Homo erectus
Från Rilpedia
| ?Homo erectus Status i världen: Fossil |
|
|---|---|
| Fil:Homo erectus.JPG |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Primater Primates |
| Underordning: | Haplorrhini |
| Infraordning: | Simiiformes |
| Överfamilj: | Människoartade Hominoidea |
| Familj: | Människoapor Hominidae |
| Släkte: | Människor Homo |
| Art: | Homo erectus |
|
|
|
| §Homo erectus Auktor: Dubois, 1894 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Homo erectus - den upprätta människan - tidigare även kallad Javamänniskan eller Pekingmänniskan beroende på var fossilen hittats, är en utdöd art av släktet människor. Inom forskarkåren finns en samsyn om att H. erectus utvecklades i Afrika och att delar av populationen sedan utvandrade därifrån. Homo erectus anses vara den första förmänniskan som lämnade Afrika, och lyckades sedan alltså ta sig hela vägen fram till Sydostasien. De äldsta fynden av H. erectus har med säkerhet daterats till 1,8 miljoner år, och förmodligen är vissa fynd 1,9 miljoner år gamla.[1] Studier av jordlagren vid erectus-fyndplatser intill Solo River på Java har givit vid handen att vissa fossil endast är 50 000 år gamla. Om detta är korrekt var individer av H. erectus samtida både med neanderthalmänniskan och med den moderna människan, Homo sapiens. [2]
Innehåll |
Utseende
Till de utmärkande dragen hos H. erectus hör en långsträckt och platt hjässa där bakdelen av skallen har en utbuktning eller benkam (transverse torus). Typiskt för H. erectus var även de framträdande ögonbrynsbågarna. Hjärnvolymen varierade mellan 950 och 1100 cm3. Som jämförelse var hjärnvolymen hos Australopithecus någonstans mellan 375 och 550 cm3 och hos Homo Sapiens i genomsnitt c:a 1400 cm3. Ett av de mest berömda Erectus-fynden, Turkanapojken, är ett nästan komplett skelett av en 11-12 år gammal pojke. Hans hjärnvolym var 800 cm3 och skulle som fullt utvecklad kommit upp i c:a 910 cm3, alltså under genomsnittet för arten. Pojken var 160 cm lång och skulle som vuxen ha blivit omkring 185 cm. Könsdimorfismen mellan män och kvinnor var större än hos nutida människor, Erectus-männen var omkring 20-30 % större än kvinnorna. Tändernas utseende hos H. erectus påminner mycket om Homo sapiens, dock var kindtänderna större, och dessutom var käken kraftigare hos H. erectus. [3]
Kultur och redskap
H. erectus använde sannolikt eld, och hade en verktygskultur som kallas Acheuléen. Fynd av stenredskap som uppskattas vara 300 000 - 1,6 miljoner år gamla har gjorts i Etiopien. Forskare tror att dessa enkla redskap var ett slags skärverktyg, tillverkade av skärvor från större stenar, som man t.ex. kunde stycka byten med. Mot slutet av perioden blev verktygen mer välgjorda med jämnare former.[4] H. erectus tillverkade även vapen varmed de nedlade djur eller slog sönder ben för att komma åt benmärgen.
Tidiga fynd
Det första fyndet gjordes 1891 av holländaren Eugène Dubois i Trinil på Java i Indonesien, därav smeknamnet Javamänniskan. Dubois gav sitt fynd det vetenskapliga namnet Pithecanthropus erectus, Den upprätta apmänniskan, eftersom han uppfattade fossilet som en övergångsform mellan apa och människa. Arten inordnades dock så småningom i släktet Homo, när man insåg hur människolik den var. Även den år 1928 hittade Pekingmänniskan, först döpt till Sinanthropus pekinensis, räknas numera till H. erectus. De ursprungliga fynden av Pekingmänniskan försvann i andra världskrigets kaos i Kina och har aldrig återfunnits, men avgjutningar finns bevarade och nya fynd har gjorts i samma grotta efter kriget. Andra Erectus-fynd har bl.a. gjorts vid Turkanasjön i Kenya, Olduvai-ravinen i Tanzania, i Georgien samt i Spanien.
