Knop

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
1. garnknop 2. fallrepsknop 3. käringknop 4. taljerepsknop 5. ormhufvud (sjåarknop, turbanknop) 6. vantknop 7. pertkunta (valknop) 8. överhandsknop (& överhandsknop i åtta) 9. sjömansknop (råbandsknop, revknop) 10. (dubbelt) halvslag om egen part
Denna artikel handlar om knop med betydelsen knut. Se också knop (enhet).

Knop eller knut, från holländskans knoop som betyder "knut", kallas anordning använd för att sammanfoga tågvirke, rep, linor, trådar etc., för att fästa dem vid något, eller för att bilda ögla. Ordet knop används främst av scouter eller i samband med båtar.

Ordet knop avsåg ursprungligen endast sådan som gjordes på repet eller dess kardeler så att en kula bildades. Alla andra knutar, till exempel för att fästa rep, sammanfoga rep eller bilda öglor, kallades stek, från holländskans steek. Skillnaden är sedan länge utsuddad och bortglömd. Numera kan skillnaden istället sägas vara att knopar är knutar som man använder med medvetenhet om deras lämplighet för särskilda användningsområden medan knutar är knutar i största allmänhet.

Innehåll

Historia

Knopar har i alla tider varit ett hjälpmedel och redskap för människan. Redan under den europeiska stenåldern 500 000 f.Kr använde man sig av knopar. Man använde sig av senor, vidjor och utskurna remsor från djurhudar för att fästa samman och hänga upp saker. Senare lärde sig människan att utvinna växtfiber och tillverka rep och i takt med att människan och material utvecklats, har knopslagarkonsten förfinats. Det är inte länge sedan gemene man använde sig av knopar i sitt vardagsliv. Vi använder fortfarande i viss utsträckning knoparna i det vardagliga livet, t ex när vi knyter skorna. Den vanligaste knopen är överhandsknopen, det vi kallar "knut".

Knoparna och sjöfarten

Knopar förknippas starkt med sjöfart. I dag är den kopplingen inte lika stark och naturlig som den var för hundra år sedan då det fortfarande var vanligt förekommande med segelfartyg, men knopar används fortfarande ombord på dagens moderna fartyg.

Knopslagandet var som störst i början av 1800-talet. Sjömännen rekryterades i tidig ålder och få kunde läsa. På så sätt blev det naturligt för sjömännen att sysselsätta sig med handarbeten. Man använde det gamla uttjänade tågvirket från riggen. En duktig knopslagare värderades högt och ofta synades sjömannens sjömanssäck eller sjömanskista lika noggrant som sjömannen själv. Det var först i mitten av 1800-talet som sjönationerna blev medvetna om sina sjömän och drog igång projekt för att lära dem läsa. Samtidigt hade man i England börjat experimentera med ångdrivna fartygsmaskiner och propellern utvecklades. I Amerika höll man fast vid segelfartygen och lyckades under 50 år förfina skeppsbyggarkonsten mer än vad man dittills lyckats göra de senaste 4 000 åren.

Till en början var klipperskeppen överlägsna ångfartygen, men allteftersom ångtekniken utvecklades och förfinades, fick segelfartygen se sig besegrade. Den här utvecklingen ledde till att besättningarna slimmades ombord på segelfartygen och att mycket av riggens tågvirke byttes mot vajer. På ångfartygen fanns en liten eller ingen rigg alls och på så sätt började knopslagartraditionen dö ut.

I takt med att fartygen blivit modernare har behovet av knopar minskat drastiskt. Ombord på ett modernt handelsfartyg använder man sig i huvudsak av tre knopar: skotsteken, pålsteken och halvslaget. Utöver det händer det att man taglar, samt splejsar ögon (Öglor). För stålwire, som är vanligt på moderna fartyg, används speciella knopar anpassade för wirens styvhet och glatta yta. Dessa är en kombination av traditionell knopteknik, med vars hjälp man tar upp huvuddelen av belastningen, och ibland moderna wirelås av metall, med vars hjälp man låser fast de obelastade tamparna.

Ett annat stort användningsområde för knopar var knytning av fisknät och andra fiskeredskap.

Hobbyanvändning

Förutom scouting och båtar används knopar inom flera andra fritidssysselsättningar exempelvis makrameknytning.

För sportfiske finns ett antal knopar speciellt anpassade för fiskelinor. Fiskelinorna skiljer sig från andra linor och tågvirke genom att de är mycket hala och inte slagna av flera kardeler utan dragna i ett stycke. Fiskelinan plattas därför inte till nämnvärt då den böjs, vilket ett slaget rep gör. Inte heller finns några ojämnheter (som mellan kardelerna) som griper in i varandra och ökar friktionen. Traditionella knopar, som till exempel råbandsknopen fungerar därför mycket dåligt på fiskelinor.

Ett annat modernt användningsområde för knopar är avancerat friluftsliv såsom klättring och glaciärvandring.

Knopar och deras användningsområden

Knopar

Sjömaning


Se även

Scout logo2.svg Scoutportalen
Personliga verktyg