Från Rilpedia

Åke Hugo Hammarskjöld, född 20 januari 1845 i Tuna, Kalmar län, död 3 juni 1937 i Tuna, ämbetsman och politiker, bror till Carl Hammarskjöld och kusin till Carl-Gustaf Hammarskjöld och Hjalmar Hammarskjöld.

Hugo Hammarskjöld studerade till arkitekt vid Konsthögskolans byggnadsavdelning och tog sin examen 1869. När fadern Carl Leonard Hammarskjöld dog delades släktgodset Tuna mellan Hugo Hammarskjöld och brodern Carl Hammarskjöld. Hugo bosatte sig på hemgården.

Hammarskjöld engagerade sig tidigt politiskt och då främst för kyrkofrågorna. Han valdes in i andra kammaren vid valet 1893 och var ledamot där i två omgångar, 1894-1896 och 1903-1908. Åren 1909-1918 tillhörde han första kammaren. Redan 1905 erbjöds han att bli ecklesiastikminister men tackade nej, men när erbjudandet kom 1906 från Arvid Lindman kunde Hammarskjöld inte stå emot övertalningarna och trädde in i regeringen som ecklesiastikminister. Även som statsråd kom Hammarskjölds intresse för kyrkofrågor att bli avgörande. Genom ett förslag att folkskolan skulle överföras till stadsfullmäktige i rikets större städer, något som redan genomförts i Stockholm, Göteborg och Malmö, kom han att stöta på patrull från bl.a. Gottfrid Billing. När han sedan lade fram ett förslag mot de sk. prästerliga privilegierna, som Hammarskjöld fann otidsenliga, och för en lönereglering för prästerskapet röstades detta ner i första kammaren och Hammarskjöld fann för gott att lämna regeringen.

Företrädare: Fridtjuv Berg

Sveriges ecklesiastikminister 1906–1909

Efterträdare: Elof Lindström

Källor

• Svenskt biografiskt lexikon, band 18, s. 174-175
• Norberg, Tvåkammarriksdagen 1867-1970, band 2.
• Svenska män och kvinnor, band 3.