Högbåtsman
Från Rilpedia
Högbåtsman var en underofficersgrad inom svenska flottan från 1767 till 1823 som återinfördes tillfälligt 1919.
Högbåtsmännen utsågs bland sjömän i örlogsflottan, inte minst bland båtsmännen.
Högbåtsmännen tjänstgjorde som skepparnas (dvs. högre underofficerares) närmaste män. På smärre fartyg fanns en eller två högbåtsmän, på större fartyg fler.
Enligt Kungl. Maj:ts sjöreglemente av år 1741 skulle högbåtsmannen vid allt skeppsarbete vara den förste till och den siste ifrån. Honom tillhör således att vara en god sjöman, stark till kroppen, hurtig, behjärtad, oförtruten, hava högt målföre och tilltagsen i allt skeppsarbete.} Han skulle vara något kunnig i segelmakeri, ha uppsikt över transporter med skeppsbåtarna till och från land, vaka över tackling, segel och rår. Vid seglens tillsättande, uti loverande och andra vändningar ställer alltid högbåtsmannen sig för hand och sjunger upp, på det manskapet må kunna dra enhälligt. Under strid skulle han vara till hands på övre däcket och även i riggen, agera oförskräckt vid äntring och om så krävdes även ställa sig vid kanonerna.
Källor
- Erik Häggs bok "Under tretungad flagga" (1941)
- Svenska underofficerarnas historia" (1940) innehåller en hel del om högbåtsmän och andra underofficerare i flottan.
|
|||||||||||||||||||||||
