Från Rilpedia

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Mormons bok är tillsammans med Bibeln, Läran och Förbunden och Den kostbara Pärlan helig skrift och Guds ord inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, (mormonerna). Kyrkan betecknar boken som ännu ett testamente om Jesus Kristus. Bokens centrala budskap om Kristus är att alla människor genom omvändelse och tro på Jesu Kristi försoning, bokstavligen kan födas av Anden till nya skapelser och bli Guds söner och döttrar.^[1]

Mormons bok publicerades av Joseph Smith den 26 mars år 1830 i Palmyra, New York, i samband med att han organiserade kyrkan. Första svenska upplagan trycktes i Köpenhamn år 1878. Mormons bok trycks idag i fem miljoner exemplar om året och finns tillgänglig på 106 språk. ^[2] 2008 utkom en ny svensk översättning.

Innehåll 1 Historia 1.1 Joseph Smith 1.2 Moroni uppenbarar sig 1.3 Översättningsarbetet 1.4 Tryckandet och publiceringen 2 Innehåll 2.1 Berättelsen i korthet 2.2 Uppbyggnad 2.3 Mormons bok om sig själv 2.4 Bibeln om Mormons Bok 3 Synpunkter på Joseph Smiths lärors äkthet och historicitet 4 Referenser 5 Källor 6 Externa länkar

Historia

Joseph Smith

Joseph Smith dy föddes 23 december 1805 i Vermont, USA till Joseph Smith dä och Lucy Mack Smith. Dessa var "goda föräldrar som som inte skydde några ansträngningar att undervisa [Joseph och hans nio syskon] om kristendomen." ^[3]

När Joseph var fyllda 14 år "rådde där [han] bodde stor upphetsning på grund av religion." ^[4] Representanter från alla de olika sekterna predika högljutt och aggressivt för att vinna medlemmar. Smith drog sig mot metodisterna men kände fortfarande en så stor osäkerhet kring vem som hade rätt och vem som hade orätt. Smith sökte vägledning i Bibeln och läste en dag ur Jakobs brevs första kapitel och femte vers: Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser, och han skall få vad han ber om. Smith skrev vid ett senare tillfälle att "aldrig har något skriftställe gjort större intryck på en människas hjärta, än vad detta den gången gjorde på mitt." ^[5]

Med anledning av detta skriftställe och en djup önskan att erhålla den utlovade visheten gick Smith ut i skogen för att be. Så fort han börjat uppsända sitt hjärtas begär till Gud greps han av en makt som band hans tunga och tätt mörker omgav honom. I samma stund som han "höll på att sjunka i förtvivlan och överlämna [sig] åt undergång ... såg [han] en ljuspelare mer strålande än solen alldeles över [sitt] huvud, och den sänkte sig gradvis, tills den vilade på [honom]." ^[6] Detta ljus skingrade mörkret och lyfte Smith från förtvivland och räddade honom från undergång. Med följande ord förklarade Smith vad som sedan hände: "När ljuset vilade på mig, såg jag två personer, vilkas glans och härlighet trotsa all beskrivning, stående över mig i luften. En av dem talade till mig, nämnande mig vid namn, och sade, pekande på den andre: Denne är min älskade Son. Hör honom."^[7] Smith blev tillsagd att inte sluta sig till någon kyrka, ty de voro alla orätta.

Moroni uppenbarar sig

Nästa uppenbarelse mottog Joseph Smith, enligt kyrkans lära, i Manchester, i staten New York, den 21 september 1823, då Smith var 17 år gammal. I den skildring av dessa händelser, som han år 1838 skrev ner, berättas det hur han en sen kväll hade hängivit sig åt bön i sin sovande familjs lilla timmerstuga. I rummet uppenbarade ”sig en person vid sidan av sängen och stående i luften, ty hans fötter rörde ej vid golvet. Han var klädd i en löst hängande, bländande vit dräkt. … Han kallade mig vid namn och sade till mig, att han var en budbärare sänd av Gud till mig och att hans namn var Moroni. Han sade vidare, att Gud hade ett verk för mig att utföra”. Ängeln presenterade sig som Moroni, och sa vidare :”att det fanns en gömd bok, skriven på plåtar av guld, vilken innehöll en berättelse om denna (amerikanska) kontinents forna invånare och deras ursprung. Han sade också, att den innehöll det eviga evangeliet i dess fullhet, såsom Frälsaren överlämnade det åt de forna invånarna. Vidare omtalade han, att två stenar infattade i silverbågar - och dessa stenar fastgjorda vid en bröstsköld, utgjorde de så kallade Urim och Tummim - voro gömda på samma ställe som plåtarna, att i forna dagar de, som ägde och begagnade dessa stenar, voro siare och att Gud hade berett dem, så att denna bok skulle kunna översättas.” ^[8]

