Robert Nobel
Från Rilpedia
Robert Hjalmar Nobel, född den 14 augusti 1829, död den 7 augusti 1896, tekniker, var den äldste av bröderna till Alfred Nobel. Han ingick liksom de andra bröderna i Nobel & Söner, en verkstadsrörelse, som deras far Immanuel Nobel d y startat.
Efter avslutad skolgång for Nobel till sjöss, för att vid hemkomsten inträda i sin fars affärer i Ryssland. Under 1840-talet arbetade han i flera år på Nobels mekaniska verkstäder och fick bland annat förtroendet att placera de av Immanuel Nobel uppfunna sprängminor i farlederna kring Kronstadt i händelse av att engelska flottan skulle våga sig för nära.
På 1860-talet anlade Nobel vid Helsingfors en egen nitroglycerinfabrik. När Ryssland förbjöd ämnet flyttade han som VD tillverkningen till Vinterviken. I Vinterviken stannade han till 1871 då han återvände till S:t Petersburg för att samarbeta med brodern Ludvig Nobel, som där övertagit både faderns och en annan mekanisk verkstad.
Under en affärsresa i sydöstra Ryssland kom Nobel att närmare studera oljekällorna vid Baku. 1873 började han sin verksamhet i Baku, och började intressera sin broder Ludvig för det växande företaget. Från och med 1875 var Ludvig medintressent och sköt till avsevärda summor. 1878 bildade de båda bröderna tillsammans med tredje broden Alfred Nobel, Bröderna Nobels Naftaindustri (Branobel). 1880 tog Ludvig över affärerna eftersom Roberts hälsa sviktade. Ludvig återvände samma år till Sverige för att kurera sig. Han sökte sig också till flertalet badorter i södra Europa innan han 1888 bosatte sig i Getå.
I samband med Roberts död 1896 publicerades en dödsruna med bland annat följande rader som minner om affärerna i Baku:
- "Det ville mod och det ville märg
- till sådant ett värf som hans:
- att söka bland Kaukasus' ogina berg
- efter naftans lyktgubbekrans;
- att väpnad vandra så dag och natt
- bland afund, list och försåt
- med tro på en anad, men oviss skatt
- och på valspråket sitt: framåt!"
Hans gravvård återfinns på Norra begravningsplatsen i Stockholm.[1]
Källor
- ↑ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, s. 94
- Svea. Folk-kalender för 1897 (Stockholm 1897) s. 227-233.
