Fornborgar i Östergötland

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

I landskapet Östergötland finns 142 fornborgar registerade i FMIS. Flest fornborgar finns i Östra Ny socken där åtta fornborgar är kända, inte långt efter kommer dock Kvillinge och Häradshammars socknar med sex fornborgar vardera.^[1]

Kinda kommun

Medelöskans

Medelöskans är en fornborg på ca 180-190 m ö h i Kättilstad, Kinda kommun. Den är 150 x 60 meter stor och avgränsas av branta sluttningar och stup. I nordnordväst och söder har det funnits stenvallar, som numera är raserade. Enligt traditionen har Nils Dacke hållt till här.^[2]

Linköpings kommun

Styvingeborgen

Styvingeborgen är en fornborg på ca 100 m ö h i Vists församling, Linköpings kommun. Den ligger på en bergshöjd, med naturliga stup i öster och söder och rester av murar i väster och norr. Borgen är 130 x 70 meter stor. I dess södra del finns en vattenkälla. Mycket tyder på att den anlades under romersk järnålder, ca 0-400 e Kr, då det bara 500 meter från borgen finns en bosättning och stensättning från denna tid. Mellan stensättningen och fornborgen finns flera stensträngar och röjda ytor. En fosfatkartering 1987 visade att det funnits en bosättning uppe i borgen. Fornborgen upptäcktes 1985 av medlemmar Vists hembygdsförening. Inte långt från Styvingeborgen ligger två andra fornborgar, Gattorpborgen och Uvebergsborgen.^[3]

Norrköpings kommun

Borgarberget

Borgarberget är en fornborg på ca 90-110 m ö h vid Hults bruk i Kvillinge socken, Norrköpings kommun. Fornborgen mäter ca 650 x 230 meter och omgärdas av 10 till 70 meter långa murrester. Den sammanlagda längden på kallmurningarna är ca 300 meter. Denna fornborg som ligger på en kraftig bergsformation har två befästa förvallar och är ur försvarssynpunkt väl skyddad av flera branta bergväggar. Traditionen säger att denna fornborg användes som gömställe av svenskarna under det Stora nordiska kriget, då ryssen kom och brände Norrköping en sensommardag 1719. Även ett lass med silver skulle ha gömts i bergsskrevorna under denna tid.^[4]

Brudbergets fornborg

Brudbergets fornborg

Brudbergets fornborg ligger i Borgs församling och stupar till större delen brant á ca tio meter och har därmed haft ett naturligt försvar mot alla väderstreck utom mot sydost, där marken är mera långsluttande. Här har försvaret förstärkts med två stenvallar, i vinkel bruten. Murarnas läge är strategiskt konstruerade, men i övrigt är de idag helt gärdesgårdslika. Delvis beroende på att marken i Klinga länge har intensivt utnyttjats och därmed har det plockats bort nedfallen sten från stenvallarna. Alldeles invid den knappt 1,5 m breda ingången till fornborgen finns sedan decennier tillbaka en utslagsplats för en golfbana. Denna kan eventuellt ha skadat den ena muren, som annars kan ha haft en möjlig fortsättning här. I alla fall återstår av murkomplexen två partier, varav den största eller inre muren är 80 m l och går i en båge i huvudriktning NÖ-SV och den mindre eller yttre muren som är 40 m l och löper i en båge åt VSV. År 1913 undersöktes ca 50 kvm av borgområdet av arkeologen Bror Schnittger. Han påträffade bl a en kniv av järn; omkring 400 keramikskärvor av grovt lergods, en del med silhål; 27 hela och ett stort antal fragment av genomborrade lertrissor; mer än 100 klenstycken och brända lerklumpar; kol; fragment av tre brynen; rester av kvarnstenar och löpare till dessa. Fynden visar att borgen har utgjort en befäst boplats och det är möjligt att borgen också har samband med en äldre sträckning av huvudlandsvägen genom Östergötland, såsom den invid belägna bergbacken i Resebro mosse vid namn Öna, som enligt tradition också ska ha haft en fornborg (RAÄ Borg 134:1).^[5]

Fornborgen i Lövstad

Fornborgen i Lövstad.

