Från Rilpedia

Denna artikels neutralitet är ifrågasatt. Motivering: LaRouches "förtjänster" förs fram som sanningar Se diskussionssidan för mer information. Ta ej bort mallen förrän konsensus uppnåtts.

Lyndon Hermyle LaRouche Jr, född 8 september 1922 i Rochester, New Hampshire, amerikansk politiker och självutnämnd ekonom, grundare av en internationell politisk rörelse, som i Sverige representeras av Europeiska arbetarpartiet, LaRouche-rörelsen i Sverige och Schillerinstitutet. Han har sedan 1976 upprepat kandiderat för posten som USA:s president, första gången som kandidat för U.S. Labor Party och därefter som kandidat för det demokratiska partiets nominering. Han kandiderade ej i de amerikanska presidentvalen 2008, utan leder i stället LaRouche Political Action Committee i det demokratiska partiet. Hans agerande inom det demokratiska partiet har dock gjort att han betraktas med utomordentligt stor skepsis från vissa kretsar inom partiet. Hans anhängares ständigt återkommande strategi att intervenera på valmöten leder ofta till att hans anhängare slängs ut från partiets möten. Att en Action Committee sägs höra till det demokratiska partiet kan förklaras med att partier inte är några privata klubbar. LaRouches kritiker^{[källa behövs]} kallar honom ofta "self-labeled democrat". LaRouche och hans anhängare har aldrig - trots trettio års kampanjande - lyckats vinna ett val eller erhålla något offentligt ämbete. Detta till trots karaktäriserar hans anhängare - bl.a. LaRoucherörelsen - honom som "statsman", i och med att han under årens lopp fört en dialog med regeringschefer, bl.a. Mexikos president José Lopez Portillo^[1] och Indiens premiärminister Indira Gandhi.^[2] Han dömdes 1988 till ett femtonårigt fängelsestraff för bl.a. skattebrott, ett straff som han villkorligt frigavs ifrån 1994.

Innehåll 1 Politiska, ekonomiska och vetenskapliga idéer 2 Ekonomiska prognoser 3 Kritik 4 Referenser 5 Externa länkar

Politiska, ekonomiska och vetenskapliga idéer

LaRouche är en skarp kritiker av det nuvarande världsfinanssystemet, vars sammanbrott han anser sig förutsagt. Som alternativ förespråkar han ett nytt Bretton Woods-system med fasta växelkurser och en protektionistisk ekonomisk politik baserad på det amerikanska systemet. Dessutom förespråkar han stora investeringar i modern infrastruktur över hela världen, med betoning på kärnkraft och magnettåg. Detta ska finansieras med långfristiga riktade krediter till låg ränta. LaRouche anser att det för att skapa denna nya ekonomisk världsordning krävs att USA startar ett strategiskt samarbete med Ryssland, Kina och Indien.^[3]

I sina talrika skrifter diskuterar LaRouche ofta ekonomi från ett historiskt, naturvetenskapligt och kulturellt perspektiv. Det centrala begreppet i hans metod för ekonomiska prognoser, LaRouche-Riemann-metoden, är potentiell relativ befolkningstäthet, som är ett mått på hur många personer som ett samhälle har kapacitet att kunna försörja givet en viss teknologisk nivå. LaRouche anser att mänsklighetens befolkningstillväxt, till skillnad från djurpopulationers, inte har några naturliga gränser, i och med att det som av mänskligheten kan användas som resurser till stor del beror på den teknologiska utvecklingen. Eftersom det teknologiska framåtskridandet i sin tur är ett resultat av människans upptäckt av universella fysikaliska principer, är det endast civilisationens beskaffenhet som sätter gränserna för utvecklingen. LaRouche menar att det därför att viktigt att betona klassisk kultur och en sokratisk vetenskaplig metod för att komma ur civilisationens nuvarande kris, som enligt LaRouche beror på ett oligarkiskt samhällssystem som snarare domineras av dekadent populärkultur och anti-vetenskaplig empirism.

Ekonomiska prognoser

Denna artikel eller stycke har ansetts innehålla text med låg reell substans. Förbättra gärna texten. Se diskussionssidan för mer information.

