Fredrik V av Danmark

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Fredrik VI, målning av Carl Gustaf Pilo

Fredrik V, da. Frederik V, född 31 mars 1723, död 14 januari 1766, kung av Danmark och Norge 1746-66. Han var son till Kristian VI av Danmark och Sofia Magdalena av Brandenburg-Kulmbach och tog valspråket Ved forsigtighed og bestandighed.

Fredrik hade 1743 stora utsikter att bli vald till tronföljare i Sverige, där dalkarlarna t.o.m. ställde till ett uppror för att genomdriva hans val, men danska regeringen visade sig föga intresserad för planen. Så snart Fredrik bestigit tronen, 6 augusti 1746, bortlades den stela hållning, som härskat vid hovet under hans pietistiske faders tid, och förbuden mot offentliga nöjen upphävdes. Konungen vann i hög grad folkets tillgivenhet, och denna blev ännu större, då hans gemål, Louise av England, i motsats till många föregående, tyskfödda drottningar, visade kärlek till danska språket.

För statens styrelse hade Fredrik ringa intresse och förmåga samt överlämnade den därför åt sina ministrar, Johan Ludvig Holstein, Johan Hartvig Ernst Bernstorff och Otte Thott, samt åt sin gunstling Adam Gottlob Moltke. Det spända förhållande, som funnits rum mellan det danska kungahuset och Adolf Fredrik av Holstein-Gottorp, sedan denne blivit föredragen vid tronföljarvalet i Sverige, hävdes genom en förlikning 1750; och för att befästa vänskapen avtalades 1751 ett giftermål mellan Adolf Fredriks son, sedermera Gustav III, och Fredriks dotter Sofia Magdalena, som kom till stånd 1766.

År 1755 slöts ett neutralitetsförbund mellan de nordiska rikena. Däremot uppnåddes 1751 ingen överenskommelse med hertigen av Holstein-Gottorp Karl Peter Ulrik om att överta hans del av Holstein mot Oldenburg och en stor summa penningar, och ett nytt förslag 1761 hade icke bättre resultat, utan höll på att inveckla Danmark i krig med Ryssland, sedan hertigen 1762 blivit kejsare där som Peter III. Efter Peters avsättning, samma år, öppnades emellertid nya underhandlingar, varjämte Danmark 1765 slöt ett förbund med Ryssland och förband sig att upprätthålla den då gällande författningen i Sverige.

Man ägnade stor omvårdnad om handel och sjöfart; men det var endast den ostindiska handeln, som blomstrade, varför också det asiatiska kompaniet lät uppföra Fredriks staty till häst (fullbordad 1771 av den franske bildhuggaren J.F.J Saly). Industrin gynnades genom monopol, införselförbud och stora statsbidrag. Tyska nybyggare inkallades (1759) för att uppodla de jylländska hedarna. Samtidigt gick dock jordbruket tillbaka, till följd av bondeståndets förtryckta ställning, vilken ännu mera förvärrades, när man 1765 började bortsälja kronogodsen. Dock gjordes ett och annat försök att förbättra bondens ställning.

Konst och vetenskap främjades på många sätt: en ny dansk teater öppnades 1748, målar- och bildhuggarskolan utvidgades 1754 till en konstakademi, Sorø akademi återupprättades 1747, en botanisk trädgård anlades 1753, och ett stort sjukhus (Frederiks Hospital) stiftades i Köpenhamn 1756. En mängd tyska och franska författare och vetenskapsmän (bl.a. Klopstock) inkallades och understöddes av staten. Finansernas tillstånd var dåligt, och statsskulden växte betydligt. Fredrik dog 14 januari 1766 på Kristiansborg och ligger begraven i Roskilde. I synnerhet under sina senare år var Fredrik begiven på dryckenskap och utsvävningar.