studerade vid Kunstgewerbeschule i Weimar.

Fadern hade på farmoderns, brittiska drottning Victorias, begäran 1900 ärvt värdigheten av regerande furste av Sachsen-Coburg-Gotha. Han avsattes jämte andra tyska furstar 1918 vid Tyska novemberrevolutionen, varigenom även prisessan Sibyllas position påverkades. Fadern ställdes efter andra världskriget till svars för sitt samröre med nazisterna.^[1]

Prinsessa i Sverige

Under ett besök i London 1931 träffade hon arvprins Gustaf Adolf av Sverige och tycke uppstod. De båda förlovade sig den 16 juni 1932 på slottet Callenberg (Coburg). Paret vigdes borgerligt den 19 oktober och kyrkligt den 20 oktober 1932 i Moritzkyrkan i Coburg. Prinsparet bosatte sig på Haga slott och fick under åren 1934-43 fyra döttrar – de så kallade "Hagaprinsessorna" – och 1946 en son och tronföljare i den blivande Carl XVI Gustaf.

Sibylla drabbades från många håll av misstro i det nya hemlandet Sverige. Tyskhatet kom att rikta sig även mot henne. Hon, som tidigare betecknats som öppenhjärtig och livlig, blev alltmer förtegen och reserverad.^[1] Varken hon eller maken prins Gustaf Adolf fick något bra förhållande till press och allmänhet, trots att åtminstone prinsessan försökte överbrygga klyftorna.^[1]

I januari 1947 omkom prins Gustaf Adolf i en flygolycka på Kastrup i Köpenhamn, och Sibylla var plötsligt änka med fem barn. Hon inträdde omedelbart som ordförande i "Prins Gustaf Adolfs Minnesfond". Bland hennes övriga uppdrag kan nämnas ordförandeskap i Sällskapet Barnavård (1948) samt hedersordförandeskap i Hörselfrämjandet (1935), Sveriges flickscoutråd (1939), Kvinnliga bilkåren (1939), Stiftelsen Solstickan (1941) och Stiftelsen Drottning Victorias Vilohem på Öland (1951). Hon instiftade 1938 Prinsessan Sibyllas S:t Martin-stiftelse.

Rikets första dam

Sedan drottning Louise avlidit 1965 och fram till sin egen död var Sibylla rikets första dam. Hon framträdde vid kungens sida och utgjorde ett starkt stöd för denne.^[1] Många fick genom detta tillfälle att revidera schablonbilden av den reserverade prinsessan, och hon kom att framstå som en kvinna med såväl självironi som humor.^[1] Hon hade från 1950 en egen lägenhet på Stockholms slott. Somrarna tillbringade hon på Solliden, där hon ägnade sig åt naturskydd.

Hennes sista offentliga framträdande var vid en operasoaré vid Gustaf VI Adolfs 90-årsdag. Sibylla avled i tarmcancer den 28 november 1972, året före hennes son blev Sveriges kung. Tre veckors hovsorg anbefalldes, och den 7 december jordfästes hon i Slottskyrkan, som hade smyckats av hennes fyra döttrar.^[1] Begravningsofficiant var ärkebiskop Olof Sundby, och hovpredikant Hans Åkerhielm assistent. Prinsessan Sibylla kremerades efter eget önskemål, och urnan med hennes aska gravsattes sedan på kungliga begravningsplatsen på Haga.

I en nekrolog över den avlidna skrev journalisten Barbro Alving ("Bang") att Sibylla haft "en värme i sitt väsen, en vänlig iver i sitt människointresse som var större än de flesta här i landet kanske trodde".

Barn

• Prinsessan Margaretha (född 1934)
• Prinsessan Birgitta (född 1937)
• Prinsessan Desirée (född 1938)
• Prinsessan Christina (född 1943)
• Carl XVI Gustaf (född 1946)

Anfäder

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5} Aktuellt 1973, K G Bertmarks förlag, 1973. ISSN 0343-6993. 

• Lagerstedt, Lars, "Prinsessan Sibylla in memoriam", Anno 72, Stockholm 1973, s. 125 f
• Lundquist, Brita, artikel i Svenska män och kvinnor, del 7, Stockholm 1954, s. 1 f

Litteratur

• Sandberg, Thorsten, Kungens bortglömda mor (2008) Populär historia. (nr. 1).sid. 10-12.