Operation Ten-Go

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Operation Ten-Go
Del av stillahavskriget, andra världskriget
Explosion of the battleship Yamato.jpg
Yamato träffad.
Datum 7 april 1945
Plats Mellan Kyushu- och Ryukyuöarna, Stilla havet
Utfall Amerikansk seger
Stridande
US flag 48 stars.svg
USA:s flotta
Naval Ensign of Japan.svg
Kejserliga japanska flottan
Befälhavare
US flag 48 stars.svg Marc A. Mitscher Naval Ensign of Japan.svg Seiichi Ito (död)
Naval Ensign of Japan.svg Keizō Komura
Styrka
11 hangarfartyg
386 flygplan		 1 slagskepp
1 lätt kryssare
8 jagare
Förluster
10 flygplan
12 döda		 1 slagskepp
1 lätt kryssare
4 jagare
3 700 - 4 250 döda

Operation Ten-Gō (japanska: 天号作戦, ten-gō sakusen; "Operation Himmel") var den sista stora japanska marina operationen i Stillahavskriget under andra världskriget. I april 1945, startade det japanska slagskeppet Yamato och nio andra fartyg (åtta jagare och en lätt kryssare) från hamnen i Kure, nära Hiroshima. De var på väg mot slagfältet i Okinawa i en noga förberedd självmordsattack mot de allierade styrkorna i slaget. De japanska styrkorna blev attackerade, stoppade och nästan helt förstörda av de amerikanska försvararna, innan de ens hade kommit till Okinawa. Yamato och fem andra japanska skepp sänktes.

Slaget bevisade tydligt USA:s luftherravälde i kriget och även oeskorterade ytfartygs sårbarhet mot flyganfall. Operation Ten-Go visade också japanernas villighet till stora offer i desperata försök att bromsa de allierades framfart i Japan.

Innehåll

Bakgrund

Våren 1945, efter slagen om Salomonöarna, slaget vid Flippinska sjön och slaget vid Leytebukten var den, en gång stora, japanska flottan reducerad till en handfull stridsdugliga örlogsfartyg och flygplan. De flesta stora skeppen var stationerade i Kure, Hiroshima.[1]

Efter invasionen av Saipan invaderade USA Okinawa. Okinawa skulle bli den sista invasionen före operation Downfall, som var en planerad invasion av det japanska fastlandet. De allierade trupperna invaderade Okinawa den 1 april 1945.

I mars 1945 hade höga japanska militärledare haft ett möte med kejsare Hirohito. Där diskuerades hur Japan skulle försvara Okinawa. Officerarna förklarade att armén skulle utföra en omfattande flygattack mot de allierade, inkluderat användning av kamikaze. Då frågade kejsaren: "Men marinen då? Vad ska den göra för att hjälpa till med Okinawas försvar?" Nu kände sig de höga militärerna pressade av kejsarens utspel, och tänkte ut en plan för ett marinanfall mot slagfältet i Okinawa, med användning av bland annat skeppet Yamato.[2]

Amiral Soemu Toyoda fick ansvaret för operationen.[3] Han kallade in slagskeppet Yamato och dess eskortfartyg. De skulle attackera den amerikanska flottan som eskorterade amerikansk trupp till västra Okinawa. De skulle ställa sig mellan städerna Higashi och Yomitan på Okinawa och strida som artilleribatterier tills de var förstörda. Efter det att skeppen hade förstörts skulle besättningen överge skeppen, ta sig iland och fortsätta striden. Väldigt få, om ens några, japanska flygplan kunde understödja attacken, vilket skulle göra skeppen ganska hjälplösa mot amerikanska flygplan.[4] Som en förberedelse, lämnade de beordrade skeppen Kure för att segla till staden Shunan[5]. Men amiral Seiichi Ito som skulle leda skeppen ville från början inte delta, eftersom han tyckte att planen var fruktlös och oekonomisk.[6]

Viceamiral Ryunosuke Kusaka flög den 5 april 1945 från Tokyo till Shunan i ett sista försök att övertyga de utpekade befälhavarna i flottan, inkluderat amiral Ito att acceptera planen. När marinofficerarna först hörde talas om planen, avrådde de enhälligt planen, med samma anledningar som Ito hade fört fram. Då förklarade Kusaka att flottans attack skulle hjälpa till att avleda amerikanskt flyg från den japanska arméns planerade attacker på den amerikanska flottan vid Okinawa. Han förklarade dessutom att både Japans ledare och kejsaren, hade sagt att de förväntade sig att flottan skulle göra allt vad den kunde för att försvara Okinawa. När amiralerna hörde detta, accepterade de planen.

