Från Rilpedia

En gärningsmannaprofil (GMP) är en metod polisen använder i en utredning för att minska antalet misstänkta till i bästa fall en person. Profileringen utformades i slutet av 1960-talet av FBI genom att intervjua dömda mördare om deras motiv och strategier.^[1]

Beteendevetenskap

Gärningsmannaprofilering bygger på beteendevetenskap där man studerar de mest troliga demografiska, sociala och beteendemässiga egenskaper som gärningsmannen bakom ett brott kan tänkas ha.

Man förutsätter att hur en person agerar överensstämmer med personens personlighet. Utifrån känd information om var, när och hur ett brott utförts försöker kriminalpoliser, rättspsykiatriker och rättspsykologer tillsammans beskriva troliga personliga egenskaper hos gärningsmannen. Denna profil sammanställs sedan med vetenskapliga erfarenheter av vilka människor som beter sig likartat.

I Sverige

Tekniken började prövas i Sverige på 1980-talet^[2] och uppmärksammades i samband med profileringen av den så kallade Lasermannen i början på 1990-talet. Ett exempel på att gärningsmannaprofilering inte alltid lyckas är den så kallade Hagamannen^[3]. Metoden är användbar inte endast för mordfall utan även vid fall av grövre inbrott och stölder, rån och liknande brott med okänd gärningsman.

Källor

1. ↑ ”Brå - Vem har gjort det? Gärningsmannaprofilen kan ge svaret”. http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=137&module_instance=12. Läst 2007-12-06. 
2. ↑ ”nojesguiden, Leif GW Persson -...redan innan (1991) hade vi prövat med andra fall.”. nojesguiden.se. 2007-05-01. http://www.nojesguiden.se/ovrigt/14128. Läst 2007-12-13. 
3. ↑ ”Hagamannen passade inte profilen”. svd.se. 2006-04-29. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_314540.svd. Läst 2007-12-10.