Från Rilpedia

Enkeltgravskulturen var en neolitisk kultur omkring 2800 - 2400 f.Kr. som troligen kom söderifrån till Holstein och Skandinavien redan omkring 3000-talet f.Kr. Karakteristisk för enkeltgravskulturen är stenstridsyxorna med skafthål och snörornamenterad keramik. Som arbetsyxa användes en grovt utförd tjocknackig flintyxa.

Den danska enkeltgravskulturen hade två grenar: den jyska enkeltgravskuturen och den ödanska enkeltgravskulturen. De två grenarna representerar var sin lokalgrupp inom de snörkeramiska kulturerna, ett komplex av besläktade kulturer med utbredning i Central- och Östeuropa men även långt in i Ryssland.

Namnet "enkeltgravskulturen" är danskt och kommer av de gravar som uppfördes. Inom den jyska enkeltgravskulturen skiljer man beroende på gravens placering i gravhögarna mellan tre på varandra följande perioder:

• Undergravstid — då gravarna var nedgrävda under marknivå och den gravlagde ligger i så kallad sidoställning med uppdragna knän och med en båtyxa framför ansiktet.
• Bottengravstid — då gravarna främst anlades i form av en hög men som även sträckte sig under mark.
• Övergravstid — då gravarna istället uppfördes som låga högar över marknivå, ofta ovanför botten- och undergravarna.

Det är under enkeltgravskulturen som hjulet för första gången uppträder i Norden. I tre mossar på Jylland i Danmark har man funnit massiva ekhjul med en diameter på omkring 90 centimeter som troligen har använts till oxdragna tvåhjuliga kärror . Andra fynd antyder att hästen har tagits upp som husdjur. Troligen har även stridsyxekulturen nyttjat hästen och hjulet som redskap men några säkra belägg finns inte.

I slutet av den senneolitiska perioden, 2300-1800 f.Kr. dyker bronsföremål upp bland de arkeologiska fynden varför perioden även betecknas som slutet av den yngre bondestenåldern. Nya gravskick börjar sprida sig i södra Skandinavien i form av de hällkistor som givit perioden dess namn hällkisttid och som är inledningen till den nordiska bronsåldern.