Smith berättar vidare hur han enligt ängeln Moronis anvisning följande dag gick till en närliggande kulle. På denna kulle, icke långt från toppen, under en stor sten låg plåtarna och de andra föremålen i en stenkista. Moroni förbjöd Smith att vid detta tillfälle ta plåtarna då tiden för att taga fram dem ej ännu var inne. En fyra år lång prövotid följde under vilken tid Smith årligen besökte kullen för att få ytterligare kunskap och instruktioner från ängeln. Äntligen år 1827 fick Joseph Smith plåtarna och han hade de antagligen ungefär 21 månader (september 1827 – juni 1829). Efter att ha haft plåtarna i nästan två år berättar Joseph Smith att han gett tillbaka dem till ängeln Moroni.

Smith berättar att det iscensattes många försök att ta ifrån honom plåtarna. ”Det hade nämligen knappast blivit bekant, att jag hade dem, förrän de kraftigaste ansträngningar gjordes för att taga dem från mig. Varje tänkbar list användes för det ändamålet.” Till slut blev situationen ohållbar och i december 1827 flyttade Smith tillsammans med sin fru Emma in hos dennes bror Jesse Hale, i Harmony, Pennsylvania.^[9]

Översättningsarbetet

Efter att ha fått plåtarna och bröstskölden med Urim och Tummim, vilken var en av de hjälpmedel Smith hävdade assisterade honom översättningsarbetet, var Smiths stora utmaning att få översatt plåtarna. Till en början fungerade hans fru Emma som skrivare, men på grund av svårigheter med att få inkomster och utgifter att gå ihop fortskred översättningsarbetet sporadiskt och långsamt. Först när Martin Harris, en lokal jordbrukare, i april 1828 tog sig an rollen som skrivare fick Smith chansen att under två månader fokusera helt och hållet på översättandet.

I inledningsfasen av översättningsarbetet var ett skynke placerat mellan Martin Harris och Joseph Smith. Senare togs dock skynket bort. Översättningsprocessen var efter detta ”öppen”, dvs. både Smith, skrivaren och översättandet var fullt synligt för dem som befann sig i närheten. Med grund i uttalanden från dem som från sidan följt översättandet kan fem faktum konstateras:

• Smith la översättarna (syftande till Urim och Tummin) i en hatt och placerade ansiktet i hatten
• Smith dikterade långa stycken utan hänvisningar till varken böcker, andra papper, manuskript eller ens till plåtarna
• Smith stavade för skrivaren, och åhörarna, tidigare okända ord och namn (t.ex. Zenock och Amalickiah)
• Efter varje diktering läste skrivaren tillbaka till Smith vad som skrivits så att hand skulle kunna kontrollera att det var rätt nedskrivet i handmanuskriptet
• Smith inledde dikteringen utan att skrivaren berättade var och hur föregående stycke slutat.^[10]

Efter att översättningsarbetet inletts och kommit igång ordentligt tittade Smith inte på de tecken som fanns inristade på plåtarna, utan de låg förtäckte på bordet framför honom, så att ingen kunde se dem (det var förbjudet för honom att visa dem för någon). ^[11]

Under de två månader som Smith och Martin dagligen arbetade med översättningen lyckades de få till 116 handskrivna sidor. På sommaren 1828 försvann dessa sidor då Martins tvivlande fru fått honom att övertala Smith att låta Martin visa manuskriptet för henne och fyra andra. Manuskriptet försvann och Smith översatte inte samma del igen hänvisande till att Gud så befallt honom. Kritiker till Joseph Smith tror att han lurades då han, om han verkligen översatt de försvunna sidorna, så hade han enkelt kunnat göra det igen. Kyrkans medlemmar ser dock i detta hur Gud beskyddar och tar hand om de sina och trots människor för sitt verk framåt, för i plåtarna fanns en andra uppteckning om den tidsperiod som i de 116 sidorna redogjorts för.

