Från Rilpedia

?Flodiller Status i världen: Starkt hotad[1]
Mustela lutreola
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Däggdjur Mammalia
Ordning:	Rovdjur Carnivora
Familj:	Mårddjur Mustelidae
Släkte:	Mustela
Art:	Flodiller M. lutreola
Vetenskapligt namn
§Mustela lutreola Auktor: Linné, 1761
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Flodillern (Mustela lutreola) är en art i släktet Mustela som tillhör familjen mårddjur. Djuret levde ursprungligen i stora delar av Europa men räknas idag som hotad art.

Innehåll 1 Utseende 2 Utbredning 3 Levnadssätt 4 Föda 5 Fortplantning 6 Flodillern och människan 7 Källor

Utseende

Kroppens längd ligger mellan 28 och 43 cm och vikten mellan 400 och 740 g. Svansen är 12 till 19 cm lång och hanar är tydligt större än honor. Extremiteterna och svansen är i jämförelse med den smala kroppen kort. Pälsens färg är rödbrun, mörkbrun eller svartaktig och på buken lite ljusare. Vid munnen och underkäken är pälsen vit. Några individer har även vita fläckar vid halsens framsida eller vid bröstet. Pälsen är, speciellt på vintern, mycket tät och svårgenomtränglig för vatten.

Utbredning

Tidigare fanns flodillern i hela Europa. Utbredningsområdet gick från norra Spanien till västra Sibirien och söderut till Kaukasus. På grund av jakt, förstöringen av deras levnadsområde och konkurrensen med den amerikanska minken är flodillern i stora delar av kontinenten utdöd. Idag finns bara några restbestånd, huvudsakligen i Östeuropa.

Flodillerns levnadssätt kräver vatten. Den förekommer vid vattendrag med tät buskvegetation eller insjöar med liknande förutsättningar. Avståndet från vattnet är nästan aldrig mer än 100 meter.

Levnadssätt

Flodillrar lever ensamma och har ett särskilt avgränsat territorium. Området för en individ är ungefär 26 till 32 hektar stort. Detta mårddjur är aktivt under gryningen eller natten och vilar under dagen i sitt gryt. Flodillern gräver bon själv eller använder bon som andra djur har skapat. Ibland vilar den även i mindre grottor eller i trädens rotsystem. Den hittar sina bytesdjur i vattnet och har bra förmåga att simma och dyka.

Föda

Flodillern jagar många olika byten. Den föredrar jordsorkar och andra gnagare och äter även fåglar, groddjur, fiskar och kräftdjur. När det är is på vattnet skapar de ett hål för att komma åt byten och håller hålet öppet hela vintern.

Fortplantning

Parningstiden ligger i februari och mars. Efter en 35 till 72 dagars lång dräktighet föder honan sina ungar i april eller maj. Skillnaden i dräktighetens längd beror troligtvis på att ägget vilar en tid hos några honor. En kull omfattar två till sju, i genomsnitt fyra eller fem ungar. Honan slutar att ge di efter 10 veckor och ungarna är självständiga efter 2,5 till 4 månader. Medellivslängden uppskattas ligga mellan sju och tio år.

Flodillern och människan

På grund av de följande faktorer räknas flodillern idag till de mest hotade arterna i Europa.

Det skedde en omfattande jakt på dessa djur. Även om deras päls betraktades som mindre värdefull än minkens päls, så fångades till exempel i Sovjetunion under 1920-talet varje år över 50 000 individer. Däremot hölls inga flodillrar i pälsfarmer. Andra skadliga effekter är förstörningen av deras levnadsområde genom skogsröjning och ombyggnad av floder till rakare vattendrag. Även skapandet av kraftstationer och minskad vatten kvalitet är större hot.

Sedan 1950-talet tillkom ett ytterligare hot. Amerikanska minkar som hölls massvis i europeiska pälsfarmer rymde från sina burar eller blev frisläppta. Dessa djur var oftast robustare och variablare än sina europeiska släktingar och trängde dessa från sina områden.

Idag finns isolerade populationer av flodillrar i Ryssland, Vitryssland, Rumänien, södra Frankrike och norra Spanien samt på några större öar i Estland. Hela beståndet uppskattas idag till några tusen individer. IUCN lister arten som stark hotad (endangered).^[1] Djurparken i Tallinn uppfostrar sedan 1990-talet med lycka flodillrar och släpper de fri i naturen.

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.

1. ↑ ^{1,0 1,1} Mustela lutreola på IUCN:s rödlista, auktor: Mustelid Specialist Group (1996). Version 2006