Myrslokar

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Myrslokar
Jättemyrslok
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Överordning: Trögdjur
Xenarthra
Ordning: Håriga trögdjur
Pilosa
Underordning: Myrslokar
Vermilingua
Familj: Myrslokar
Myrmecophagidae
Vetenskapligt namn
§Myrmecophagidae
Auktor: Gray, 1827
Släkten
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Myrslokar (Myrmecophagidae) är en däggdjursfamilj som är känd för att arterna äter myror och termiter.

Myrslokar och myrkottar har många likheter, fast de inte är besläktade. Det är ett exempel på konvergent evolution.

Innehåll

Kännetecken

Den största representanten för myrslokarna är jättemyrsloken med en vikt omkring 30 kilogram medan den minsta arten silkesmyrsloken bara väger 230 gram. Arterna kännetecknas av en lång rörformig nos utan tänder som inhyser en lång tunga. Vid de främre extremiteterna finns påfallande långa och skarpa klor. Dessa används för att öppna termitbon och för att försvara sig. Klornas antal är beroende på arten: två hos silkesmyrsloken, tre hos jättemyrsloken och fyra hos tamanduorna. Klorna vid de bakre extremiteterna är mindre stark uppbyggda. Den långa svansen har hos jättemyrsloken en yvig hårbeklädnad medan svansen hos de andra arterna är naken. De har små öron och ögon men deras luktsinne är mycket väl utvecklat.

Utbredning och levnadssätt

Myrslokarna finns över hela de tropiska och subtropiska delarna av Syd- och Centralamerika, ofta i låglänt terräng, i närheten av flodbankar och våtmarker och djupt inne i fuktiga skogar.

Födan består mest av termiter som den fångar genom att riva sönder termitbon med sina kraftiga vassa främre klor och slicka i sig dem med sin långa, flexibla, klibbiga och snabba tunga när de svärmar till den skadade delen av stacken. Insekterna mals sönder av starka muskler vid magsäckens ingång. Myrslokar i fångenskap har även tagit frukter som föda.

Angående habitatet finns stora skillnader mellan de olika arterna. Medan silkesmyrsloken uteslutande lever i träd förekommer jättemyrsloken bara på marken. Tamanduor ligger ungefär i mitten med bra förmåga att klättra men de vistas även på marken. Jättemyrsloken föredrar savannen och de andra arterna finns även i regnskogen. Myrslokar lever vanligen ensamma. De träffas bara för parningen.

Fortplantning

Det är inte mycket känt om arternas sätt att fortplanta sig. Efter dräktigheten som varar i 120 till 190 dagar föder honan ett enda ungdjur. Ungdjuret klamrar sig fast vid moderns päls under utflykter. Hos arter som lever i träd lämnas ungen ibland på en skyddad plats på trädet. Ungar av jättemyrslok blir efter tre till fyra år könsmogna, för de andra arterna är tidpunkten okänd. Det saknas även information om medellivslängden i naturen.

Hot

Myrslokar är inte lika hotade som andra arter i samma region. Det beror främst på de stora utbredningsområdena och på arternas låga krav på habitatet. Bara jättemyrsloken listas av IUCN som missgynnad (Near Threatened).

Arter

  • Silkesmyrslok (Cyclopes didactylus) bor i de varmaste delarna av Syd- och Centralamerika och är stor som en råtta. Färgen är oftast gulaktig.
  • Jättemyrslok (Myrmecophaga tridactyla)
  • Tamanduor (Tamandua, tidigare även Uroleptes) är mycket mindre än jättemyrsloken och skiljer sig från den i hur de lever. Dessa myrslokar bor mest i träd i urskogar i Syd- och Centralamerika. Färgen är vanligtvis gulvit med ett svart band som går utefter hela sidan på kroppen.

Systematik

Myrslokarnas närmaste släktingar finns i familjen sengångare (Folivora), tillsammans bildar de ordningen håriga trögdjur. Ordningen håriga trögdjur bildar tillsammans med bältdjuren och den utdöda gruppen glyptodonter överordningen trögdjur (Xenarthra).

Fossila myrslokar är även kända från andra kontinenter. Till exempel hittades i världsarvet Messels gruva i Tyskland en art med det vetenskapliga namnet Eurotamandua joresi som levde under eocen. Den evolutionära utvecklingen inom familjen visas i följande kladogram:

Myrslokar (Myrmecophagidae)
 |--silkesmyrslok
 `--Myrmecophaginae
      |--jättemyrslok
      `--tamanduor
             |--nordlig tamandua
             `--sydlig tamandua

Ett fåtal zoologer räknar silkesmyrsloken i en egen familj, Cyclopedidae.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 februari 2009.

Externa länkar

Personliga verktyg