Maximos Bekännaren

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Maximos Bekännaren (Maximus Confessor)

Maximos Bekännaren, på latin Maximus Confessor, var en grekisk teolog och asket. Han föddes omkring 580 i en välbärgad familj och tjänstgjorde en period som förste sekreterare åt den bysantinske kejsaren. Omkring år 614 övergav han sin världsliga karriär och blev munk. Maximos Bekännaren var motståndare till monoteletismen, läran att Kristus endast hade en, gudomlig vilja. Ett viktigt inslag i hans lära är att historiens syfte är Guds inkarnation och mänsklighetens gudomliggörande genom återställandet av Guds rike. Hans motstånd mot monoteletismen och hans sympati för den västliga kyrkan gjorde att han kom i konflikt med den bysantinske kejsaren. Han bestraffades med landsförvisning samt amputation av tungan och den högra handen. Han avled år 662. Maximos' lära om Kristi två naturer godkändes som officiell kyrkolära vid tredje konciliet i Konstantinopel 680-681.

Maximos Bekännaren räknas som en av kyrkofäderna och har en framstående position inom såväl katolska som ortodoxa kyrkan.

Källor

• Maurice Wiles: "Church Fathers" i John Bowden (red.) Christianity: The Complete Guide, s 243-265, Continuum 2005. ISBN 0-8264-5937-4

 Denna kristendomsrelaterade artikel är bara påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka den.