Wilhelm Keitel
Från Rilpedia
Wilhelm Bodewin Johann Gustav Keitel, född 22 september 1882 i Helmscherode vid Bad Gandersheim, Braunschweig, död 16 oktober 1946 i Nürnberg (avrättad), tysk militär, chef för den tyska krigsmaktens överkommando (OKW); general av artilleriet 1 augusti 1937, generalöverste 1 november 1938, generalfältmarskalk 19 juli 1940.
Innehåll |
Militär karriär
Den unge Keitel uppfostrades enligt preussisk tradition och kom med tiden att bli urtypen för en preussisk officer.
Keitel började i den kejserliga armén i mars 1901, placerades vid fältartilleriregemente Nr 46 i Niedersachsen, gick på krigsskolan i Anklam och beordrades vid första världskrigets utbrott till västfronten med sitt regemente. Han blev kapten i oktober 1914, förflyttades till generalstaben i början av 1915 och var under senare delen av kriget 1:e generalstabsofficer vid marinkåren i Flandern.
Efter krigets slut gick Keitel 1919 med i en frikår och anställdes därefter i Tysklands rikshär (Reichsheer), den reducerade armé som Versaillesfördraget tillät och som fram till 1935 ingick i Tysklands riksvärn (Reichswehr). Han utnämndes till major 1 april 1923, kom till försvarsministeriet (Reichswehrministerium) i februari 1925 och var från 1927 verksam inom Truppenamt, den tyska arméns dåvarande motsvarighet till generalstab. Han blev 1 november 1927 befälhavare för en avdelning vid 6:e preussiska artilleriregementet, befordrades till överstelöjtnant 1 februari 1929 och kom i oktober samma år åter till försvarsministeriet som chef för organisationsavdelningen (Heeresorganisations-Abteilung) inom Truppenamt. Keitel blev överste 1 oktober 1931 och två år senare Infanteriführer III och även ställföreträdande befälhavare för 3:e divisionen. Han befordrades till generalmajor 1 april 1934 och när riksvärnet utökades blev han 1 oktober samma år Infanteriführer IV och kommendant i Bremen.
Keitel kom i början av 1930-talet i kontakt med Hitler. Vid dennes maktövertagande 30 januari 1933 var Keitel chef för rikshärens organisationsavdelning. Hitler hade i Keitel ett villigt redskap, och uppfostrad som soldat ifrågasatte Keitel aldrig Führerns order (han fick därför öknamnet 'Lakeitel', en travesti på lakej). Reichswehr övergick under 1935 i Wehrmacht, som sedan var Tysklands försvarsmakt fram till 1945. Ministeramt, som tidigare varit en motsvarighet till till försvarsavdelning, omorganiserades till Wehrmachtamt och Keitel blev 1 oktober 1935 chef denna nya försvarsavdelning (Chef des Wehrmachtsamtes im Reichkriegsministerium) och befordrades 1 januari 1936 till generallöjtnant och till general av artilleriet 1 augusti 1937. Krigsministeriet (Reichskriegesministerium) avvecklades i början av 1938 i samband med att Werner von Blomberg avsattes. Trots att Keitel aldrig fört truppbefäl utnämnde Hitler honom 4 februari 1938 till chef för den tyska försvarsmaktens nya överkommando, dvs generalstab (Chef des Oberkommandos der Wehrmacht), en befattning som han skulle komma att bekläda fram till andra världskrigets slut i maj 1945.
I egenskap av chef för Oberkommando der Wehrmacht,OKW undertecknade Keitel flera viktiga dokument:
- den franska kapitulationen i Compiègneskogen 22 juni 1940
- bl.a. den s.k. kommissarieordern, vilken innebar att tillfångatagna ryska politiska kommissarier, politruker, omedelbart skulle avrättas
- när Hitler hade begått självmord och Tysklands sammanbrott var ett faktum, ratificerade Keitel 9 maj 1945 (strax efter midnatt natten mellan 8 och 9 maj) den villkorslösa kapitulationen i Berlin-Karlshorst.
Kort tid efter den tyska kapitulationen häktades Keitel 13 maj 1945 av allierade trupper och internerades i väntan på rättegång.
Nürnbergprocessen
Vid Nürnbergprocessen 1945–1946 åtalades Keitel enligt samtliga fyra punkter (planerande av anfallskrig, brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten). Mängder av bevis lades fram mot honom, men trots den enorma skuldbördan sökte Keitels försvarsadvokat, dr Otto Nelte, påvisa förmildrande omständigheter i sin klients agerande under kriget. Nelte hävdade, att Keitel i egenskap av soldat varit tvungen att hörsamma given order. Domstolen menade dock, att Keitel haft ett ansenligt ansvar, när han utfört Führerns order. Man ansåg även, att en order från en överordnad inte kan betraktas som en förmildrande omständighet, när det gällde så allvarliga brott som begåtts medvetet utan militärt berättigande.
En av flera krigsförbrytelser, som Keitel gjort sig skyldig till var det s.k. Nacht und Nebel-dekretet. Enligt detta skulle civilpersoner, som i de ockuperade områdena gjort sig skyldiga till sabotage eller liknande handlingar mot den tyska övermakten, behandlas särskilt strängt. De skulle endast ställas inför rätta om domen innebar dödsstraff. I annat fall gavs Gestapo fria händer att arrestera dessa personer och låta dem försvinna spårlöst i "natt och dimma". Till sitt försvar bedyrade Keitel ånyo att han "endast hade lytt order" och "inte varit i stånd att förhindra det som hade måst förhindras". Domstolen förklarade Keitel skyldig enligt samtliga åtalspunkter och dömde honom till döden genom hängning. Man avslog hans begäran att få bli arkebuserad "som det anstår en soldat". När Keitel hängdes knäcktes inte hans nacke som avsett, utan han dog genom att sakta strypas. Hans dödskamp varade i 24 minuter.[1]
Bibliografi
- Keitel, Wilhelm, Generalfeldmarschall Keitel, Verbrecher oder Offizier?: Erinnerungen, Briefe, Dokumente des Chefs OKW. Hrsg. von Walter Görlitz. Göttingen: Musterschmidt-Verlag 1961.
Källor
- Delar av artikeln är översatta från engelska Wikipedia den 10 maj 2005
- Delar av artikeln är översatta från tyska Wikipedia den 7 juli 2005
- Stufen zum Galgen. Lebenswege vor den Nürnberger Urteilen. Leipzig: Militzke Verlag 1999.
- Knopp, Guido, Hitlers krigare. Lund: Historiska Media 2003.
- Lexikon der Wehrmacht, http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Gliederungen/Oberkommando/OKW.htm
- Lexikon der Wehrmacht, http://www.lexikon-der-wehrmacht.de/Personenregister/K/Keitel.htm
- Boatner, Mark M, The Biographical Dictionary of WWII
Litteratur
- Barnett, Correlli, Hitlers generaler
Referenser
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Wilhelm Keitel
- DHM Biographie: Wilhelm Keitel
|
||||||||