Först i april 1829 kunde översättningsarbetet fortsätta på daglig basis. Oliver Cowdery, en man vilken arbetat som lärare i New York, besökte Smith och runt den 7 april översatte Smith igen, denna gången med nämna Oliver som skrivare. Nu satte översättandet fart och med en fart av ungefär åtta sidor per dag var översättningen den 1 juni 1829 klar. Med stöd av originalmanuskriptet har man lyckats fastslå att Mormons bok till övervägande del översattes med Oliver som skrivare eftersom hans handstil till störst del hittas i manuskriptet. På samma sätt har man också kunnat konstatera att översättningen/skrivandet av Mormons bok tog ungefär 60 dagar. ^[12]

Smith visade guldplåtarna för tre speciella ögonvittnen, vilka vittnade om att ha sett en ängel som visade dem plåtarna. Utöver dessa tre fick åtta andra se plåtarna och röra vid dem. Dessa vittnens vittnesbörd återfinns i början på varje tryckt kopia av Mormons bok. Trots att flertalet av vittnena lämnade kyrkan var det ingen av dem som förnekade sitt vittnesbörd, utan istället vittnade de om vad de sett.^[13]

Tryckandet och publiceringen

Efter att ha avslutat översättningen av Mormons bok inhämtades upphovsrätten till densamma 11 juni 1829. Samtidigt fördes diskussioner om tryckandet av Mormons bok med Egbert B Grandin, en i Palmyra verksam bokhandlare och tidsskriftförläggare. På grund av det motstånd som människorna i Palmyra visat samt risken för en omfattande bojkott av den nya boken ville Egbert Grandin inte till en början ta sig an uppgiften att trycka den. För att kunna komma undan uppdraget utan att uttryckligen tacka nej krävde Grandin 3000 dollar som förskott för arbetet. Martin Harris pantsatte, mot sin frus vilja, sin gård och gav Grandin den summa han krävt.^[14]

Vid mitten av augusti 1829 var tryckaren Grandin redo att inleda sättningen för boken. Vid sättandet och det efterföljande tryckandet vidtog Smith och hans medhjälpare stora försiktighetsåtgärder. Originalmanuskriptet förvarades aldrig i kontoret. Istället kopierade Oliver Cowdery manuskriptet och tog med sig kopian till tryckeriet för att på så sätt försäkra sig om att originalmanuskriptet var i säkerhet. Inte endast då Oliver gick till och från kontoret skyddades han och manuskriptet av en "vakt", utan det skedde dag som natt. John H. Gilbert satte första upplagan och berättade att tryckandet "inleddes i augusti 1829 och avslutades i mars 1830." All den tid som förflutit användes dock inte på ett effektivt sätt för tryckandet, varför den egentliga tidsåtgången beräknas till ungefär tre månader.^[15]

Innehåll

Berättelsen i korthet

Händelserna i Mormons bok börjar ca. år 600 f.Kr. i Jerusalem. Babylonerna hade vid den här tiden omringat Jerusalem och tvångsförflyttning väntade stadens invånare. Judiska profeter började uppmana folket att omvända sig. Jeremia var en som gjorde just detta och om hur han levde och varnade folket är upptecknat i Gamla testamentet.

Lehi var, enligt Mormons bok, även han en av de profeter som propagerade för religiös omvändelse vid denna tid. (Lehi är inte omnämnd i Bibeln.) Judarna lyssnade inte till hans varningar och messianska budskap och Mormons bok berättar om hur Lehi i en syn blev befalld av Gud att ta sin familj och lämna staden och vandra ut i ödemarken. Han blev lovad att Gud skulle leda honom och hans familj till ett nytt arveland, det förlovade landet. Lehi lydde befallningen och medan de befann sig i ödemarken skickade han två gånger tillbaka sina fyra äldsta söner till Jerusalem. Första gången för att hämta "bronsplåtarna", vilka innehöll profeternas uppteckningar på samma sätt som Bibeln. Andra gången för att hämta en annan familj i vilken det fanns giftasmogna kvinnor. Efter detta inledde de en åtta år lång ökenvandring över den arabiska halvön. Efter att ha kommit fram till havsstranden fick Lehis rättfärdige son Nephi befallningen att bygga ett fartyg som skulle ta dem över havet till det förlovade landet. Användande sig av ett kompassliknande instrument de fått från Gud, vilken i boken kallas Liahona, når de till slut, efter många motgångar och svårigheter, det förlovade landet, som var beläget i Nordamerika.

