Kirks dik-dik
Från Rilpedia
| ?Kirks dik-dik Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
 Kirks dik-dik i Etosha National Park, Namibia.
Foto av Winfried Bruenken |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Partåiga hovdjur Artiodactyla |
| Underordning: | Idisslare Ruminantia |
| Familj: | Slidhornsdjur Bovidae |
| Underfamilj: | Gasellantiloper Antilopinae |
| Släkte: | Madoqua |
| Art: | Kirks dik-dik M. kirki |
|
|
|
| §Madoqua kirki Auktor: Günther, 1880 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Kirks dik-dik (Madoqua kirki) är en antilopart som tillhör gasellantiloperna. Man hittar den i Tanzania, Namibia, Angola och de södra delarna av Kenya.
Innehåll |
Utseende
Kirks dik-dik har en pälsfärg som varierar beroende på var man hittar den. Men det gemensamma för alla dik-dikarna är att den har en lång snabelliknande nos och att den har en vit ring runt ögonen. Hornen är tunna och raka. Mankhöjden är mellan 35 och 43 centimeter och de väger mellan 4,5 och 6 kilo.
Levnadssätt
Socialt beteende
Kirks dik-dik håller mest till på busk- och trädsavanner, och gärna i närheten av klippor och stenpartier. Den lever oftast i par och håller ett revir som är mellan 5 till 20 hektar stort. Hanen har körtlar under ögonen som han markerar deras revirgränser med. Deras föda består av löv, skott, frukt och blommor.
Fortplantning
Dik-dik honan får i allmänhet två kalvar om året. Efter en dräktighet på ungefär 170 dagar föder honan en unge som ligger gömd de första två till tre veckorna. När ungarna är könsmogna jagar föräldrarna bort dem i från reviret.
Predatorer
Det är de stora och medel stora rovdjuren som jagar dik-dikarna. Babian, örnar, varaner och pytonormar är några exempel på rovdjur som kan ta en dik-dik.
Källor
- Giuseppe Ardito: Djurens underbara värld, Band 6, Bokorama, Höganäs 1983, Ursula Falkengren-Grerup (övers.). ISBN 91-7024-054-X.
- David W. MacDonald: Jordens djur, Band 4 – Hovdjuren, Bonnier Fakta, Stockholm 1984, Lennart Dahl & Maud Dahl (övers.). ISBN 91-34-50353-6.
- Kai Curry-Lindahl: Afrikas däggdjur, Norstedt, Stockholm 1984. ISBN 91-1-834122-5.
Noter
- ↑ Madoqua kirkii på IUCN:s rödlista, auktor: Antelope Specialist Group 2008, besökt 23 februari 2009.
