Från Rilpedia

En M4 Sherman och dess kanadensiska besättning söder om Vaucelles i Frankrike i juni 1944.
M4 Sherman
Generella egenskaper
Typ	Medeltung stridsvagn
Besättning	5
Längd	6,06 m
Bredd	2,62 m
Höjd	2,74 m
Vikt	31,6 ton
Skydd och beväpning
Skydd	50,8 mm
Primär beväpning	75 mm M4-kanon
Sekundär beväpning	2 x 7,62 mm (.30) kulsprutor, 1 x 12,7 mm (.50) kulspruta
Mobilitet
Motor	Chrysler A57 bensin 276 kW (370 hk)
Upphängning	Vertikala spiralfjädrar
Hastighet på väg	40 km/h
Hastighet i terräng	km/h
Hastighet i vatten	-
Kraft/vikt	8,73 kW/ton
Räckvidd	161 km

M4 Sherman var en medeltung amerikansk stridsvagn som utvecklades under det andra världskriget. Under kriget kom stridsvagnen att bli den som tillverkats i störst antal i väst och tillverkningssiffrorna överträffades enbart av den ryska T-34.

Historik

Den medeltunga stridsvagnen M4 Sherman var utvecklad för att vara ryggraden i de allierades styrkor i andra världskriget, totalt tillverkades drygt 50 000 Shermanvagnar plus tusentals mer specialiserade fordon under andra modellnummer. I amerikansk tjänst gick stridsvagnen ursprungligen under den officiella beteckningen M4 Medium Tank. M4-stridsvagnar som skeppats till Storbritannien som en del av Lend-Lease fick där beteckning Sherman (senare varianter som M4A1 fick beteckningen Sherman II och så vidare) efter William Sherman. Detta i enlighet med den brittiska sedvanan att namnge sina amerikanska stridsvagnar efter amerikanska kavallerigeneraler (som de brittiska varianterna av M3, "Lee" och "Grant"). Denna namngivningsmetod togs senare upp av den amerikanska militären till exempel med stridsvagnar som M26 Pershing, M60 Patton och M1 Abrams. Till och med 1943 fick M4-stridsvagnar som tillverkades i Kanada namnet Grizzly. I Sovjetunionen fick M4 smeknamnet Emcha (efter ryskans uttal av M4, M tjetyrje).

Under andra världskriget användes M4 Sherman av den amerikanska armén och marinkåren, samt av övriga allierade styrkor – Storbritannien, Sovjetunionen, den franska exilregeringen, den polska exilregeringen, Kanada, Indien, Nya Zeeland, Sydafrika och Kina. Stridsvagnen användes för första gången i strid av den brittiska åttonde armén vid El Alamein i oktober 1942. Sherman ersatte M3 Grant och Lee och var 1944 den mest använda västallierade stridsvagnen jämte Churchill och Cromwell.

Shermanstridsvagnen var en driftsäker stridsvagn som lätt kunde tillverkas i stort antal. Däremot var den inte tillräckligt bepansrad och hade ofta inte tillräckligt stor eldkraft för att kunna matcha de tyska stridsvagnarna i strid. På flera viktiga punkter var M4 Sherman således underlägsen sina tyska motståndare; pansaret var inte tjockt nog och lutade inte tillräckligt, kanonen för klen, profilen för hög (M4:an var en meter högre än T-34) och dessutom gjorde utformningen av banden att Shermanstridsvagnen hade ett högre marktryck än till och med de tunga Tiger I-stridsvagnar och den hade därför sämre framkomlighet i mjuk mark än sina konkurrenter. [1]

Enligt historikern Stephen Ambrose var den amerikanska arméns doktrin att Sherman var gjord för att understödja infanteri snarare än att sättas in i pansarstrider. US Army var influerade av de tyska stridsvagnarna som användes mycket framgångsrikt med Blitzkriegstrategin i Polen 1939. Shermanstridsvagnens snabbhet och driftsäkerhet gjorde den utmärkt i denna roll. Enligt den amerikanska doktrinen var Sherman till för infanteribekämpning; att slå ut tyskt pansar skulle pansarvärnskanonvagnar ta hand om snarare än de medeltunga stridsvagnarna. Dock hade Tyskland vidareutvecklat blitzkriegstrategin till förmån för "combined arms" där infanteri, stridsvagnar, flyg och artilleri genomför kombinerade anfall vilket för Shermanstridsvagnens del ledde till att de ofta kom i kontakt med tyskt pansar. Den amerikanska stridsvagnsdoktrinen där pansarvärnskanonvagnar skulle sättas in mot stridsvagnar och stridsvagnar skulle sättas in mot infanteri övergavs också efter kriget.

