Från Rilpedia

Emanuel Mattias Olde, född den 8 september 1802 i Stockholm, död den 2 augusti 1885 vid Ängelholm, var en svensk professor norbergianus i nyeuropeisk lingvistik och modern litteratur vid Lunds universitet.

Olde blev student i Uppsala 1818, filosofie magister 1830 och extra ordinarie amanuens vid universitetsbiblioteket 1831. Efter en utländsk studieresa blev han 1833 lärare i moderna språk vid Nya Elementarskolan i Stockholm, vilken befattning han innehade till 1846, då han utnämndes till extra ordinarie adjunkt i franska och engelska vid Uppsala universitet. 1850 erhöll han professors titel och var 1860-1876 professor norbergianus i nyeuropeisk lingvistik och modern litteraturvetenskap vid Lunds universitet.

Olde var huvudsakligast känd som framstående läroboksförfattare. Av hans arbeten kan nämnas Öfversigt af det iranska språkets formlära (1833; 3:e uppl. 1857), Engelsk pronociationslära (1840; 8:e uppl. 1889), Fransk språklära (1843; 9:e uppl. 1878; fullständigt omarbetad av G. Gullberg och E. Edström 1892, ny uppl. 1894), Franska läs- och skriföfningar (1846; 9:e uppl. 1883), vilkas värde bevisas av den omständigheten att de i över 50 år fortsatte att brukas vid de svenska läroverken.

Olde författade dessutom recensioner i "Frey", program samt "Om de skandinaviska runornas omedelbara ursprung från det äldsta feniciska alfabetet" (1871).

Företrädare: Gustaf Broomé

Rektor för Lunds universitet 1870-1871

Efterträdare: Christian Wilhelm Blomstrand

Källa

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Olde, Emanuel Mattias, 1904–1926 ^(Not).