Paris historia
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (juni 2009) |
Namnet Paris kommer troligtvis från den galliska stammen Parisii, som bodde i området från kring 250 f.Kr. Stamnamnets ursprung är dock inte säkert belagt.
Området som idag kallas Paris tros ha varit bebott i minst 40 000 år, en teori som stärks av att man funnit stenredskap från den tiden. De mest spektakulära upptäckterna gjordes år 1991 i XII arrondissement, då man grävde fram de äldsta lämningarna av mänsklig närvaro i Parisområdet.
Innehåll |
Antiken
Tidsperioden mellan de förhistoriska fynden och den romerska tiden är fortfarande höljd i dunkel. Det enda säkra är att den galliska stammen Parisii levde i området under Caesars fälttåg i Gallien. När Caesars armé intog Paris år 52 f.Kr. döptes staden om till Lutetia av romarna. Vid den tiden fungerade Lugdunum (Lyon) som huvudstad i Gallien. Efter Paris erövring byggde romarna om staden efter romerska mått med teatrar, termer, forum och arenor. Staden blomstrade sedan under en period av fredlig samexistens mellan romarna och gallerna. Under 200-talet e.Kr. blev staden invaderad av germaner och kring 400 e.Kr var staden endast en militär befästning. Det var under dessa sista år av romersk ockupation som staden återtog sitt namn Paris.
Medeltiden
Klodvig I, frankernas kung som tillhörde merovingerätten, slog sig ner i Paris år 508 efter att ha besegrat romarna. År 512 blir Paris huvudstad och de första kyrkorna börjar byggas i staden. Efter Klodvigs död delades frankernas rike, och Paris blev huvudstad i ett rike knappt en fjärdedel så stort som tidigare. Under karolingernas styre på 800-talet reducerades Paris storlek och staden blev huvudsakligen ett militärt fäste.
Vikingarna, anförda av Rollo, angrep Paris år 885 och förstörde hela den södra stranden. Återuppbyggnaden dröjde ända till 1100-talet. Under 1000-talet började man att bebygga den norra stranden. Kungarna blev mer och mer knutna till Paris och Filip II August befäste stadens roll som huvudstad. (<-- borde skrivas om)
År 1190 lät Filip II August bygga en ringmur kring Paris på båda sidorna av floden, med Louvren som befästning i väst. Tio år senare, 1200, beordrade han byggnationen av Paris universitet vars utbildning senare skulle komma att göra Paris känt i hela Europa. Det var under den här perioden som Paris moderna fördelning av aktiviteter grundlades med regerings- och kyrkobyggnader på den centrala ön, universitet på södra stranden och affärs- och handelsdistrikt på norra stranden med Forum des Halles som nav.
Under hundraårskriget ockuperades Paris av burgunderna som var allierade med England. Jeanne d'Arc försökte återta staden 1429, men misslyckades. Efter den franska återerövringen 1437 övergavs Paris av de franska kungarna som istället tog Loiredalen som sitt högsäte. Under hugenottkrigen, som kulminerade med Bartolomeinatten 1572, var Paris huvudsätet för den katolska sidan. Kung Henrik IV återinrättade senare hovet i Paris år 1594 efter att han hade erövrat staden från katolikerna. Under adelsupproret Fronden revolterade Paris och kungafamiljen var 1648 tvungen att fly. Kung Ludvig XIV flyttade sedan hovet permanent till Versailles 1682.
Under franska revolutionen var Paris skådeplatsen för många historiska händelser, till exempel stormningen av Bastiljen 1789 och monarkins fall 1792.