Fornborgen i Lövstad i Kimstads församling är en av de minsta i Östergötland, såsom Brudbergets fornborg är denna belägen på ett krön av ett mindre berg, dock saknar det i Lövstad eget namn, med branta stup på tre sidor och en avgränsad låg kallmurad stenmur, här belägen i söder där terrängen är mera långsluttande. Muren är ca 35 meter lång och inte ens en meter hög, i bredd maximalt 5 meter. Trots sin ringa storlek är fornborgen välbesökt då Löfstad fornstig passerar densamma, söderom finns spår av en hålväg, troligen en del av den äldsta landsvägen genom Östergötland, utmed hålvägens östra sida hittas även knappt 100 meter lång stensträng och alldeles intill denna ett gårdsgravfält som består av minst 30 runda och 6 kvadratiska stensättningar varav de största har en diameter på 10-12 meter, samt ett gravröse med två hällkistor. Det senare är daterat till bronsåldern, medan gårdsgravfältet utifrån sitt utseende till äldre järnåldern.^[6]

Jämjöborg

Jämjöborg

Jämjöborg, även kallad Ormsten, är en av Östergötlands största fornborgar och ligger i Östra Husby församling på Vikbolandet. Dess stenmurar mäter sammanlagt ca 600-700 m i längd, plus en osäker förvall om 290 meters längd i sydväst. Fornborgens murmassa är ställvis 6-7 m bred och upp till 1,5 m i höjd. Berget fornborgen ligger på är inte särskilt högt och därför är de flesta vädersträck skyddade av stenvallar, kraftigast mot väster. Dock finns oskyddade partier vid stupavsnitt i norra delen av östsidan och västra delen av nordsidan. Församlingsgränsen till Östra Stenby går längs den västra vallen och alldeles i närheten av Jämjöborg finns andra fornborgar att beskåda.^[7]

Lillsjöborgen

Lillsjöborgen är en förmodad fornborg på ca 90 m ö h i östligaste delen av Kvillingeförkastningen vid Jursla, i Norrköpings kommun. Fornborgen mäter ca 210 x 70 meter och omgärdas av endast en kvarvarande murrest i västnordvästra delen och har nio meters längd, 2-3 meters bredd och 0,1-0,3 meter höjd. Stenarna är delvis övertorvade och arkeologerna misstänker att det är ett obefäst berg, då murrester saknas i de partier som borde ha varit förstärkta med kallmurade stenvallar ur försvarssynpunkt. Denna i folkmun ansedda fornborg är ett bra exempel på hur svårt det kan vara att bedöma fornborgarnas eventuella autenticitet. I alla fall har den ett RAÄ-nummer.^[8]

Moteklint

Moteklint, även en gång i tiden kallad för Fårklämman, är en fornborg på ca 100-110 m ö h i Kvillingeförkastningen i Norrköpings kommun. I närheten ligger två andra fornborgar, Torsklint och Skärlötaborgen. Fornborgen Moteklint mäter ca 160 x 80 meter och murresterna har en sammanlagd längd av ca 50 meter. I den västnordvästra delen finns en sammanhängande mur á 35 meters längd, medan i bergskrevor hittas 4-7 meter långa partier. I Moteklint har påträffats en pilspets av skiffer.^[9]

Ramunderborgen

Ramunderborgen

Ramunderborgen är en fornborg i Norrköpings kommun. Fornborgen ligger på Borgberget som är Vikbolandets högsta berg (ca: 93 m ö h) Borgen tillhör fastlandets absolut största och mäter ca 500 x 200m. Ramunderborgens kallmurade stenvallar är sammanlagt 660 meter långa, men borgen befästes till större delen av Borgbergets naturliga stup. Det råder delade meningar om borgen var en tillflyktsborg som användes vid oroliga tider eller om den hade fast boende befolkning, men den anlades troligen under folkvandringstiden. I anslutning till Borgberget finns även stora gravrösen som anses vara ca 1000 år äldre än fornborgen. Fornborgen kan nås till fots från Söderköping via en naturled över Ramunderberget. Det går också komma nära Borgberget bilvägen.^[10]

