Från Rilpedia

Urim och Tummim (Thumim), hebr., dubbel benämning på det heliga orakel, genom vilket Israel i äldre tider "frågade Herren" i tvivelaktiga eller svåra fall. Urim och Tummim kunde ge uppenbarelse från Gud endast i form av ja eller nej-svar på direkta frågor, genom att bröstplattans stenar lyste upp (ja) eller inte (nej).^[1]

Enligt den prästerliga lagen låg Urim och Tummim i den s.k. bröstskölden på översteprästens ämbetsskrud, men verkar på dess tid ha varit i föga bruk (3 Mos 8:8, jfr 4 Mos 27:21). Bibeln själv lämnar inga utförliga upplysningar om Urims och Tummims beskaffenhet eller sättet för deras användning; det mest upplysande stället i fråga om deras användning är 1 Sam 14:41 enligt Septuagintas text. Urim är förmodligen en härledning av arar, "förbanna", tummim av tamam, "vara hel, lycklig".

Bibelverser

Bibelreferens	Verstext
3 Mos 8:8	"8: Och han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim in i skölden."
4 Mos 27:21	"21: Och hos prästen Eleasar skall han sedan hava att inställa sig, för att denne genom urims dom må hämta svar åt honom inför HERRENS ansikte. Efter hans ord skola de draga ut och vända åter, han själv och alla Israels barn med honom, hela menigheten.""
1 Sam 14:41	"41: Och Saul sade till HERREN, "Israels Gud: "Låt sanningen komma i dagen." Då träffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt."

Referenser

1. ↑ Dr. Arnold Fruchtenbaum, The Bible and Divine Revelation, part 4, Ariel Ministres

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).