Gunnil från Visingsö
Från Rilpedia
Gunnil från Visingsö, (1590-talet), var en kvinna som anklagades för trolldom. Hennes fall betraktas ofta som det viktigaste av de många trolldomsmål som inträffade under ärkebiskopens inspektionsresa 1596-1597. Gunnils bekännelser är de kanske första vittnesmålen i en svensk häxprocess, som nämnet Djävulen.
Processen
Efter att Sverige slutgiltigt blev protestantiskt, och religionens regler fastslogts 1594 efter Johan III:s försök till motreformation, och man kände hotet från det katolska Polen, som Sverige då var i union med, företogs en inspektionsresa genom landet under ledning av ärkebiskop Abraham Angermannus under 1596-1597. Resans syfte var att rensa bort alla avvikelser från den protestantiska religionen, och det gällde allt från katolska sedvänjor, äktenskapsbrott och trolldom.
Ärkebiskopen började i Västergötland och fortsatte genom Småland och Östergötland. Han identifierade 140 fall som han ansåg var trolldom. Nästan alla av dessa fall bedömdes dock som lindriga och straffet var att piskas med ris och få en hink isvatten slängt på sig, men några ansågs mer allvarliga.
Gunnil ansågs höra till de allvarligaste fallen under denna processvåg, och ställdes inför rätta tillsammans med sin syster Anna i Jönköping. Gunnel hade en gång förut anklagats för att utöva trolldom; 1594 hade hon ställts inför grevskapstinget anklagad av en man som påstod att hon hade gjort honom sjuk och sedan botat honom igen med signeri. Hon hade även anklagats för att ha orsakat att grevens maltgryta omöjligen kunde komma i kok; sedan hon fått en halv tunna spannmål, "fick pannan strax bot och begynte till att sjuda så ingen näpperligen kunde henne hejda".
Hon anklagades för att ha skadat prästens barn och kalvar och herrgårdens boskap, eftersom den onde behöver och haver lust stundom till färsk mat. Gunnil använde nio band av rönnbark med fem knutar; över dessa läste hon sedan osammanhängande ramsor, som hon sade sig ha lärt av en klok gumma, och där Jungfru Maria ofta ingick, för att få fisk i Vättern och mjölk från boskap. Hon berättade att hon en torsdagsnatt vid en å mött Djävulen i skepnad av en man som lovade henne rikedom om hon gav honom sin själ, och att det inte skulle hända henne något. Hon hade gått med på det, men efter sakramentet i Påsk hade han sagt henne att han inte längre hade makt över henne. Hon bekände att hon kunde tömma och fylla sjön med fisk och tömma boskapen på mjölk som Djävulen sedan hämtade; senast hade en varg dragit lasset åt honom.
Hon berättade om sina möten med Satan; "Satan förer henne själv över sjön. Stundom seglar han, stundom ror han. Han haver de kläder han vill på sig och säger han vill hava själen och skall hon inte fara illa. Frågandes om hon kände till de andra som voro vid mötet (vid Sveaå i Västergötland). Nekade därtill och sade det voro fyra eller fem främmande manfolk, somliga bondeklädda, somliga i kläde och menar hon att det är utav hans sällskap eftersom de äro så grymma. Men hon förnekar att hennes syster kunde samma konst. Och sade hon att hon inte kunde skaffa honom så mycket mjölk som han ville och är nu vred på henne. Hon haver ock tagit honom i handen och legat honom nära, och är han kall som ett järn".
Gunnel och Anna utsattes för vattenprovet, och flöt båda två. Det är inte känt hur rättegången slutade och vad som hände med Gunnil, däremot känner man till Annas straff. Anna lagfördes samtidigt som Gunnel, men om henne är inte mycket känt, annat än att hon i fängelset försökt skära halsen av sig, men överlevde; "Vem henne läkte, veta icke vi", som protokollet sade; hon erkände inget och bestraffades med nio piskslag, vilket var det vanliga straffet för trolldom fram till den nya häxlagen 1608.
De vöriga fallen under häxprocesserna i Sverige under ärkebiskopens reas 1596-97 är dåligt dokumenterade. Ärkebiskopen träffade många kvinnor som sade sig kunna bota sjukdomar genom trollramsor de hade lärt sig av före detta munkar, bland annat Elin i Järsnäs, som sade sig ha lärt sig trolldom av sin farfar, som varit "munkepräst". En kvinna i Linköping som ryktades kunna trolla pengar ur jorden piskades 15 gånger och östes med tre ämbar vatten och hotades med att om hon trollade fram mer pengar "skulle en sten bindas om halsen och hon sänkas i sjön". Även män anklagades; Henning Klockare i Nykil kallades En förfärlig och förskräckelig besvärjare och trollkarl, som många ogudaktiga böner, konster, figurer, bokstäver och eljest mycken trolldom och vidskepelse drivit och utövat haver, det många hans skrivna böcker utvisar.Han botade folk från sjukdom och gastar mot betalning. Han pryglades med 39 piskslag och vattenöstes 9 gånger och släpptes fri med varningen att straffas "med elden" om han fortsatte.
Före 1608 ansågs trolldom vara ett litet brott, såvida det inte hade använts för att döda någon. De flesta av fallen 1596-1597 verkar också ha resulterat i böter, och spöstraff, inte mer. Svenska domstolar före 1600-talet betraktade ofta sådana anklagelser som vidskepelse, och den anklagande kunde svära sig fria med karaktärsvittnen. Mellan 1492 och 1589 avrättades femton personer för trolldom i Sverige och Finland sammanlagt.
Se även
Källor
- Alf Åberg, "Häxorna".
- Herman Lindqvist, "Historien om Sverige".
- Lars Olof Larsson, "Arvet efter Gustaf Vasa"