Skärlötaborgen

Skärlötaborgen är en fornborg på ca 75 m ö h i Kvillingeförkastningen i Norrköpings kommun. Den anlades troligen under folkvandringstiden. Fornborgen mäter ca 140 x 60 meter och de splittrade murresterna á 10-20 meter har en sammanlagd längd av ca 90 meter. Ingången á 2 meter bred finns i sydost. I närheten ligger två andra fornborgar, Torsklint och Moteklint.^[11]

Torsborgen

Torsborgen är en fornborg på ca 130 m ö h i östligaste delen av Kvillingeförkastningen vid Jursla, i Norrköpings kommun. Den anlades troligen under folkvandringstiden. Fornborgen mäter ca 300 x 90 meter och omgärdas av splittrade murester ca 40, 24 och 20 meter långa som längst och därtill ett flertal mindre mindre murrester 5-10 meter i längd. Den sammanlagda längden på kallmurningarna är ca 140 meter.^[12]

Torsklint

Fornborgen Torsklint

Torsklint är en av fem fornborgar i Kvillingeförkastningen i Norrköpings kommun, alldeles i närheten finns Moteklint och Skärlötaborgen. Torsklint ligger på ett högt berg på nivån ca 100-115 m ö h med milsvid utsikt över Glan, Bråviken och slättlandskapet ända fram till Norrköping. Den anlades troligen under folkvandringstiden och är delvis utgrävd. På borgen företog Bror Schnittger under åren 1908 och 1913 utgrävningar, omfattande knappt 20 kvadratmeter. Därvid anträffades över 200 krukskärvor av grovt, oornerat lergods samt 13 fragment av silkärl och lika många av lertrissor med mitthål, samt ett fragment av pyramidformig lertyngd, slutligen en marleka och en bränd benflisa. Fornborgen mäter 110 x 90 meter, med en sammanlagd längd av ca 120 meter kallmurade murar. I den nordvästra delen av den 75 meter långa sammanhängande muren är i modern tid upptagen en ingång med stentrappa. Nedanför Torsklintsborgen ligger även en fristående kallmurad mur som kan härröra från samma tid.^[13]

Tångstads fornborg

Östra ingången till Tångstads fornborg.

Grunderna efter ett av de två järnåldershusen i Tångstads fornborg som utgrävdes 1963.

Tångstads fornborg, även kallat för Borgberget i Tångstad, utanför Norsholm i Kimstads församling är en av de största i Östergötland, jämförbar med Ramunderborgen och Jämjöborg på Vikbolandet. Den har en kraftig stenvall – en gång i tiden kallmurad, men numera starkt nedrasad, även om det på vissa ställen går att se den ursprungliga yttersidan – i alla väderstreck, utom i söder där berget stupar brant ned mot Roxens utlopp i Motala ström. I öster där bergssluttningen är som svagast finns de kraftigaste partierna av fornborgen och ingången till densamma, även om den naturliga klyftan i väster nog också användes för samma ändamål. Murmassornas höjd och bredd i öster överträffar alla andra anläggningar av detta slag i landskapet. Två murar hittas, en yttre och inre, varav den senare är den högsta och kan nå en höjd av ett par meter och en bredd på tio meter, medan den förra muren är svagare till sin karaktär med en höjd på omkring en halvmeter och en bredd av några meter. Redan på Wernstens karta från 1699 utritades Tångstads fornborg schematiskt med dubbla vallar och kallades å kartan för Skantse-Bärget och ängen norr om berget för Bårrängen. Delar av fornborgens västra murar nedrevs kring sekelskiftet 1900 eller dess före och lades till grund under ett närbeläget tegelbruk som då var i drift. I flera av Östergötlands fornborgar har man vid arkeologiska utgrävningar funnit artefakter som visar att dessa har haft en fast bosättning, så också i Tångstads fornborg, men det som gör den senare intressant är att man vid en begränsad arkeologisk undersökning 1963 fann dessa fynd – vävtyngder, krukskärvor, brynen och järnslagg – i två husgrunder. Järnåldershallarna var 18 x 6,5 m och 17 x 7-9 m stora och husen hade haft väggar av sammanflätade vidjor tätade med lera. En ännu kvarvarande vattenkälla möjliggjorde fast bosättning och i delar av den stora borgplatån antas ha idkats jordbruk.^[14]