Efter att Lehi dött uppstod stridigheter mellan Lehis söner om det fortsatta ledarskapet i gruppen. Nephi tar med sig den rättfärdiga delen och lämnar sina äldre bröder Laman och Lemuel för att skapa ett samhälle lydigt Gud. Denna rättfärdiga grupp kallar sig nephiter och den andra gruppen, ledd av de orättfärdiga Laman och Lemuel, fick namnet lamaniter. På grund av deras uppror mot Gud och hans bud drabbas de av en förbannelse varför deras hud blir mörk.

Boken skildrar upprepade tidsperioder då nephiterna har framgång och civilisationen blomstrar. Oförmåga att hantera denna framgång leder nephiterna till andligt förfall, vilket i sin tur följs av hårda krig mot lamaniterna samt profeternas predikande om omvändelse och lydnad till Guds bud. Efter att nephiterna varit tvungna att bli mer ödmjuka genom krig och omvändelse, börjar en ny period av framgång. Detta är ett mönster som upprepar sig under den tusenåriga historia som Mormons bok behandlar.

På grund av inre stridigheter går den nephitiska nationen mot sin undergång. Korruptionen bland de styrande bland folket ökar liksom antalet rövare som sluter sig till de hemliga rövarband som härjar bland bergen. Genialt ledarskap, omvändelse och hjältehistorier bromsar takten av den oundvikliga undergången.^[16]

Den första stora förstörelsen sker enligt Mormons bok år 34 e.Kr.. Stora omvälvningar i naturen, jordbävningar och orkaner förstör största delen av de orättfärdiga och de efterlevande jämrar sig inför sitt öde. Mitt i sorgen uppenbarar sig den uppståndne Jesus Kristus för människorna. Jesu besök hos nephiterna i Nordamerika, anses vara Mormons bok viktigaste händelse. Jesus framlägger för folket principerna som återfinns i bergspredikan och undervisar och förklarar många principer rörande frälsning. Bland nephiterna utvalde han lärjungar, instiftade nattvarden, helade sjuka, välsignade små barn och bad för de närvarande.

För nephiterna följde en period av tvåhundraårig utopisk frid, efter vilken människorna återfann syndens gamla stigar. Stridigheter, korruption och krig följde, men denna gång ledde det till nephiternas totala undergång. Den sista stora striden utkämpades vid kullen Cumorah. Mormon, den siste nephitiska kaptenen, lyckas hålla sig vid liv för att se sitt folk gå under. Mormon fick uppgiften att samla sitt folks skrifter och sammanställa dem till en helhet. Detta gjorde han och överlämnade sedan plåtarna till sin son, Moroni. Han var sedan den som avslutade inristningarna och sedan gömde guldplåtarna i marken, att skyddas av Gud tills det var dags för dem att igen se dagens ljus.

De judiska invandrarnas storslagna civilisation i Nordamerika förföll således och de ursprungliga trossatserna föll i glömska. Istället började deras ättlingar alltmer att ty sig till olika naturreligioner och schamanism. Enligt Mormons bok, är de nordamerikanska indianerna som levde på kontinenten vid tiden för Columbus ankomst, och som i begränsat antal än i dag lever där, direkta ättlingar till de ursprungliga judiska invandrarna. "Efter några tusen år hade de alla [invandrande folken] förgåtts med undantag av lamaniterna, och dessa är de huvudsakliga förfäderna till de amerikanska indianerna". ^[17]

Uppbyggnad

Joseph Smith hävdade att han fått de ovan nämnda plåtarna av ängeln Moroni (Mormons son återuppstånden i en ängels gestalt). Dessa bestod av "Nephis mindre plåtar" och "Mormons plåtar". Mormons boks sex första böcker är:

• 1 Nephi
• 2 Nephi
• Jakob
• Enos
• Jarom
• Omni

Dessa böcker hörde till "Nephis mindre plåtar". De förkortades inte av Mormon likt böckerna som återfanns i "Mormons plåtar". Händelserna på dessa böcker sträcker sig från år 600 f.Kr. till 130 f.Kr..

• Mormons ord

Mormons ord är från år 385 e.Kr.. Mormon la till den här texten när han hittade "Nephis mindre plåtar" ur högen av uppteckningar. Han ville berätta för läsarna om sitt fynd samt om kung Benjamins tid som regent. Mormons ord fungerar också som en bro mellan "Nephis mindre plåtar" och "Mormons plåtar".