På grund av M4-stridsvagnens brister och bristerna i den amerikanska pansarstridsdoktrinen blev stridsvagnförlusterna efter Operation Overlord höga, speciellt om man tar med i beräkningen att de allierade hade totalt luftherravälde (vilket betydde att om vädret så tillät så fanns det ständigt många markattackstridsplan i luften som sökte efter och anföll tyskt pansar) och dessutom ett förkrossande numerärt överläge.

I de relativt få pansarstriderna i kriget mot Japan utklassade Shermanstridsvagnarna de japanska motsvarigheterna på alla nivåer. Ofta användes högexplosiva granater därför att de pansarbrytande granaterna helt enkelt gick rakt igenom de japanska stridsvagnarna utan att göra så mycket skada.

De tidiga modellerna hade en 75-millimeterskanon som valdes av artillerigrenen inom US Army. Denna beväpning var visserligen effektiv 1942 när Sherman först användes, men var inte tillräcklig mot de senare tyska stridsvagnarna, särskilt Panther och Tiger I/II efter den allierade landstigningen i Normandie 1944. 75-millimeters kanonen var dock ett pålitligt vapen som var effektiv mot infanteri och pansarvärnskanoner. Senare modeller hade en något kraftfullare 76-millimeterskanon i ett nytt torn (T23) men Sherman var fortfarande underlägsen de tyska stridsvagnarna. Granater från kanonen kunde i princip aldrig penetrera pansaret på en Pantherstridsvagn framifrån vilket naturligtvis var en stor nackdel i strid, om inte särskild ammunition för 76-millimeterskanonen användes. Den brittiska armén ombeväpnade dock många Shermans med den 17-pundiga pansarvärnskanonen vilken hade överlägsna prestanda mot pansar. Denna vagn gick under namnet Sherman Firefly och mer än 2000 av dessa byggdes.

Efter kriget tjänstgjorde Shermanstridsvagnar över hela världen och var i strid i ett antal krig som Koreakriget, i Indonesien av holländarna och i Indokina av fransmännen. Shermanstridsvagnar användes av Israel under krigen 1948, Suezkrisen 1956, sexdagarskriget 1967 och oktoberkriget 1973. Bland israeliska uppgraderade versioner märks M50, med en fransk 75 mm kanon som byggde på den kanon som satt i den tyska Panther-vagnen, och M51 med en 105 mm kanon, en kortare version av den som användes i AMX-30. Dessa användes fram till 80-talet av Israel och dess allierade i Libanon. Även Egypten använde Shermanstridsvagnar. Shermanstridsvagnar användes av både Indien och Pakistan i det andra Kashmirkriget och Indo-Pakistanska kriget 1971. I Latinamerika användes stridsvagnen lång tid efter kriget, den chilenska armén använde Sherman (israeliska M50 och M51) i aktiv tjänst till och med 1989 och Paraguay var det sista landet i Latinamerika att använda Sherman.

M4 skall ej förväxlas med den brittska "Mark IV", som var den allra första moderna stridsvagnen, utvecklad under första världskriget.

Externa länkar

• Weaknesses of Allied Tanks in the West, 1944-45
• The main American tank in World War 2 won by numbers
• Wikimedia Commons har media som rör M4 Sherman
  Bilder & media

Amerikanska pansarfordon under andra världskriget
Lätta stridsvagnar
M2 Light Tank | M3/M5 Stuart | M22 Locust | M24 Chaffee
Medeltunga och tunga stridsvagnar
M3 Lee | M4 Sherman | M26 Pershing
Bandkanonvagnar
M7 Priest | M8 Scott | M12 Gun Motor Carriage | M40 GMC M3 Gun Motor Carriage | M16 Multiple Gun Motor Carriage
Pansarvärnskanonvagnar
M10 Wolverine | M18 Hellcat | M36 Jackson
Halvbandvagnar
M2 Half Track Car | M3 Half-track M4 Mortar Carrier | M5 Half Track
Amfibiefordon
Landing Vehicle Tracked | DUKW
Pansarbilar
M8 Greyhound | M3 Scout Car | M20 Armored Utility Car T17 Deerhound / Staghound | T18 Boarhound
Experimentella fordon
M38 Wolfhound | M6 Heavy Tank | T-28 Tank/T-95 GMC | T14 Heavy Tank