Jeanette Wässelius
Från Rilpedia
Marie Jeanette Wässelius, allmänt kallad "Wässelia" eller Mamsell Wässelia, född 31 augusti 1784, död 3 december 1853, var en svensk skådespelare och sångare verksam 1794-1820, syster till Justina Casagli.
Innehåll |
Biografi och karriär
Jeanette Wässelius var barn till en tapetfabrikör och arbetade vid Operan och Dramaten som elev från 1794, blev fast anställd som preimiäraktris vid Operan 1800 och ansågs som en av de främsta i sitt fack. Hon utnämndes 1815 till hovsångerska, invaldes 4 juni 1817 som associé av Kungliga Musikaliska Akademien. Hon pensionerades 1820.
Henriette Widerberg berättade om omständigheterna kring Wässelias avskedande år 1820. Samma år hon avskedades stod hon på höjden av sin förmåga och var Sveriges ledande operaprimadonna. Det hade inte funnits någon anmärkning på henne eller något skäl för hennes avskedande, anant än att hon kommit i konflikt med Edvard du Puy, som då ledde Operan som ordningsman, och som arbetade för hennes avlägsnande. Denna redogörelse kommer ändå från Widerberg, som hade fördel av hennes avskedande och ersatte henne som scenens stora primadonna. Hennes pension, en interimspension med statsanslag, utbetalades fortfarande under 1843-44 års spelår.
Kritik
Hennes röst sades vara klar, klangskön och böjlig, hennes skådespelarförmåga var "stumt" men "till beundran målande", hennes sätt var behagligt och det sades att hon bara hade behövt vara lite längre för att kunna vara perfekt som hjältinna och drottning. Hon sades förena en bra sångröst med en utmärkt skådespelarförmåga. Hon hånades dock ibland för sitt utseende; särskilt i tidningen Polyfem fick hon bära öknamnet "Mamsell Gurka" på grund av sin platta figur, något som ännu mer underströks genom det mode, med empirklänningens höga midja och raka skärning, som var modernt under hennes storhetstid på 1800-talets första två årtionden. "Wässelia" hade en stark arbetsmoral och enligt Löwenhjelm hade varken sjukdom eller humörssvängningar någonsin påverkat hennes arbete.
Roller
Hon utmärkte sig i början för glättiga operettroller. Hennes mest lyckade roller var Armide, Laura i Slottet Montenero, Sophie i Sargines, Antigone i Oedipe uti Athen, Constance i Vattendragaren och Julia i Romeo och Juliette. 1809 berömdes hon för sin "intagande blygsamhet och naiva kärlek" i Kalifen i Bagdad mot Gustav Åbergsson och Inga Åberg. 1810 spelade hon framgångsrikt huvudrollen i Iphigenie i Auliden mot recetttagaren Gertrud Elisabeth Forsselius Klytamnestra, Sveriges skyddsängel i Gustav Vasa och "skötte sig övermåttan väl" i "Fästmännerna" mot Inga Åberg, alla på Operan. Hennes tolkningar av Armida, Antigone och Iphigenie var särskilt uppmärksammade. Hon spelade Lisette i Musikvurmen säsongen 1796-1797, Melisse i Renaud 1800-1801, Lina i Operacomiquen 1803-1804, Amelina i Léhéman 1804-1805, fru de Villeroux i Herr des Chalumeaux 1807-1808, Elise i En timmas äktenskap 1808-1809, Clorinda i Cendrillon 1810-1811, Emilie i De gifta ungkarlarna 1812-1823, Constance i Enleveringen ur seraljen och Juliette i Romeo och Juliette 1814-1815 och Mathilda i Joconde 1819-1820.
Källor
- Svenskt biografiskt handlexikon på Projekt Runeberg
- Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar; Första bandet, 1772-1842"
- "Kungliga teaterns repertoar 1773-1973".
- Carin Österberg, "Svenska kvinnor".
- Nils Bohman, "Svenska män och kvinnor, nr 2".
- Georg Nordensvan, "Svensk teater och svenska skådespelare från Gustav III till våra dagar; Första bandet, 1772-1842"
- Gustaf Hilleström: Kungl. Musikaliska Akademien, Matrikel 1771-1971