Klassificering
En livlig debatt om vilken roll H. erectus har spelat i människans evolution har pågått under hela 1900-talet, en diskussion som alltjämt pågår. Den dominerande uppfattningen nu är att H. erectus är en ättling till tidiga förmänniskor såsom t.ex. Australopithecus och Homo habilis.
En del forskare delar in H. erectus i olika arter. Den ursprungliga, afrikanska arten kallas då för Homo ergaster, hantverkarmänniskan, medan H. erectus är den art som lämnade Afrika. Till H. ergaster hör enligt den terminologin då bl.a. det 1,6 miljoner år gamla och fullständiga skelettet från Turkana-pojken. Andra forskare gör alltså inte denna åtskillnad utan inkluderar samma fossil i H. erectus.
Förhållandet mellan H. erectus och H. habilis är dock ej helt klargjort, då nya fynd i Kenya från 2007 indikerar att de båda arterna delvis var samtida och har sitt ursprung från en gemensam förfader.[5]
I en artikel i Nature publicerad september 2007 presenterade ett forskarteam sin analys av fynd från Georgien. Vid en välkänd fyndplats utanför Dmansi har man funnit fossil från yngre pleistocen, d.v.s omkring 1,8 miljoner år gamla. Dessa fynd av förmänniskor hör till de äldsta kända utanför Afrika. Fynden uppvisar en blandning av moderna och primitiva drag. Studien fokuserar inte på kranier utan istället t.ex. fossila rester av armar, ben och fötter. Till de mer utvecklade eller moderna egenskaperna hos fossilen hör dels kroppsproportionerna som påminner om dem hos H. sapiens, dels vissa anpassningar hos skelettet som möjliggör förflyttning över längre avstånd. Till de primitiva dragen hör en liten kroppsstorlek, fotens konstruktion, en relativ oförmåga att vrida överarmen mellan armbågen och skuldran ("humeral torsion") samt ett lågt värde på kvoten mellas hjärnans och kroppens massa ("encephalization quotient, EQ"). Man konstaterar att skelettets uppbyggnad hos dessa förmänniskor delvis avviker från t.ex. H. erectus och den moderna människans. Författarna anser vid en sammantagen bedömning att fynden är jämförbara med de äldsta varianterna av släktet Homo, som brukar sammanföras som Homo habilis. [6]
Källor
- ↑ http://www.archaeologyinfo.com/homoerectus.htm ArchaeologyInfo.com. Webbplatsen konsulterades 2007-12-15
- ↑ http://anthropology.si.edu/humanorigins/ha/erec.html The Human Origins Program at the Smithsonian Institution. Webbplatsen konsulterades 2007-12-15
- ↑ http://anthropology.si.edu/humanorigins/ha/erec.html The Human Origins Program at the Smithsonian Institution. Webbplatsen konsulterades 2007-12-16
- ↑ Lasse Berg. "Gryning över Kalahari : Hur människan blev människa". Ordfront, 2005. ISBN 91-7324-934-3 (inb.)
- ↑ http://www.nature.com/nature/journal/v448/n7154/abs/nature05986.html F. Spoor, M. G. Leakey, P. N. Gathogo, F. H. Brown, S. C. Antón, I. McDougall, C. Kiarie, F. K. Manthi & L. N. Leakey. "Implications of new early Homo fossils from Ileret, east of Lake Turkana, Kenya". 9 August 2007. Nature (448):688-91
- ↑ http://www.nature.com/nature/journal/v449/n7160/full/nature06134.html David Lordkipanidze et al. "Postcranial evidence from early Homo from Dmanisi, Georgia" 20 September 2007. Nature 449, 305-310
|
|||||||||||||||||