Skeppens besättning informerades och gavs chansen att dra sig ur, men ingen tog den. Nya, sjuka eller obehövda besättningsmän blev dock beordrade att lämna skeppen.[7] Skeppens besättning sysselsatte sig sedan med några sista-minuten övningar, mest olika säkerhetsövningar,[8] och vid midnatt tankades skeppen. Enligt ett rykte tankades skeppen med allt bränsle som fanns kvar i hamnen. Det skulle bara räcka till resan från Japan till Okinawa, inte tillbaka.[9]

Slaget

Karta över slaget.

Den 6 april klockan 16.00 utlöpte Yamato, den lätta kryssaren Yahagi och åtta andra jagare från hamnen i Tokuyama för att påbörja sitt uppdrag.[10] Två amerikanska ubåtar, Threadfin och Hackleback, siktade skeppen vid Bungokanalen, men kunde inte attackera. Istället meddelade de detta till resten av flottan.[11]

Vid gryningen den 7 april passerade den japanska styrkan vid Osumihalvön och seglade nu på öppet hav från Kyushu mot Okinawa. De bytte till en mera defensiv formation, med Yahagi som flaggskepp. De åtta jagarna bildade en ring runt de två större skeppen, med varje skepp 1500 meter från varandra. De höll en fart av 20 knop.[12] En av de japanska jagarna, Asashimo, fick motorproblem och vände tillbaka. Rekognoscerande amerikanska flygplan började nu övervaka skeppen. Klockan 10:00 såg det ut som de japanska skeppen drog sig tillbaka, men 11:30 vände de tillbaka mot Okinawa.[13] Klockan 10:00 samma dag, sköt den amerikanska flottan ut nästan 400 flygplan som befann sig på 11 hangarfaryg (Hornet, Bennington, Belleau Wood, San Jacinto, Essex, Bunker Hill, Hancock, Bataan, Intrepid, Yorktown och Langley) strax öster om Okinawa. Flygplansflottan bestod av Grumman F6F Hellcat, SB2C Helldiver och Grumman TBF Avenger-flygplan. En styrka om sex slagskepp, (Massachusetts, Indiana, New Jersey, South Dakota, Wisconsin, och Missouri) understödda av två kryssare (Alaska och Guam) och några jagare var redo att hejda den japanska flottan om flyganfall inte lyckades.[14]

Amerikanskt flyganfall mot Yamato. Till höger på bilden syns även en japansk jagare.

Eftersom de japanska styrkorna inte hade någon eskort av jaktplan kunde det amerikanska flygvapnet planera sina attacker, utan att riskera att bli beskjutna av japanskt flyg. De amerikanska planen kunde således cirkla runt de japanska fartygen just utanför luftvärnsavstånd, som gjorde att de metodiskt kunde iståndsätta attacker mot japanska krigskepp. [15] Den första vågen av amerikanska hangarfartyg nådde de japanska skeppen cirka klockan 12:30. De japanska skeppen höjde sin hastighet till 25 knop och började med undanmanövrar för att undvika att bli beskjutna och öppnade eld med sina luftvärnskanoner. Yamato bar med sig nästan 150 luftvärnskanoner.[16] De amerikanska flygplanen attackerade huvudsakligen från babord sida, så om torpederna träffade skulle skeppen lättare kapsejsa.[17]

