Från Rilpedia

Ludvig Nobel, född 27 juli 1831, död 12 april 1888, svensk tekniker, verksam i Ryssland.

Ludvig Nobel föddes i Stockholm, son till Immanuel Nobel d y, bror till Robert och Alfred Nobel. Sin tekniska utbildning fick han i ryska skolor, kombinerad med praktik i faderns mekaniska verkstad i Sankt Petersburg, där han vid slutet av 1850-talet var faderns närmaste man. Under Krimkriget 1853-1856 blomstrade verkstaden och hade 1000 arbetare, men efter freden förlorade verkstaden sina regeringskontrakt och gick 1859 ur familjens ägo, varvid fadern återvände till Stockholm. Långivarna som nu ägde fabriken övertalade Ludvig att driva den vidare. Från 1862 bar den namnet Ludvig Nobels mekaniska verkstad. Genom en rad framgångsrika uppfinningar lyckades han åter få ryska krigsmakten som stor kund.

1878 engagerade han sig, tillsammans med sina bröder, i Branobel, ett oljeföretag i Baku, som till slut blev den tidens största företag i Ryssland. Nordisk familjebok skrev 1913 att "de nobelska destilleringsverken äro de största i världen" med en årlig produktion av 1 miljard liter eller 6 miljoner fat. Firman var pionjär inom tankfartyg, järnvägstankvagnar och pipelines. Tidigare hade fotogen huvudsakligen transporterats i träfat.

Han ligger begraven på Smolensk-kyrkogården i S:t Petersburg i Ryssland.^[1] Förfader till Peter Nobel.

Källor

1. ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 94