Jak 1

2: Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
3: och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
4: Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
5: Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6: Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7: En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren -
8: en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9: Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
10: Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11: Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12: Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13: Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14: Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15: Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16: Faren icke vilse, mina älskade bröder.
17: Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
18: Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
19: Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
20: Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
21: Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
22: Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
23: Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24: när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
25: Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
26: Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
27: En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.

 

2: My brethren, count it all joy when ye fall into divers temptations;
3: Knowing this, that the trying of your faith worketh patience.
4: But let patience have her perfect work, that ye may be perfect and entire, wanting nothing.
5: If any of you lack wisdom, let him ask of God, that giveth to all men liberally, and upbraideth not; and it shall be given him.
6: But let him ask in faith, nothing wavering. For he that wavereth is like a wave of the sea driven with the wind and tossed.
7: For let not that man think that he shall receive any thing of the Lord.
8: A double minded man is unstable in all his ways.
9: Let the brother of low degree rejoice in that he is exalted:
10: But the rich, in that he is made low: because as the flower of the grass he shall pass away.
11: For the sun is no sooner risen with a burning heat, but it withereth the grass, and the flower thereof falleth, and the grace of the fashion of it perisheth: so also shall the rich man fade away in his ways.
12: Blessed is the man that endureth temptation: for when he is tried, he shall receive the crown of life, which the Lord hath promised to them that love him.
13: Let no man say when he is tempted, I am tempted of God: for God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man:
14: But every man is tempted, when he is drawn away of his own lust, and enticed.
15: Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death.
16: Do not err, my beloved brethren.
17: Every good gift and every perfect gift is from above, and cometh down from the Father of lights, with whom is no variableness, neither shadow of turning.
18: Of his own will begat he us with the word of truth, that we should be a kind of firstfruits of his creatures.
19: Wherefore, my beloved brethren, let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath:
20: For the wrath of man worketh not the righteousness of God.
21: Wherefore lay apart all filthiness and superfluity of naughtiness, and receive with meekness the engrafted word, which is able to save your souls.
22: But be ye doers of the word, and not hearers only, deceiving your own selves.
23: For if any be a hearer of the word, and not a doer, he is like unto a man beholding his natural face in a glass:
24: For he beholdeth himself, and goeth his way, and straightway forgetteth what manner of man he was.
25: But whoso looketh into the perfect law of liberty, and continueth therein, he being not a forgetful hearer, but a doer of the work, this man shall be blessed in his deed.
26: If any man among you seem to be religious, and bridleth not his tongue, but deceiveth his own heart, this man's religion is vain.
27: Pure religion and undefiled before God and the Father is this, To visit the fatherless and widows in their affliction, and to keep himself unspotted from the world.

 

2: Veljeni, pitäkää pelkkänä ilona, kun joudutte moninaisiin kiusauksiin,
3: tietäen, että teidän uskonne kestäväisyys koetuksissa saa aikaan kärsivällisyyttä.
4: Ja kärsivällisyys tuottakoon täydellisen teon, että te olisitte täydelliset ja eheät ettekä missään puuttuvaiset.
5: Mutta jos joltakin teistä puuttuu viisautta, anokoon sitä Jumalalta, joka antaa kaikille alttiisti ja soimaamatta, niin se hänelle annetaan.
6: Mutta anokoon uskossa, ollenkaan epäilemättä; sillä joka epäilee, on meren aallon kaltainen, jota tuuli ajaa ja heittelee.
7: Älköön sellainen ihminen luulko Herralta mitään saavansa,
8: kaksimielinen mies, epävakainen kaikilla teillään.
9: Alhainen veli kerskatkoon ylhäisyydestään,
10: mutta rikas alhaisuudestaan, sillä hän on katoava niinkuin ruohon kukka.
11: Aurinko nousee helteineen ja kuivaa ruohon, ja sen kukka varisee, ja sen muodon sulous häviää; niin on rikaskin lakastuva retkillänsä.
12: Autuas se mies, joka kiusauksen kestää, sillä kun hänet on koeteltu, on hän saava elämän kruunun, jonka Herra on luvannut niille, jotka häntä rakastavat!
13: Älköön kukaan, kiusauksessa ollessaan, sanoko: "Jumala minua kiusaa"; sillä Jumala ei ole pahan kiusattavissa, eikä hän ketään kiusaa.
14: Vaan jokaista kiusaa hänen oma himonsa, joka häntä vetää ja houkuttelee;
15: kun sitten himo on tullut raskaaksi, synnyttää se synnin, mutta kun synti on täytetty, synnyttää se kuoleman.
16: Älkää eksykö, rakkaat veljeni.
17: Jokainen hyvä anti ja jokainen täydellinen lahja tulee ylhäältä, valkeuksien Isältä, jonka tykönä ei ole muutosta, ei vaihteen varjoa.
18: Tahtonsa mukaan hän synnytti meidät totuuden sanalla, ollaksemme hänen luotujensa esikoiset.
19: Te tiedätte sen, rakkaat veljeni. Mutta olkoon jokainen ihminen nopea kuulemaan, hidas puhumaan, hidas vihaan;
20: sillä miehen viha ei tee sitä, mikä on oikein Jumalan edessä.
21: Sentähden pankaa pois kaikki saastaisuus ja kaikkinainen pahuus ja ottakaa hiljaisuudella vastaan sana, joka on teihin istutettu ja joka voi teidän sielunne pelastaa.
22: Mutta olkaa sanan tekijöitä, eikä vain sen kuulijoita, pettäen itsenne.
23: Sillä jos joku on sanan kuulija eikä sen tekijä, niin hän on miehen kaltainen, joka katselee kuvastimessa luonnollisia kasvojaan;
24: hän katselee itseään, lähtee pois ja unhottaa heti, millainen hän oli.
25: Mutta joka katsoo täydelliseen lakiin, vapauden lakiin, ja pysyy siinä, eikä ole muistamaton kuulija, vaan todellinen tekijä, hän on oleva autuas tekemisessään.
26: Jos joku luulee olevansa jumalanpalvelija, mutta ei hillitse kieltään, vaan pettää sydämensä, niin hänen jumalanpalveluksensa on turha.
27: Puhdas ja tahraton jumalanpalvelus Jumalan ja Isän silmissä on käydä katsomassa orpoja ja leskiä heidän ahdistuksessaan ja varjella itsensä niin, ettei maailma saastuta.