Från Rilpedia

Herrborum (tidigare benämnd Herrboholm eller Härbärgarum) är en herrgård i Söderköpings kommun som ligger söder om Trännöfjärden, vid Basteviken i Sankt Annas innerskärgård. Gården var under 1300-talet en sätesgård.

Den äldsta kända ägaren till Herrborum är Algot Brynjulfsson. I mitten av 1300-talet ägdes godset av hertig Bengt Algotsson^[1]. Genom olika transaktioner kom en del av Herrborum att ägas av Bengt Algotsons bror, riddar Knut Algotsson^[2] (gift med en dotter till Heliga Birgitta), vars dotter Ingegärd blev abedissa i Vadstena kloster samma år som hennes mormor, den heliga Birgittas kvarlevor, fördes till klostret år 1374. Ingegärd skänkte en del av Herrborums gods till klostret, vissa uppgifter talar om en attung, vilket har angetts till c:a 12 tunnland. En annan del av Herrborum ägdes samtidigt av häradshövdingen i Björkekinds härad Staffan Stangenberg, som 1381 sålde denna del till Bo Jonsson (Grip)^[3]. Den del som Vadstena kloster ägde löstes senare från klostret av väpnare Sven Pik (Mussla). Gårdens medeltidshistoria är dock dåligt dokumenterad. Genom fru Anna Bielke (av Händelö) ärvdes gården av riksrådet Gustav Axelsson Banér vars änka Kristina Svantesdotter Sture (d. 1619), innehade godset fram till sin död. Deras son Axel Gustavsson Banér (1594-1642), gift med Ebba Brahe övertog godset. 1638 uppförde Axel Gustavsson Banér det stora stenhuset som utgör Herrborums huvudbyggnad. Huset blev skadat av den ryska armén 1719 men senare reparerad. Två av Axel Gustavsson Banérs barnbarn sålde 1684 godset till deras släkting Greve Göran Gyllenstierna, gift med Axel Gustavsson Banérs dotter Barbro Margareta Banér. Göran Gyllensteirna ägde Torönsborgs gods. Genom denna överföring kom Herrborum att tillhöra Torönsborgs gods och familjen Gyllenstierna i mer än 200 år.

Genom arv kom Herrborum att tillhöra släkten Mörner, men det var först 1829 som Mörnes kom att bosätta sig på Herrborum då den ärvdes av greve Adolf Mörner som genomförde ett omfattande arbete med upprustning av gården. Humlegårdar, ruddardammar, park och trädgård anlades. Vidare planterades alléer och terrasser med klippta häckar. Gårdplanen framför herrgården, som bestod av en bergkalle, spränges av och fylldes ut och alléer planterades kring uppfartsvägen. Genom köp och arv kom Herrborum 1876 att tillhöra greve Julius Oscar Mörner (d. 1888) på Kåreholm, som testamenterade gården till sin son greve N. C. Mörner (d. 1926), gift med Margareta Mörner (d. 1929) som bebodde gården fram till sin död. Gården ärves av deras dotter grevinnan Louise Montgomery (f. Mörner).

Louise Montgomery fick i sitt första äktenskap med fil. dr. greve Carl Magnus Stenbock sonen Magnus Stenbock (1911-2007) som ärvde gården av sin mor 1970 och bodde där fram till sin död 2007. Efter Magnus Stenbocks död ärvdes Herrborum av Jarl Stenbock^[4] bosatt i Finland (2008).

Herrborums gård omfattade 2007 en total areal på c:a 1700 ha. Av denna areal är 118 ha avsatta som naturreservat^[5].

Källor

• Grevinnan Louise Montgomery f. Mörner, Saga och Sanning om Sankt Anna och Skällvik, avsnitt Herrborum, 1971. Utgiven av hembygdsföreningen Vikingarna, Söderköping. LIBRIS-ID: 903043.
• Nordisk familjebok 1909, Herrborum.

1. ↑ På Torönsborgs slott förvaras ett bevittnat brev av Kung Magnus Eriksson (1316-1374) från 1359 daterat i Söderköping, där det framgår att Bengt Algotson ägde Herrborum i mitten av 1300-talet.
2. ↑ Av ett brev daterat 1304 förvarat i stadsarkivet framgår att riddar Knut Algotson ägde Herrborum som vid den tiden kallades hans sätesgård.
3. ↑ Under året 1381 köpte Bo Jonsson (Grip) en rad jordegendomar runt om i Sverige, bl. annat stora delar av Lidingö vilket finns dokumenterat, som exempelvis Elfviks gård, 1381 och Östra Yttringe gård, också 1381.
4. ↑ Jarl Stenbock är barnbarn till Magnus Stenbocks farbror.
5. ↑ Lantmäteriet.

Denna artikel om en plats i Östergötlands län behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.