Augustus FitzRoy, 3:e hertig av Grafton
Från Rilpedia
 |
|
| Ämbetsperiod(er): | |
| 14 oktober 1768 – 28 januari 1770 | |
| Företrädare: | William Pitt d.ä. |
| Efterträdare: | Lord North |
| Födelsedatum: | 28 september 1735 |
| Maka: | Anne Liddell (1756 - 1769)
Elizabeth Wrottesley (1769 - ?) |
| Politiskt parti: | Whig |
Augustus Henry FitzRoy, 3:e hertig av Grafton, född 1735, död 1811, sonson till Henry FitzRoy, 1:e hertig av Grafton, var en brittisk politiker, som var premiärminister 1768-1770.
Han satt 1756-57 som lord Euston i underhuset, ärvde sistnämnda år sin faders hertigtitel och blev då i överhuset en av de ivrigaste medlemmarna av oppositionen mot Butes och Grenvilles ministärer.
1765-66 var han "statssekreterare för norra departementet" i Rockinghams ministär och inträdde 1766 som nominell chef (förste lord av skattkammaren) i Pitts andra ministär. Då Pitt genom tilltagande sjukdom urståndsattes att deltaga i styrelsen, blev hertigen från september 1767 även faktiskt ledande minister. I ministären yrkade han 1769 på upphävande av den för de amerikanska kolonierna förhatliga tetullen, men överröstades av sina egna kolleger, bland vilka den nye skattkammarkansleren lord North utövade starkt inflytande. Samtidigt anfölls han skarpt i de så kallade "Junius-breven" för sedeslöshet och osedlighet samt rönte i överhuset motstånd av den nu åter tillfrisknade Pitt.
Han avgick då (januari 1770), men inträdde i juni 1771 som sigillbevarare i lord Norths ministär (dock utan säte i kabinettet och därför ur stånd att effektivt påverka dennes fördärvliga nordamerikanska politik). FitzRoy, som alltid påyrkat ett försonligt uppträdande mot kolonisterna, avgick i november 1775, då han inte fått gehör för denna linje. Han var sedan oppositionens ledare i överhuset till 1782, då han som sigillbevarare inträdde i Rockinghams ministär, kvarstod vid dennes rekonstruktion under Shelburne och avgick med denne i april 1783. Sedan drog han sig alltmer tillbaka från det offentliga livet och sysslade med religiöst skriftställen i unitarisk riktning.
Hans självbiografi utgavs 1899. FitzRoy var i sitt offentliga liv oegennyttig och rättskaffens samt ägde en icke obetydlig statsmannaförmåga, men saknade kraft att verksamt göra den gällande.
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Fitzroy, 1904–1926 (Not).
|
||||||||||
