Julius Mankell
Från Rilpedia
Julius Mankell, född 8 juni 1828 i Stockholm, död 23 februari 1897 i Stockholm, militär, militärhistoriker och politiker (liberal).
Innehåll |
Familjen
Julius Mankell var son till Abraham Mankell och Carolina Vilhelmina Lundberg, kusin till Henning Mankell d.ä.
Julius Mankell gravsattes den 1 mars 1897 i Norra begravningsplatsen.
Militärteoretikern
Mankell utexaminerades som artilleriofficer 1849, blev kapten 1865 och tog avsked 1874. Han deltog i 1863 års polska uppror och satt också i österrikiskt fängelse i augusti samma år. Mellan 1868 och 1871 var han lärare i befästningskonst vid Sjökrigsskolan. Han var en av det svenska 1800-talets mest produktiva militära författare; han utgav bland andra Anteckningar rörande svenska Regementenas historia från 1863, och Uppgifter rörande svenska krigsmagtens styrka, sammansättning och fördelning sedan slutet av 1500-talet från 1865. Han var ledamot av Krigsvetenskapliga akademien.
Mankell introducerade som översättare Carl von Clausewitz 1855 i en mindre skrift Krigföringens vigtigaste grundsatser. Mest betydande är Studier öfver svensk skärgårds-flottans historia, krigssätt och användande vid Sveriges försvar (1855). För Mankell var sjöstridskrafter för strid i skärgårdsmiljö en överlevnadsfråga för Sverige. Rent organisatoriskt ansåg han att skärgårdsflottan borde skiljas ut från örlogsflottan. Sverige hade enligt honom inte råd med en örlogsflotta på stormaktsnivå - därför fokuserade han på skärgårdsflottan.
För Mankell avgjordes kriget alltid till lands - och skärgården är landmassans yttersta utpost i försvarshänseende. Taktisk samverkan med armén uppfattade han som viktigare än med örlogsflottan. Genom att utnyttja egna markförband och landbatterier på skärgårdsöarna kunde man uppnå mångdubbel effekt i strid.
Mankell beundrade Karl XII, men riktade kritik mot Gustav II Adolf.
Politikern
Mankell var även liberal politiker och var en av stiftarna av Nyliberala sällskapet 1867. Han var riksdagsledamot i andra kammaren för Stockholms stads valkrets 1870-1872, satt i första kammaren för Kronobergs läns valkrets 1883-1890 och återkom därefter till andra kammaren för Stockholms stads valkrets 1891-1896. Vid invalet 1870 anslöt han sig till nyliberala partiet, men övergick 1871 till lantmannapartiet. Under sin tid i första kammaren var han partilös. Vid återkomsten till andra kammaren tillhörde han andra kammarens center 1891-1894 och därefter från 1895 den nybildade liberala gruppen folkpartiet. I riksdagen satt han bland annat i lagutskottet 1872 samt 1891-1892; han var också statsrevisor 1873-1875, 1878-1880 samt 1882-1886.
Mankell var med i skarpskytterörelsen: han var också starkt engagerad i rösträttsrörelsen och var ordförande för Sveriges allmänna rösträttsförbund 1890-1897 samt ordförande vid 1893 års folkriksdag. Han var inte minst på det sättet en centralgestalt i kampen för allmän rösträtt i Sverige.
Se även
Källor
Litteratur
- Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 2 (Almqvist & Wiksell International 1985), s. 224-225
- Lars Ericson Wolke, Krigets idéer. Svenska tankar om krigföring. Stockholm 2007
