Ewald von Kleist
Från Rilpedia
| Ewald von Kleist | |
|---|---|
| 8 augusti 1881-13 eller 16 november 1954 | |
 |
|
| I tjänst för | Mall:Landsdata Tyskland (1871-1918)Kejsardömet Tyskland Mall:Landsdata Tyskland (1918-1933)Weimarrepubliken Mall:Landsdata Tyskland (1935-1945)Nazityskland |
| Grad | generalfältmarskalk |
| Befäl | 1. Panzerarmee |
Paul Ludwig Ewald von Kleist, född 8 augusti 1881 i Braunfels, död 13 eller 16 november 1954 i krigsfånglägret Vladimir i rysk fångenskap, var en tysk militär; generalfältmarskalk (1943).
Kleist tjänsgjorde som generalstabsofficer i första världskriget. Efter kriget var han militärområdesbefälhavare i Schlesien vid tiden för det nazistiska maktövertagandet. Han visade prov på kritisk hällning gentemot nazismen. Efter krisen i samband med arméchefen Werner von Fritschs avsättning avskedades Kleist. Han återinsattes i tjänst och förde befäl över en armékår under Polenfälttåget. I maj 1940 var han befälhavare över de pansarförband som gick över floden Meuse vid Sedan med sådan effektivitet och hastighet att det blev ett skolexempel på hur mekaniserade förband skulle hanteras. Dock hade han konflikter med sin underordnade Heinz Guderian om hur pansarvapnet skulle användas, där Kleist oftast framstod som den försiktige. År 1941 deltog Kleists pansargrupp i Balkanfälttåget och intog Belgrad. Inför operation Barbarossa var Kleist chef för I. pansargruppen som ingick i Armégrupp Süd under framryckningen i Ukraina. Hans framryckning hejdades emellertid då han mötte kraftigt motstånd från ryska pansarförband. För att åter kunna påbörja sin framryckning var Kleist tvungen att få hjälp av Guderians pansargrupp, vilken omfördelades från armégrupp Mitte för just det ändamålet. Den största framgången uppnådde Kleist vid Kiev, där man lyckades ta 665 000 fiendesoldater tillfånga. 25 oktober 1941 gjorde Hitler om I. pansargruppen till 1. Panzerarmee. År 1942 fick Kleist order om att ta oljefälten i Baku, för att därefter fortsätta på djupet in i Kaukasus.
Efter att ha framryckt en bra bit in i Kaukasus fick Kleist problem med att få fram förnödenheter. Bensinen till hans stridsvagnar tog slut, och hans armé tvingades retirera mer eller mindre till fots för att inte bli inringade av de ryska förband som hotade att skära av reträttvägarna. Den 21 november 1942 utsågs Kleist till chef för Armégrupp A, som omeddelbart hotades av inringning efter den sovjetiska segern i slaget om Stalingrad. Kleist lyckades ta armegruppen ur fällan och befordrades till fältmarskalk 1 februari 1943. Mellan 1943 och 1944 ledde han sina styrkor under det långa tillbakadragadet ur Ukraina. För att bättre kunna försvara sig mot de sovjetiska styrkorna, krävde Kleist att få dra sig tillbaka till floden Bug. Men Hitler vägrade att gå med på detta, och den 30 mars 1944 avsatte han Kleist, som inte fick någon ny tjänst under resten av kriget. År 1946 dömdes han av en jugoslavisk domstol till 15 års fängelse, men utlämnades 1948 till Sovjetunionen där han anklagades för "likgiltighet gentemot det ryska folket". Han dömdes till livstids fängelse, och 1954 avled han i sin fänglsecell.
Källor
- Bedürftig, Friedemann Tredje riket från uppgång till fall (2002, 2007) ISBN 978-91-88858-32-0
- Lidell Hart, Basil På andra sidan kullen (1988) ISBN 91-27-01857-1 (inb)
|
||||||||