LaRouche har under årens lopp gjort ett antal långsiktiga ekonomiska prognoser, vilket i vissa kretsar - förutom den egna LaRoucherörelsens anhängare även bland ekonomer som Italiens nuvarande finansminister Giulio Tremonti^[4][5] och Rysslands Stanislav Mensjikov^[6] - gjort honom omryktad som "världens ledande ekonom". Enligt egen utsago har han publicerat nio huvudsakliga prognoser:

År	Vad LaRouche hävdar att han skrev	Vad som hände
Hösten 1956	En ekonomisk recession står för dörren, utlöst av en kreditbubbla som sedan 1954 pumpats upp runt finansieringen av bilar, hus och konsumtionsvaror.	Tecken på en recession dök upp i statistiken i februari 1957. Nedgången varade till sommaren 1958 och en återhämtning kom först i början på 1960-talet.
1959-1960	Från mitten av 1960-talet kan vi förvänta oss en serie monetära oroligheter, som kommer att leda till Bretton Woods-systemets kollaps.	Det brittiska pundet kollapsade i november 1967, följt av dollarkrisen i januari till mars 1968. USA:s president Nixon tog bort kopplingen mellan dollarn och guldet den 15 augusti 1971, vilket innebar slutet på Bretton Woods-systemet.
November 1979	De åtgärder som Carterregeringen och Federal Reserve vidtagit, på initiativ av Paul Volcker, kommer att leda till en ödesdiger recession med början 1980.	I början av 1980-talet gick USA in i en, för många oväntad, recession.[7] LaRouches prognos, som fram till 1983 publicerades i kvartalsform i magasinet EIR, var den mest korrekta prognos som offentliggjorts av något organ enligt LaRoucherörelsen.
Februari 1983	Om den sovjetiska regeringen avvisar SDI, kommer trycket på Comecon-ekonomierna att leda till kollapsen av deras ekonomiska system om ungefär fem år.	Sovjetledaren Jurij Andropov avvisade SDI-förslaget våren 1983. 1989 utbröt folkliga uppror i sovjetrepublikerna. 9 november 1989 föll Berlinmuren. Sovjetunionen upplöstes officiellt den 31 december 1991.
Våren 1984	En förestående kollaps inom en betydande del av det amerikanska banksystemet, låne- och insättningssektorn och besläktade sektorer, är att förvänta.	I mars 1985 utbröt panik när det offentliggjordes att Home State Saving Banks i Ohio var på väg att kollapsa. Guvernören var till slut tvungen att stänga delstatens alla sparbanker. Detta blev början på en djup låne- och insättningskris 1986-1995.[8]
Maj 1987	En stor börskollaps kommer att inledas omkring den 10 oktober 1987.	Den 19 oktober 1987 inträffade den svarta måndagen, då världens börser föll dramatiskt. Dow Jones Industrial Average föll med 22%, vilket är det näst största fallet i börshistorien.
1988	Beskrivning av "bouncing ball"-fenomenet som ett nyckelbegrepp för att förstå den stadigt framryckande kollapsen av den amerikanska ekonomin, alltmedan kortsiktiga, skenbara uppgångar och nedgångar sker.	Regeringens "indikatorer" och Dow Jones' index, anpassade till att inkludera icke-produktiva tjänster och arbeten samt förtjänster från aktiviteter som t.ex. derivathandel, visar en liten återhämtning, samtidigt som ekonomins produktiva bas fortsätter att kollapsa.[9]
April 1994	Det nuvarande globala finansiella och monetära systemet kommer att börja falla samman inom den närmaste tiden, troligtvis innan president Clintons första valperiod tar slut (januari 1997).	Asienkrisen inträffade i juli 1997. Den djupa finanskrisen i Ryssland gjorde att landet i augusti 1998 ställde in betalningarna på sina statsobligationer. Hedgefonden LTCM, med 1997 års Nobelpristagare Myron Scholes och Robert C. Merton i styrelsen, kollapsade 1998. För att rädda finanssystemet tvingades Federal Reserve-chefen Alan Greenspan att kraftigt öka penningmängden genom räntesänkningar. Sedan dess har finanssystemet genomgått en rad relaterade kriser, såsom kollapsen av IT-bubblan och den nu pågående bolånekrisen.

