Nils Ahnlund
Från Rilpedia
Nils Gabriel Ahnlund, född 23 augusti 1889 i Uppsala, död 11 januari 1957, historiker; professor vid Stockholms högskola 1927-1955, ledamot av Svenska Akademien 1941. Son till kontraktsprosten Olof Ahnlund och Hilda Svensson. Gift med fil.kand. Lisa Hallberg, dotter till kyrkoherden Emil Hallberg och Anna Cavallin. Far till Knut Ahnlund. Ahnlund är gravsatt i Gustav Vasa kolumbarium.
Nils Ahnlund föddes i Uppsala som äldste son till dåvarande professorn i dogmatik och moralfilosofi, prästen Olof Ahnlund (f.1853) och Hilda Svensson, en tegelmästaredotter från Nättraby. 1893 utnämndes fadern till kyrkoherde i Umeå landsförsamling och tillträdde ämbetet två år senare, då kyrkan togs i bruk efter branden 1888. 1908 tog Nils Ahnlund studenten i Umeå, och skrevs därefter in vid Uppsala universitet. Han doktorerade där 1918 med avhandlingen Gustaf Adolf inför tyska kriget; stormaktstiden var redan i början av karriären det ämnesområde han främst forskade på. Han lämnade Uppsala 1923 när han utnämndes till docent vid Stockholms högskola. Fem år senare erhöll han den första professuren i historia där.
Stormaktstiden behandlas i flera verk, och så även relationen mellan Sverige och Tyskland, men som historiker var Ahnlund mycket bred. Han har skrvit flera biografier som varit värdefulla bidrag till historieskrivningen; Gustaf Adolf den store (1932), Engelbrekt (1934), en essä om Jonas Hallenberg (1923), en bok om Nils Rabenius (1927) och Axel Oxenstierna (1940), samt en bok om Karl XII:s död. En bibliografi över Axel Oxenstierna publicerade Ahnlund 1931, och han gjorde även bibliografiska förteckningar över riksdagsakter, till exempel borgarståndets. Han har likaså på olika sätt forskat på Norrlands historia och kulturhistoria.
Ahnlund publicerade populärhistoriska framställningar i olika tidningar och i radio varigenom han blev känd och uppskattad även av den breda publiken. I den akademiska världen rönte han flera bevis för uppskattning. Han blev ledamot av Vitterhetsakademien redan 1934, ordförande i Historiska klubben i Stockholm och i Historielärarnas förening. 1941 blev han invald i Svenska akademien som efterträdare åt Torsten Fogelqvist på stol 11, 1952 i Vetenskapsakademien, och var även ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, preses för Gustav Adolfsakademien för folklivsforskning, med mera. Han fick även uppskattning internationellt bland annat genom att han utsågs till ledamot av Finska Vetenskapssociteten samt flera andra nordiska samfund, och blev vice president i Comité International des Sciences Historiques (CISH) (eng. ICHS).
Han var medlem i 1935 års psalmbokskommitté, och översatte 1936 Gottfried Arnolds psalm från 1697 till svenska, Seger giv, du segerrike med nummer 347 i 1937 års psalmbok. Psalmen är uppförd i 1986 års psalmbok med nummer 568. Melodin till denna psalm är tonsatt av Gustaf Düben d.ä. 1678.
1919 var Ahnlund en drivande kraft bakom grundandet av Stads- och kommunhistoriska institutet 1919 i samarbete med borgarrådet Yngve Larsson och historikern Nils Herlitz.[1]
1917-27 medverkade han i Svenska Dagbladet som politisk publicist som uppmärksammades mycket. Återigen under andra världskriget medverkade han kritiskt i den politiska debatten med ett fosterländskt patos.
Referenser
- ↑ The Institute of Urban History, läst 21 februari 2008
- Bernhard Tarschys artikel i Svenska Män och Kvinnor 1; Vem är det 1953; Herdaminnen för Umeå landsförsamling
| Företrädare: Erland Hjärne |
Föreningen Heimdals ordförande 1914-1915 |
Efterträdare: George Achates Gripenberg |
| Företrädare: Torsten Fogelqvist |
Svenska Akademien, Stol nr 11 1941-1957 |
Efterträdare: Eyvind Johnson |
|
||||||||
Denna biografiska artikel behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.
