Hallonflickan
Från Rilpedia
Hallonflickan är ett mosslik som hittades 1943 i en mosse fyra kilometer söder om Falköping. När man undersökte liket upptäckte man att hennes mage var full med hallonkärnor. Hennes sista måltid hade varit stora mängder solmogna hallon. Hallonflickan är inte lika berömd, eller för den delen väl bevarad, som till exempel Bockstensmannen eller Bäckaskogskvinnan. Det har spekulerats om hur hon dog och varför.
Innehåll |
Fyndet
Hallonflickan är ett mosslik som hittades i Rogestorpamossen i Luttra socken 4 km söder om Falköping. Hon hittades vid torvbrytning en majdag 1943 av Carl Wilhelmsson från Ledsgården i Slutarp. Plötsligt, när han stod och grävde, så uppenbarade sig en hand i mossen. Arbetet avbröts och expertis tillkallades.
Vid riksantikvariets besiktning av fyndplatsen kom man fram till att förhållandena på platsen var allt för primitiva för en noggrann undersökning. Därför bärgades skelettet tillsammans med det stycke torv som det låg på och skickades med järnväg till Stockholm.
Undersökningar
Fyndet har genomgått ett flertal undersökningar av experter. Bland annat professor Nils-Gustaf Gejvall (1940-talet), Sabine Sten och Torbjörn Ahlström 1995.
1940-talet
Åldersbestämning med pollendatering visade att liket var cirka 4000 år gammalt. I magen hittade man en mängd hallonkärnor. Man kunde därför dra slutsatsen att döden måste ha inträffat under sensommaren juli – augusti. Detta är unikt i Sverige, eftersom mosslik som man hittar normalt sett hamnat i mossen på vintern. Mosslik som begravts under sommarhalvåret brukar ruttna bort innan mossen hinner konservera dem.
En undersökning av skelettet visade att det var en ung kvinna 18 - 20 år, och att hon var cirka 145 cm lång. Hennes båda ben var böjda så att vaderna låg mot låren. Man gissade att detta berodde på att de varit uppbundna, och att de rep och remmar som hållit dem på plats ruttnat bort. Mossliket fick, på grund av sin låga ålder och maginnehållet, namnet Hallonflickan.
1995
En ny datering, den här gången med C14-metoden, flyttade tillbaka Hallonflickan cirka 1000 år i tiden. Döden inträffade sannolikt 3105 – 2935 f.Kr under sensommaren under yngre stenåldern. När torvmaterialet undersöktes hittades rester av cirka 2-3 mm stora sötvattenssnäckor. Snäckorna visar att Hallonflickan fallit i öppet vatten i en kalkrik sjö på grunt vatten. I samband med denna undersökning flyttades kvarlevorna och övriga fynd från en undanskymd plats till en utställning på Falbygdens museum.
Vem var hon?
Hallonflickans längd och ålder har jämförts med skelett från Slutarpsdösen cirka 2,5 km från fyndplatsen. Kvinnorna som finns i Slutarpsdösen är mellan 147 och 162 cm långa. Hallonflickans längd på 145 cm är ganska kort, till och med för en stenålderskvinna.
C14-datering visar att flera av liken i Slutarpsdösen är samtida med Hallonflickan. Det är inte otroligt att hon har sina släktingar i Slutarpsdösen, men hon kan och andra sidan vara en kvinna från en enklare släkt som inte blir begravd i dösar.
Dödsorsak
Snäckfyndet visar att det var öppet vatten och grunt i sjön där hon dog. Man kan med stor säkerhet utesluta olyckshändelser som drunkning eller att hon gått ner sig i dy. Det finns inga mjukdelar kvar av Hallonflickan, och hennes skelett är inte komplett. Det är därför svårt att veta exakt hur hon dog, fast avrättning ligger nog närmast till hands.
Ett fynd som sätter fantasin i rörelse är att man cirka 6 meter norr om fyndplatsen har hittat en tångepilspets av flinta. Det väcker frågan om någon sköt mot henne och hon var skottskadad eller rent av redan död när hon hamnade i sjön. Hennes ben var uppbundna. Det mesta pekar på att hon blivit offrad åt gudarna.
I den romerske historikern Tacitus skildring av germanerna beskrivs hur man dyrkade fruktbarhetsgudinnan Nerthus. I denna kult gjordes våroffer för att få välgång i jordbruk och boskapsskötsel. Hallonflickan dog under sensommaren och kan inte ha offrats för jordbrukets välgång. Troligtvis blev hon offrad, av anledningar och till gudar vi inte vet något om. Kanske var det inte något straff att bli offrad, utan en stor ära och något positivt att vara den som, genom ett människooffer, ger välgång och samhörighet för stammen. Men hon kan lika väl varit en brottsling eller träl som kunde offras utan större kostnad.
Fyndplatsen
Hallonflickan hittades i Rogestorpamossen i Luttra socken 4 km söder om Falköping (), vilket också är 2,5 km norr om Slutarp. Cirka 50 m väster om fyndplatsen gick järnvägen mellan Falköping och Ulricehamn. Järnvägen är numera nedlagd och omgjord till cykelbana. Hallonflickan ligger sedan 1995 på Falbygdens museum och ingår i basutställningen Forntid på Falbygden.
Externa länkar
Referenser
Litteratur
- Persson, Per och Sjögren,Karl-Göran: Falbygdens gånggrifter., Undersökningar 1985-1998,, 2001. ISBN 91-85952-31-1.
Källor
- Vretemark, Maria: Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1997/1998. Färgstarka västgötska kvinnor, 1988. ISBN 91-85884-94-4.