Klockan 12:46 träffades Yahagi av en torped. Den träffade mitt i maskinrummet och dödade samtliga besättningsmän där. Yahagi stannade helt och träffades av minst sex torpeder och 12 bomber till. Den japanska jagaren Isokaze försökte undsätta Yahagi, men attackerades och sjönk. Yahagi kapsejsade och sjönk klockan 14:05. De överlevande lämnades flytande i vattnet. Dessa kunde då se Yamato på avstånd. Det såg ut som att den seglade söderut och fortfarande attackerade amerikanska skepp, men egentligen var den bara minuter från att sjunka.[18] Under den första attackvågen utförde Yamato undvikande manövrar som gjorde att de flesta bomberna och torpederma missade, men Yamato träffades ändå av två bomber och en torped.[19] Hennes hastighet påverkades inte, men en av bomberna orsakade en brand i aktern som aldrig släcktes. Under den första vågen träffades Hamakaze och Suzutsuki och skadades svårt. Hamakaze sjönk lite senare.[20]

Yahagi under intensivt bombardemang.

Mellan kl. 13:20 och 14:15 attackerade den andra och tredje vågen av amerikanskt flyg. Flygattacken koncentrerades på Yamato. Fartyget träffades under denna tid av minst åtta torpeder och upp till 15 bomber. Bomberna gjorde stor skada på skeppets översida och slog ut elen på fartyget, vilket gjorde att luftvärnskanonerna bara kunde avlossas manuellt, något som kraftigt reducerade deras verkningsgrad.[21] Torpedträffarna, nästan alla på babord sida, gjorde att Yamato hade kraftig slagsida och höll på att kapsejsa.[22] Klockan 13:33 gjordes ett sista desperat försök att undvika kapsejsning genom att vattenfylla maskin- och pannrum på styrbords sida. Det mildrade skadan men gjorde så att flera hundra man drunknade[23], men skeppet lyckades hålla sig flytande i cirka 30 minuter [24] till och drev nu i 10 knop.[25]

När Yamato nu drev långsammare och blev lättare att träffa, koncentrerade sig amerikanskt flyg på att träffa hennes roder och akter med torpeder, något som också lyckades.[26] Klockan 14:02, när det rapporterades att skeppet inte längre kunde styra och höll på att sjunka beordrade amiral Ito att skeppet skulle överges och att de andra skeppen skulle rädda överlevande.[27] Detta meddelande spreds genom signalflaggor, eftersom hennes kommunikationsradio var förstörd.[28]

Klockan 14:05 började Yamato kapsejsa. Ito vägrade dock lämna skeppet. Det skulle bli hans död. Klockan 14:20 började hon sjunka helt. Ett par minuter senare, klockan 14:23, sprängdes plöstsligt hela Yamato i en enorm explosion som hördes över 200 km, ända till Kagoshima på ön Kyushu. Ett jättelikt svampmoln bildades, som steg till cirka 7000 meter.[29] Den väldiga explosionen kan förklaras med att bränder från bombträffarna nått fram till ammunitionsförrådet.

Yamato exploderar.

Den japanska jagaren Asashimo bombades av amerikanskt flyg när hon försökte ta sig in i hamn. Kasumi bombades också av amerikanskt flyg. Suzutsuki träffades i fören, men lyckades, svårt skadad ta sig till Sasebo, nära Nagasaki.[30]

De återstående tre mindre skadade japanska jagarna Fuyuzuki, Yukikaze och Hatsushimo lyckades rädda 280 överlevande från Yamato (ur en besättning om 2 700 man), 555 från Yahagi (ur en besättning på 1 000) och bara totalt 800 från Isokaze, Hamakaze och Kasumi. Cirka 3 700 japaner omkom i slaget.[31] Skeppen tog överlevande till Sasebo.[32]

Bara tio amerikanska flygplan sköts ner av luftvärn. Vissa piloter räddades genom sjöflygplan eller ubåtar. Totalt förlorade USA 12 man. Vissa japanska överlevande berättar att amerikanarna sköt med kulsprutor mot överlevande japaner.[33] Det här kan ha varit ett krigsbrott eller ett sätt att skydda amerikanska soldater som höll på att drukna.[34] Japanska överlevande har också rapporterat att amerikanskt flyg tillfälligt stoppade attacken mot de japanska jagarna under tiden de plockade upp överlevande från andra skepp.[35]