Se även

• Göta virke

Not

1. ↑ om fornminnen, Riksantikvarieämbetet
2. ↑ FMIS RAÄ Kättilstad 1:1; fornlämningen finns upptagen med skiss även i Arthur Nordéns standardverk Östergötlands järnålder, del I:2, utgiven år 1938, där de flesta av Östergötlands fornborgar är upptagna med skisser och bilder
3. ↑ FMIS RAÄ Vist 222:1. Se även Göran Tagessons artikel "En nyupptäckt fornborg i Vist socken'".
4. ↑ FMIS RAÄ Kvillinge 39:1; Norrköpings Tidningar 19/9 1931; Arthur Nordén, Östergötlands järnålder, del I:2, 1938; A. Nordén, Saga och sägen i Bråbygden, Norrköping 1922, s. 160.
5. ↑ FMIS RAÄ Borg 219:1; Kindahl, Anette, Alla tiders Norrköping. Norrköpings stadsmuseum 1994, sidan 29; Nordén, Arthur, Östergötlands järnålder 1:2. Norrköping 1938, sidan 277
6. ↑ FMIS RAÄ Kimstad 104:1; Kindahl, Anette, Alla tiders Norrköping. Norrköpings stadsmuseum 1994, sidan 33ff.
7. ↑ FMIS RAÄ Östra Husby 26:1; Nordén, Arthur, Östergötlands järnålder 1:2. Norrköping 1938, sidan 300ff
8. ↑ FMIS RAÄ Kvillinge 30:1; Norrköpings Tidningar 19/9 1931; Arthur Nordén, Östergötlands järnålder, del I:2, 1938 sid 272.
9. ↑ FMIS RAÄ Kvillinge 25:1
10. ↑ Natur och Kultur, miljöer i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län. Planeringsavdelningen. Linköping 1986, s. 479 och 530; FMIS RAÄ Tåby 56:1 och RAÄ Drothem 287:1 (sistnämnda överförd till Tåby 56:1 då fornborgen till större delen ligger i Tåby sn, men en västlig vall hittas även i Drothems sn. I RAÄ-sammanhang heter fornborgen Ramundersborg, men i Söderköpings och Norrköpings kommuner där den är belägen säger och skriver man numera Ramunderborgen).
11. ↑ FMIS RAÄ Kvillinge 29:1; Norrköpings Tidningar 19/9 1931.
12. ↑ FMIS RAÄ Kvillinge 31:1; Norrköpings Tidningar 19/9 1931; Arthur Nordén, Saga och sägen i Bråbygden, Norrköping 1922.
13. ↑ Natur och Kultur, miljöer i Östergötland. Länsstyrelsen i Östergötlands län. Planeringsavdelningen. Linköping 1986, s. 472; Nordén, Arthur, Östergötlands järnålder 1:2. Norrköping 1938, sidan 271f; FMIS RAÄ Kvillinge 24:1; Norrköpings Tidningar 19/9 1931 och 12/06 1976.
14. ↑ Kindahl, Anette, Alla tiders Norrköping. Norrköpings stadsmuseum 1994, sidan 40; Nordén, Arthur, Östergötlands järnålder 1:2. Norrköping 1938, sidan 277.