"Mormons plåtar" innehåller Mormons och hans sons, Moronis, uppteckningar. Mormon skrev ned en förkortad version av "Nephis större plåtar". Denna förkortning återfinns i följande böcker:

• De 116 förlorade sidorna (det manuskript Martin Harris förlorade)
• Mosiah
• Alma
• Helaman
• 3 Nephi
• 4 Nephi
• Mormon kapitel 1 - 7

Tidsperioden sträcker sig från 130 f.Kr. till 385 e.Kr. Mormons son Moroni utökade sin fars plåtar med böckerna:

• Mormon kapitel 8 - 9
• Ether
• Moroni
• Mormons boks förseglade del (vilken Smith förbjöds översätta)

Moroni avslutade sitt skrivande ca 421 e.Kr. och var den som placerade plåtarna i kullen Cumorah.

Mormons bok berättar inte berättelsen om nephiterna på ett väldigt historiskt strikt vis. ”Sextiotvå procent av hela Mormons bok behandlar en 160-årsperiod (130 f.Kr. - 30 e.Kr.), medan de följande trehundra åren skyndas över på bara fyra sidor. ... Självklart kan vi inte kategorisera ett så förkortat verk som ’Amerikas indianers berättelse’. Inte ens kan den anses vara ’nephiterna’ berättelse.”^[18]

Mormons bok om sig själv

I bokens början finns följande sammanfattning, skriven av Mormons son Moroni:

    "Den utgör en förkortning av uppteckningen om Nephis folk och likaså om lamaniterna. Skriven till lamaniterna, som är en återstod av Israels hus, och likaså till jude och icke-jude. Skriven efter befallning och likaså med profetians och uppenbarelsens ande. Skriven och förseglad och gömd åt Herren så att den inte skulle bli förstörd utan komma fram genom Guds gåva och makt för att översättas. Förseglad av Moronis hand och gömd åt Herren, för att i sinom tid komma fram genom icke-judarna och översättas genom Guds gåva.
    Den omfattar också en förkortning tagen ur Ethers bok, som är en uppteckning om Jareds folk, som skingrades när Herren förbistrade människornas språk då de byggde ett torn för att nå upp till himlen. Avsedd att visa återstoden av Israels hus vilka stora ting Herren gjort för deras fäder samt att de skall få kunskap om Herrens förbund, att de inte är förskjutna för evigt, och likaså att övertyga jude och icke-jude om att JESUS är KRISTUS, den EVIGE GUDEN, som uppenbarar sig för alla nationer. Och om det nu finns fel är det människors misstag. Fördöm därför inte det som hör Gud till, så att ni kan bli befunna obefläckade inför Kristi domarsäte."

Bibeln om Mormons Bok

Inom Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har den lärdomen framförts att Hes 37:15-20 handlar om Bibeln och Mormons Bok, där benämnda "Juda stav" respektive "Josefs stav".

Synpunkter på Joseph Smiths lärors äkthet och historicitet

Det finns många människor i den frikyrkliga världen som anser att de böcker som Mormonerna grundar sin lära på (utöver Bibeln), är inkorrekta, och att detta främst framkommer genom ett antal anakronismer. Stora resurser har lagts ner för att motbevisa främst Mormons Bok, men även Den Kostbara Pärlan.

Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har av någon anledning valt att aldrig gå i svaromål för dessa angrepp. Men det är knappast p.g.a. brist på forskning eller argument som man avhåller sig ifrån att ge sig in i den debatten, då Brigham Young University, ett av världens största privata universitet, som ägs och drivs av kyrkan, har en stiftelse vid namn Neil A Maxwell Institute (tidigare FARMS), som drar till sig hundratals forskare; geologer, historiker, arkeologer, experter på forntida språk, teologer, egyptologer, folklivsforskare m.m.

Mormons bok, mormonernas främsta bok, handlar om en judisk släkt som påstods ha utvandrat ifrån Israel till Nordmerika. Denna släkts påstådda utvandring skulle ha skett en kort tid innan den Babyloniska fångenskapen (ca 600 år f.k.). Tusen år senare skulle denna högt stående kultur komma att förlora det mesta av sin kraft, genom stora förintelsekrig. En del av de Nordamerikanska urinvånarna anses härstamma från denna judiska släkt.

