Front Polisario
Från Rilpedia
Front Polisario, (arabiska: جبهة البوليساريو, spanska: Frente Polisario; Frente Popular de Liberación de Saguía el Hamra y Río de Oro (Folkfronten för Saqia el-Hamras och Rio de Oros befrielse)), Västsaharas befrielserörelse, baserad i flyktingläger i Algeriet. Front Polisario anser att Västsahara sedan 1975 är ockuperat av grannlandet Marocko, medan Marocko anser att västsahara är en del av det marockanska territoriet.
Polisario bildades 10 maj 1973 efter att tidigare frihetsrörelser krossats av den spanska kolonialmakten i Västsahara. De genomförde sin första gerillaoperation tio dagar senare.
Organisationen utkämpade 1973-75 ett framgångsrikt gerillakrig mot Spanien. Därefter har de kämpat mot Marocko och Mauretanien, som invaderat när Spanien evakuerade Västsahara. Personer som misstänktes sympatisera med Polisario i de ockuperade delarna greps och dödades i många fall; på 2000-talet har massgravar uppdagats i dessa områden, men Marocko vägrar låta gräva ut dem.[1] Mauretanien kapitulerade 1979, sedan dess har Polisario enbart kämpat mot Marocko. Sedan 1991 råder ett fredsavtal under FN-övervakning, men den i stilleståndsavtalet stipulerade folkomröstningen om självständighet har stoppats av Marocko: Polisario har flera gånger varit nära att återuppta den väpnade kampen, men verkar hållas tillbaka av Algeriet.
Grundaren El-Ouali dödades 1976 i Mauretanien. Därefter har Polisario letts av Muhammed Abdelaziz.
Polisario skapade 1976 Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken, Västsaharas exilregering. Både inom republiken och Polisario har kvinnor stort inflytande, efter att de sahariska kvinnorna skötte flyktinglägren under krigsåren.
Polisarios program är helt inriktat på befrielsen av Västsahara, och har uppskjutit interna politiska diskussioner tills detta mål är nått. Organisationen har dock ett interrimprogram för hur Västsahara ska styras omedelbart efter självständigheten. Där krävs bland annat:
- Flerpartidemokrati
- Jämställdhet mellan könen
- En social marknadsekonomi
- Goda relationer med alla grannstater, och byggandet av Maghrebstaternas union.
Polisario har aldrig använt sig av terrorism, utan föredragit klassiskt gerillakrig.
Polisarios upprätthåller en 5-10 000 man stark stående armé, och omoderna pansar- och luftvärnsstyrkor. Under krigsåren beräknades armén innehålla närmare 20 000 man, plus kvinnliga hemvärnstrupper, och i en nödsituation kan man mobilisera större delen av den vuxna sahariska befolkningen. Man driver en radiokanal som bl.a. sänder in över det ockuperade Västsahara, och har nyligen skapat en saharisk tv-kanal.
Polisario och Sahariska republiken är sedan 1975 baserade i flyktingläger i Tindoufområdet i västra Algeriet. Man kontrollerar också närmare en tredjedel av Västsahara, de s.k. befriade territorierna utanför den marockanska mur som delar landet, men där finns inga städer eller naturresurser av värde.
Organisationen har mycket starka band till Algeriet, men får också viktigt stöd från en stark spansk solidaritetsrörelse, som bland annat stöttar flyktinglägren ekonomiskt och socialt. Polisario betraktar sig som timoresiska Fretilins brödrarörelse, och banden mellan Östtimor och Västsahara är starka, på grund av deras likartade historia. Sverige har länge givit bistånd till de sahariska flyktinglägren. Alla politiska partier i riksdagen stödjer i princip den sahariska självbestämmanderätten, och Socialdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet har varit aktiva med bistånd i flyktinglägren.
I Sverige finns stödorganisationerna Föreningen Västsahara (hemsida) och Föreningen Västsaharas kvinnor.
Externa länkar
(engelska)