1800-talet
Den största utvecklingen under Paris historia skedde under den industriella revolutionen, den andra republiken och Belle Époque. Från 1840-talet skapade järnvägen en aldrig tidigare skådad inflyttning till huvudstaden. Flertalet av dem som flyttade började arbeta i de nyuppstartade industrierna i förorten. Staden i sig förändrades kraftigt under Napoleon III:s regering och speciellt av hans prefekt Georges-Eugène Haussmann. Haussmann jämnade hela kvarter med smala vindlande medeltidsgator och skapade istället ett nätverk av vida avenyer och neo-klassiska fasader som karakteriserar centrala Paris idag. Vidare införlivades en hel mängd förstäder, så att staden växte från 12 till 20 arrondissement. Nya parker anlades till parisarnas stora glädje, bland annat i Boulogne- och Vincennes-skogen. Haussmann kritiserades hårt men utan hans radikala förändringar vore Paris inte den världsstad den är idag.
Paris drabbades hårt av det fransk-preussiska kriget (1870–1871) och av den preussiska belägringen av Paris. Under Pariskommunen skakades staden av inbördeskrig. Trots dessa för Paris förödande händelser repade sig staden snabbt. I slutet av 1800-talet var Paris värd för Världsutställningen. Byggt som en ”temporär” uppvisning i modern arkitektur och ingenjörskonst och för att fira hundraårsjubileet av franska revolutionen stod Eiffeltornet klart inför Världsutställningen 1889. Eiffeltornet var då världens högsta byggnad, vilket det förblev ända fram till 1930. Den första linjen på Paris tunnelbana Métro öppnades inför världsutställningen 1900 och den i sig själv blev en attraktion för besökare från hela världen. Världsutställningarna i Paris säkerställde Paris roll som såväl turistmål som centrum för internationella teknik- och affärsmässor.
Krigsåren
Under första världskriget stod Paris i förgrunden efter att ha blivit räddad undan en tysk invasion genom segern vid Marne 1914. Mellan 1918 och 1919 var Paris skådeplatsen för de allierades parader och fredsförhandlingar.
I mellankrigsperioden var Paris känt för både sitt rika kulturliv med ett flertal konstnärer och sitt nattliv. Paris blev en smältdegel av kulturella människor från hela världen, till exempel ryska konstnärer och musiker i exil (Igor Stravinskij), spanska konstnärer (Picasso, Dalí) och amerikanska författare (Hemingway). Efterkrigstiden hade i Frankrike betytt en massiv inflation, och arbetslösheten låg stadigt på över 10%. Den massiva inflationen betydde i sin tur att utlänningarnas levnadsomkostnader var låga, och arbetslösheten betydde att det fanns mängder med prostituerade för konstnärerna att använda.
I juni 1940, fem veckor efter inledningen av den tyska attacken mot Frankrike, besatte den tyska ockupationsmakten Paris som då hade förklarats som ”öppen stad”. Tyskarna kontrollerade Paris ända tills de fria franska styrkorna under ledning av general Philippe Leclerc befriade staden i slutet på augusti 1944. Paris var en av de få europeiska städerna som knappt skadades av kriget, delvis tack vare att en tysk befälhavare, general Dietrich von Choltitz, vägrade utföra Hitlers direkta order om att förstöra alla monument innan den tyska reträtten.
Modern tid
Efter andra världskriget expanderade Paris förorter kraftigt. Dessa förorter kom att bli kända under namnet cités. Samtidigt började byggnationen av affärsområdet La Défense. Ett omfattande pendeltågsnätverk, RER, byggdes för att komplettera Métro i förbindelserna med förorterna.
Många av Paris inre förorter, speciellt de östra, har sedan 1970-talet avindustrialiserats och de en gång så framgångsrika cités har gradvis blivit ghetton med ekonomisk och social misär. Det ökande sociala gapet mellan dessa slitna förorter och övriga rikare förorter (framför allt de västra) har periodvis skapat oro i Paris sedan mitten av 1980-talet. I vissa fall har oroligheterna övergått i upplopp, till exempel 2005.
Framtiden
Många i Paris fruktar att staden håller på att ”museifieras”, det vill säga göras om till ett stort museum. Endast 18,5 procent av parisarna bor i centrala Paris och ministerier, universitet, forskningsområden, kontorsområden och sportanläggningar ligger eller flyttas till områden utanför. Även Frankrikes nationalarkiv kommer att vara flyttat till de norra förorterna före 2010.
