Gråhaj
Från Rilpedia
| ?Gråhaj Status i världen: Sårbar |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Broskfiskar Chondrichtyes |
| Underklass: | Hajar Selachimorpha |
| Ordning: | Gråhajartade hajar Carcharhiniformes |
| Familj: | Gråhajar Carcharhinidae |
| Släkte: | Galeorhinus |
| Art: | Gråhaj G. galeus |
|
|
|
| §Galeorhinus galeus Auktor: (Linné, 1758) |
|
 Gråhajens utbredningsområde.
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Gråhajen, Galeorhinus galeus, är en haj som sällsynt påträffas i Skagerack och Kattegatt.
Innehåll |
Utseende
Gråhajen är en långsmal haj med spetsig nos. Färgen är grå till gråblå med vitaktig buk. Stjärtfenans bakre, övre kant har ett tydligt hack. Ryggfenorna är små, den bakre ungefär hälvten så bred vid basen som den främre, medan bröstfenorna är stora.[1] [2]
Storleken varierar; i Medelhavet kan honan bli upptill 2 m lång, medan längden vanligen är mindre i andra lokaler. IUCN anger mellan 1,2 och 1,35 m för hanar, 1,34 till 1,4 (sällsynt 1,5) m för honor.[3]
Vanor
Gråhajen vistas både nära bottnen och högre upp, både ensam och i mindre stim[2]. Den lever på mindre fiskar som torsk och vitling, kräftdjur och blötdjur. Den tar även as.[1]
Gråhajen kan bli upp till 60 år gammal.[3]
Gråhajen företar långa årliga flyttningar på upptill 2 500 km.[3]
Fortplantning
Gråhajhonan är dräktig i omkring 10 månader, och föder därefter 25 till 50 fullt utvecklade ungar under sommaren. Ungarna är omkring 40 cm långa vid födseln.[2]
Utbredning
Finns i de flesta hav (se karta). I Skandinavien vid Islands sydkust, längs hela norska kusten och sällsynt i Skagerack och Kattegatt. Fortplantar sig i Sverige.[2]
Kommersiell användning
Gråhajen fångas främst för levern, ur vilken man får olja. Huden kan användas som slippapper. Köttet är ätligt, men anses inte som någon läckerhet.[1]
Andra namn
Dialektalt i Bohuslän kallas den bethaj[1].
Referenser
- ↑ 1,0 1,1 1,2 1,3 Curry-Lindahl, Kai: Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa, Norstedts, Stockholm 1985, sid. 319. ISBN 91-1-844202-1.
- ↑ 2,0 2,1 2,2 2,3 Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf: Våra fiskar, Prisma, Stockholm 2006, sid. 33. ISBN 91-518-4572-5.
- ↑ 3,0 3,1 3,2 Walker, T.I., Cavanagh, R.D. & Stevens, J.D. (2006). ”IUCN 2008 Red List: Galeorhinus galeus” (på en). IUCN. http://www.iucnredlist.org/details/39352. Läst 2009-05-13.
