Jan Fridegård

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif

Jan Fridegård, eg. Johan Fridolf Johansson och i ungdomen kallad Fride Johansson, född 14 juni 1897 i Enköpings-Näs i Uppland, död 8 september 1968 var en svensk författare. Han ligger begraven på Gamla kyrkogården i Uppsala. I den svenska litteraturen hör Fridegård till proletärförfattarna, närmare bestämt statarskolan.

Innehåll

Liv och författarskap

Liv och diktning hör intimt ihop när det gäller Jan Fridegård. Hans föräldrar var statare och fadern arbetade som ladugårdsförman på herrgården Katrinedal inte långt från Enköping. Både morfar och farfar hade varit indelta soldater, något Jan Fridegård följde upp när han arton år gammal tog värvning vid. Det blev tre hårda år som livdragon. Han anklagades bland annat för stöld och fick avtjäna straff på Långholmen[källa behövs]. Soldattillvaron beskrev han i romanen Äran och hjältarna (1938).

Efter frisläppandet provade han på flera olika yrken. Han var oftast pank och arbetslös. Enligt Fridegård själv sov han ibland i ett bilvrak på ett skrotupplag i utkanten av Stockholm[källa behövs].

Han hade skrivit artiklar för den revolutionära tidsskriften Brand när han 1931 lyrikdebuterade med samlingen Den svarta lutan. Den första romanen En natt i juli utkom två år senare. Därefter kom romaner och noveller i en jämn ström fram till författarens död 1968.

I trilogin om trälen Holme (Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök), 1940-1949, frångick Fridegård för första gången det självbiografiska temat och skildrade i stället händelser under vikingatiden. Det finns uppenbara paralleller till författarens samtid: klasskampsmotivet exemplifieras med Holmes kamp mot övermakten. Fridegård var en stor verklighetsskildrare men han lockades samtidigt av det övernaturliga. Intresset gjorde avtryck bland annat i romanerna Torntuppen, (1941), Porten kallas trång (1952) och Sommarorgel, (1954); samtliga dessa romaner har tydliga inslag av mystik. I Den gåtfulla vägen (1963) dokumenterar han sitt sökande och hur han övertygades om möjligheten till andekontakter vid seanser. I SVT-dokumentären Jan Fridegård - Ordkonstnären sägs det att Fridegård var spiritist och att han var övertygad om att han fått kontakt med sin döde far under en seans.

Fridegård hade stort intresse för forntiden. Han står som upptäckare av två runstenar, den ena i Roslags-Näsby i Täby, den andra i Åkerby norr om Uppsala.

Flera hembygder

Under sin levnad flyttade Fridegård inom Uppland många gånger men sällan långt. Även om Håbo hittills har vårdat minnet av författaren bäst, gör både Täby och Vallentuna anspråk på åtminstone en del av Jan Fridegård. Åren i Vallentuna gjorde avtryck bland annat i romanen Torntuppen. Flera gatunamn i Vallentuna erinrar om författaren: Lars Hårds väg och Jan Fridegårds väg. I Täby bibliotek finns en informationstavla om Jan Fridegård. Han hyrde ett tag övervåningen på ett hus i runstenstäta Skålhamra och bodde även i Ensta. I Bålsta bär ortens gymnasieskola hans namn: Bildningscentrum Jan Fridegård. Vid Övergrans kyrka i Håbo finns ett museum tillägnat Jan Fridegårds minne.

Bibliografi

Postuma utgivningar

Filmmanus

Priser och utmärkelser

Externa länkar


Question book-4.svg
 Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009)
Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Jan_Frideg%C3%A5rd"
Personliga verktyg
På andra språk