Under slaget attackerade japanerna amerikanska skepp vid Okinawa, som utlovat, men lyckades inte med att sänka några skepp. Ungefär 115 flygplan, mest kamikaze, attackerade amerikanska skepp under dagen. Kamikazeflyg träffade hangarfatyget Hancock, slagskeppet Maryland och jagaren Bennett, vilket orsakade en liten skada på Hancock och Maryland och en större skada på Benett. Japanerna förlorade cirka 100 flygplan under attacken.[36]

Efterspel

Ten-Go var den sista stora japanska operationen under kriget och de övriga japanska skeppen hade ingen större roll i det fortsatta kriget. Suzutsuki reparerades aldrig, men däremot Fuyuzuki som dock gick på en mina den 20 augusti 1945 och reparerades inte efter detta. Yukikaze klarade kriget nästan oskadd. Hatsushimo gick på en amerikansk mina den 30 juli 1945 och blev den 129:e och sista japanska jagaren som sänktes i kriget.[37]

Okinawa förklarades säkrat av de allierade styrkorna den 21 juni 1945.[38] Japan kapitulerarade i augusti 1945 efter att ha blivit kärnvapenbombat två gånger. Den rådande japanska viljan att offra så många av deras invånare, vilket också visades i slaget om Okinawa, var enligt USA orsaken till att de allierade använde kärnvapen mot Japan.[39]

Andra befälhavare i den japanska flottan var mycket kritiska till hur operationen hade genomförts och ansåg att det både var ett slöseri med människoliv och dyrbart bränsle.

Operationen är välkänd i Japan. Det japanska folket och den japanska kulturens bild av händelsen är att Operation Ten-Go var ett hjältedåd utfört av japanska sjömän för att försvara sitt land.[40] En orsak till att operationen har fått så stor uppmärksamhet i Japan är att namnet Yamato var ett poetiskt namn för hela landet.[41]

Se även

Noter

  1. ↑ Hara, 274.
  2. ↑ Feifer, 7.
  3. ↑ Minear, xiii.
  4. ↑ Feifer, 7.
  5. ↑ Yoshida, 6–7.
  6. ↑ Yoshida, 62.
  7. ↑ Hara, 277.
  8. ↑ Yoshida, 15.
  9. ↑ Spurr, 162–165.
  10. ↑ Yoshida, 30.
  11. ↑ Skulski, 12.
  12. ↑ Yoshida, 47–49.
  13. ↑ Hara, 277.
  14. ↑ navweaps.com
  15. ↑ Hara, 277.
  16. ↑ Yoshida, 62–64.
  17. ↑ Yoshida, 74.
  18. ↑ Hara, 298.
  19. ↑ Yoshida, 66.
  20. ↑ CombinedFleet.com
  21. ↑ Yoshida, 78.
  22. ↑ Yoshida, 80.
  23. ↑ Yoshida, 82.
  24. ↑ Feifer, 17–25.
  25. ↑ Yoshida, 83.
  26. ↑ Yoshida, 95–96.
  27. ↑ CombinedFleet.com
  28. ↑ Yoshida, 108.
  29. ↑ Yoshida, 118.
  30. ↑ Skulski, 13.
  31. ↑ CombinedFleet.com
  32. ↑ Yoshida, 140.
  33. ↑ "Then the Americans started to shoot with machine guns at the people who were floating, so we all had to dive under." Naoyoshi Ishida; Keiko Bang (september 2005). ”Survivor Stories: Ishida”. Sinking the Supership. NOVA. http://www.pbs.org/wgbh/nova/supership/surv-ishida.html. 
  34. ↑ Hara, 301.
  35. ↑ Yoshida, 144.
  36. ↑ Hara, 304.
  37. ↑ Hara, 281.
  38. ↑ Minear, xiv.
  39. ↑ Feifer, 410–430.
  40. ↑ Matsumoto, Uchu senkan Yamato; Sato, Otoko-tachi no Yamato.
  41. ↑ Minear, xvii.

Källor

Artikeln är från början en översättning av engelskspråkiga Wikipedias artikel Operation Ten-Go, läst i december 2006. Där anges följande källor:

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Operation_Ten-Go"
Personliga verktyg