Genom DNA-forskning framkom det på sent 90-tal - tidigt 2000-tal uppgifter som tydde på att det inte fans några som helst tecken på att de amerikanska urinvånarna härstammade ifrån någon annan plats än Asien. Det såg då mörkt ut för de som trodde på Mormons Bok. Men under senare år har Europeiska och Amerikanska forskare funnit en genetisk grupp i Nordamerika som kallas för Haplo-grupp X. Denna genetiska grupp finns i huvudsak på sydsidan runt de fem stora sjöarna, där 24% av urinvånarna bär på dessa gener. Dessa gener finns också i Europa i liten skala, då främst i Italien, Ungern och Finland. Och till Mormonernas stora förtjusning (och lättnad) så finns haplo-grupp X även i Israel, och då främst bland druserna.^{[källa behövs]} Diskussionen lär pågå länge än.

Referenser

1. ↑ Se Mormons bok, Mosiah 27:24-26, se även 2 Nephi 31:17-20
2. ↑ Statistiken är ifrån augusti 2005, se ”Ett levande och sant vittnesbörd”, Gordon B. Hinckley, Liahona, Augusti 2005, s. 4.
3. ↑ Joseph Smith, History 1832, s. 1; Letter Book 1, 1829-1835, Joseph Smith, Collection, Kyrkans arkiv.
4. ↑ Joseph Smiths skrifter 2:5.
5. ↑ Joseph Smiths skrifter, 2:12.
6. ↑ Joseph Smiths skrifter 2:15, 16.
7. ↑ Joseph Smiths skrifter 2:17.
8. ↑ Den Kostbara Pärlan, Joseph Smith - Historia 1:34-35.
9. ↑ ”Joseph Smith and the Beginnings of Mormonism”, Richard L. Bushman, Urbana and Chicago: University of Illinois Press, 1984 s. 86, samt Joseph Smiths skrifter 2:69.
10. ↑ ”Translating the Book of Mormon - Evidence From the Original Manuscript”, i Royal Skouses bok ”Book of Mormon Authorship Revisited - Evidence of Ancient Origin” s. 62-64.
11. ↑ Detta bestyrker bland annat Emma Smith. se ”Last Testimony of Sister Emma”, Joseph Smith III, The Saints’ Herald 26/19 (1 oktober 1879): s. 289-290.
12. ↑ “The Original Book of Mormon Manuscript”, Dean C. Jessee, BYU Studies, vol. 10 (1969-1970), Number 3 - Spring 1970 s. 276. se även “The Translation of the Book of Mormon: Basic Historical Information.” Welch, John W. och Tim Rathbone, Provo, Utah: FARMS, 1986 s. 38-39.
13. ↑ “Investigating The Book of Mormon Witnesses”, Richard L. Anderson, (Salt Lake City: Deseret Book Co., 1981), s. 181. Harris uttalanden i fråga om plåtarna har publicerats bland annat i Early Mormon Documents 2:347.
14. ↑ ”Joseph Smith and the Beginnings of Mormonism”, Richard L. Bushman, (Urbana and Chicago: University of Illinois Press, 1984) s. 107-108.
15. ↑ “The Original Book of Mormon Manuscript”, Dean C. Jessee, BYU Studies, vol. 10 (1969-1970), Number 3 - Spring 1970 s. 261.
16. ↑ “By the Hand of Mormon: The American Scripture That Launched New World Religion”, Terryl L. Givens (New York: Oxford University Press, 2002) s. 43-45 “Återblick över berättelsen”-delen hänvisar till kapitel två i omnämnda bok.
17. ↑ Smith, Joseph d.y.: "Mormons bok", inledning sid i. Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, 1985
18. ↑ “An Ancient American Setting for the Book of Mormon”, John L. Sorenson (Salt Lake City: Deseret Book och Foundation for Ancient Research and Mormon Studies [FARMS], 1996) s. 50.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från finskspråkiga Wikipedia.

Externa länkar

• Skrifterna En inofficiell site med Bibeln (Folkbibeln), Mormons bok, Läran och Förbunden och Den kostbara Pärlan på Svenska
• Scriptures Kyrkans internetversion av Bibeln, Mormons bok, Läran och Förbunden och Den kostbara Pärlan. Scriptures innehåller ett flertal språk såsom Engelska, Tyska, Spanska, Franska och Danska. Siten är sökbar och innehåller fotnoter, korsreferenser och handledning för skriftstudier.
• Church Publications in Compressed Audio Format Kyrkans mp3-utgåva av skrifterna (Bibeln, Mormons bok, Läran och Förbunden och Den kostbara Pärlan) och flera andra av kyrkans publikationer främst på Engelska.