Vad gäller värdet av LaRouches ekonomiska prognoser kan sägas att få etablerade ekonomer tar honom på allvar. Inom LaRoucherörelsen hänvisar man ofta till en debatt med Abba Lerner som ägde rum 1971, vilken LaRoucheanhängarna utpekar sig själva som vinnare till.^[10] Det obefintliga intresset från etablissemanget uppfattas inom rörelsen som bevis på hur rätt LaRouche har och därmed hur farlig han är för det etablerade tankesättet.^{[källa behövs]} De som kännetecknar LaRoucherörelsen som en sekt brukar peka på just denna alienation - att omgivningen är farlig - i samband med sådana utpekanden.

Det skall också påpekas att LaRoucherörelsen producerar en mycket stor mängd skrifter, uttalanden och påståenden. Vissa bedömare pekar på denna mängd av yttranden som en förklaring till att vissa av dem kan sägas ha fallit in. Andra profetior har inte slagit in, till exempel de utsagor som rör det nära förestående utbrottet av Tredje Världskriget, vilket kan bero på att LaRouches prognoser inte är några spådomar, att politik förändras genom idéer och att fri vilja existerar. Det skall också påpekas att Lyndon LaRouche aldrig har förutspått några högkonjunkturer, vilket är värt att notera eftersom världsekonomin mellan 1956 och 1994, den tid som uppräkningen ovan avser, har dominerats av hög snarare än låg tillväxt.^{[källa behövs]}

LaRouches kritiker menar^{[källa behövs]} att det är mer uppseendeväckande och oroande att tala om ekonomiska katastrofer än att ekonomin för det mesta fungerar bra, vilket LaRouches kritiker^{[källa behövs]} påstår att den gör. Den oro man på så sätt lyckas skapa utgör en god grund för att förmå människor att vidtaga drastiska åtgärder, såsom att ansluta sig till LaRoucherörelsen, menar kritikerna.^{[källa behövs]} Avhoppare i såväl USA som Sverige vittnar om att de har tagit stora privata lån "eftersom ekonomin ändå kommer att kollapsa" och skänkt vidare pengarna till rörelsen.

LaRouche menar själv att hans framgång beror på att han betraktar fysisk ekonomi som en dynamisk process, i det avseende Bernhard Riemann definierat begreppet dynamik, medan andra ekonomer använder en statistisk-mekanisk metod, som enligt LaRouche är dömd att misslyckas för långsiktiga prognoser för världsekonomin.

Kritik

Lyndon LaRouche har blivit kallad allt från högerextremist till vänsterextremist. Det amerikanska kommunistiska partiet Socialist Workers Party, som han själv en gång var medlem i men uteslöts ur 1965, stämplar numera hans rörelse som fascistisk. LaRouche har även anklagats för att ha en antisemitisk ståndpunkt.^[11]

Den amerikanska medborgarrättsaktivisten Amelia Boynton Robinson, som på 1960-talet arbetade tillsammans med Martin Luther King och numera är en av LaRouches ledande medarbetare, menar dock att LaRouche är utsatt för samma typ av förtalskampanj som sydstatsrasisterna använde mot dr King.^[12]

Referenser

1. ↑ http://www.washingtonpost.com/wp-srv/national/longterm/cult/larouche/larou1.htm
2. ↑ http://www.washingtonpost.com/wp-srv/national/longterm/cult/larouche/larou1.htm
3. ↑ Tre steg mot överlevnad larouche.se
4. ↑ http://pianetaparadiso.forumgratis.org/index.php?showtopic=142
5. ↑ http://www.radioradicale.it/scheda/227529/il-futuro-delleconomia-mercatismo-o-new-deal
6. ↑ http://www.fastane.ru/smenshikov/80e.htm
7. ↑ Early 1980s recession Engelska Wikipedia
8. ↑ Savings and Loan crisis Engelska wikipedia
9. ↑ Se exempelvis statistik från amerikanska Bureau of Labor Statistics.
10. ↑ LaRouche's Fateful Debate With Abba Lerner
11. ↑ Allegations of Antisemitism Engelska Wikipedia
12. ↑ http://larouche.se/om-oss/amelia-boynton-robinson/sverigebesok-2007

Externa länkar

• Lyndon LaRouche Political Action Committee
• LaRoucherörelsen i Sverige - EAP
• LaRouches skrifter på svenska
• NNDB
• A Brief Biography of Lyndon H. LaRouche, Jr. pro LaRouche
• [1] LaRouche varnar för Cheneys plan att angripa Iran i juni 2006