Armégrupp Süd
Från Rilpedia
| colspan="2" style="background:#
b0c4de; text-align: center;" | Armégrupp Süd |
|
|---|---|
| Aktiv: | 1939 - maj 1945 |
| Land: | Nazityskland |
| Försvarsgren: | Heer |
| Storlek: | Armégrupp |
| Kända slag och krig: | Invasionen av Polen Operation Barbarossa |
| colspan="2" style="background:#
b0c4de;" | Befälhavare |
|
| Framstående befälhavare: | Gerd von Rundstedt |
Armégrupp Süd (tyska: Heeresgruppe Süd) var namnet på en tysk armégrupp som stred på östfronten under andra världskriget.
Innehåll |
Invasionen av Polen
Organisation[1]
- 239. Infanterie-Division (Ferdinand Neuling)
- 221. Infanterie-Division (Johann Pflugbeil)
- 213. Infanterie-Division (René de l'Homme de Courbière)
- 62. Infanterie-Division (Walter Keiner)
- 68. Infanterie-Division (Georg Braun)
- 27. Infanterie-Division (Friedrich Bergmann)
- 8. Armén (Johannes Blaskowitz)
- 10. Armén (Walter von Reichenau)
- 14. Armén (Wilhelm List)
Östfronten 1941
Organisation[2]
Östfronten 1942
Under våren och försommaren så slutförde 11. Armee erövringen av Sevastopol, staden föll slutligen den 4 juli. Under tiden förberede resten av armégrupp Süd för den stora sommaroffensiven mot Kaukasus, Operation Blå, genom att genomföra ett antal mindre operationer i syfte att erövra lämpliga utgångspositioner för den stora offensiven. Den ursprungliga planen för operation Blå var att man först skulle erövra komunikationsknuten Voronezj, sedan inringa och förinta sovjetiska arméer väster om Don. Först därefter skulle 6. Armee avancera mot Volga för att skära av denna transportrutt samt slå ut industrierna i Stalingrad, att erövra Stalingrad ansågs inte nödvändigt[3]. Sedan skulle 1. Panzerarmee och 17. Armee avancera söderut för att erövra oljefälten i Kaukasus.
Den 28 juni började operation Blå, 4. Panzerarmee och 2. Armee angrepp österut från Kurskområdet mot Voronezj, medan övriga arméer avancerade österut över stäppen. Genom hårt sovjetiskt motstånd kring Voronezj och att Röda armen retirerade på stäppen, vilket förvägrade tyskarna möjligheten till stora inringningar, börjar operationens tidsplan att falla samman. Hitler ville skynda på operationen och beslutade att man skulle dela upp armégrupp Süd i armégrupp A och armégrupp B den 13 juli. Armégrupp A skulle angripa söderut in i Kaukasus samtidigt som armégrupp B skulle rycka fram mot Volga och Stalingrad. Detta kom att minska kraftsamlingen i offensiven betydligt.
Östfronten 1943
I februari 1943 slogs armégrupp B och armégrupp Don samman till den nya armégrupp Süd. Armégruppen ansvarade för angreppet på den södra delen av Kurskfickan under Slaget vid Kursk
Organisation[2]
Befälhavare
- Generaloberst Gerd von Rundstedt (1 Sep 1939 - 15 Oct 1939)
- Generalfeldmarschall Gerd von Rundstedt (10 June 1941 - 1 Dec 1941)
- Generalfeldmarschall Walter von Reichenau (1 Dec 1941 - 16 Jan 1942)
- Generalfeldmarschall Fedor von Bock (16 Jan 1942 - 13 July 1942)
- Generalfeldmarschall Erich von Manstein (? Feb 1943 - 31 Mar 1944)
- Generalfeldmarschall Walter Model (31 Mar 1944 - 4 Apr 1944)
- Generaloberst Johannes Frießner (? Sep 1944 - 28 Dec 1944)
- General der Infanterie Otto Wöhler (28 Dec 1944 - 25 Mar 1945)
- Generaloberst Dr Lothar Rendulic (25 Mar 1945 - 2 Apr 1945)
- General der Infanterie Friedrich Schulz (2 Apr 1945 - 8 May 1945)
Källor
- ↑ Marco Smedberg och Niklas Zetterling: Andra världskrigets utbrott. Hitlers anfall mot Polen 1939, 2007. ISBN 978-91-1-301597-2.
- ↑ 2,0 2,1 ”Feldgrau.com”. http://www.feldgrau.com/hgrpsud2.html. Läst 2008-02-16.
- ↑ Antony Beevor: Stalingrad, Historisk Media, 2001, Ulf Irheden (övers.). ISBN 91-89442-42-3.
